HANNAS KRYPINHälsa och träningsglädje12 oktober 2015

Idag möttes vi upp, jag och Rickard+brorsan för ett tempopass i skogen. Som vanligt så här på måndagar är det 3kilometer som gäller. Jag är lite Runkeeperfantast och vill att alla pass ska loggas. Så här tre veckor in i mitt nya träningsliv är det bara att konstatera att det händer grejer och det snabbt. Känslan var riktigt bra, det var jobbigt men inte outhärdligt.Grymt kul att se resultat så snabbt och jag ser fram mot den dagen jag kan springa ännu snabbare. Något annat roligt är att utan att jag tänkt på det så matchar skosnörerna med hörlurarna och fodralet till telefonen. Jag brukar ju aldrig bry mig om sånt… Hehe.

Bilden är från någon vecka innan jag tog studenten. Jag gick till en ”riktig” fotograf för att ta fina bilder. Jag var väldigt obekväm framför kameran och hade svårt att slappna av. Men några bra bilder fick vi till iallafall och den här är favoriten.

Om någon hade sagt till mig då att ”Hanna, när du är tjugo kommer du ha fått ditt första barn och innan du är trettio kommer du ha tre” så hade jag skrattat dem rakt i ansiktet. Innan jag fick barn skulle jag vara gift, ha ordnad ekonomi och jobb. Bara ett år senare var jag gravid med Samuel med de sämsta förutsättningarna, jag bodde hemma, hade inget jobb, bara praktik och gjorde slut med killen under graviditeten då vi verkligen inte passade ihop. Som upplagt för kaos. Men trots att förutsättningarna inte är de bästa kan det bli riktigt bra ändå.

Som sjuttonåring kunde jag heller inte tänka mig att jobba med det jag gör. Jag skulle hålla på med hästar och vård var helt uteslutet. Nu älskar jag mitt jobb mest av allt och har aldrig ångrat att det var just inom vården jag valde att jobba. Jag älskar att jobba med människor, att få ge en liten del av mig så att deras vardag blir bättre.

Livet tar mig i riktningar som jag aldrig trodde som tonåring men vad bra det har blivit ändå.