Jag håller på att bli knäpp av allt mitt stillasittande, jag är inte längre gjord för att vara soffpotatis. Hela min kropp skriker efter att få röra på mig och träna. Spelar ingen roll vad egentligen, bara få lite flås, styrka och rörlighet. Få svettas lite. Jag och Rickard gick ut på en skogspromenad nu på eftermiddagen. Det var så skönt att få gå en runda och få sol på nosen. Bara ett par kilometer men så värdefullt!
Igår åkte jag in till stan och tittade på fotboll när Rickard dömde. Det var riktigt kallt och inte särskilt roligt väder. Trots det så kände jag hur mycket fotbollen betyder för mig. Jag kände mig så ledsen. Jag ville så gärna ge mig ut på plan jag med, trots snålblåst och duggregn! Då är det viktigt…. Det är när jag inte kan göra vissa saker som jag inser hur viktigt det faktiskt är. I det här fallet fotbollen. Vaden börjar iallafall kännas som att den är på väg åt rätt håll. Idag har jag inte haft ont alls.
Men vad händer igår morse då? Jo, jag vaknade som skivit i tidigare inlägg av halsont. Idag tände jag doftljus varav det ena gav mig en allergisk reaktion. Ingen allvarlig sådan men jag höll på att bli knäpp ett tag på min kliande näsa, kinder och rethosta.
På grund av min onda hals kan jag heller inte provspringa vaden. Sen ser jag alla härliga träningsbilder och pass som andra gör och jag känner bara blaha. Ska nog stänga ner mina sociala medier för att slippa se ”eländet”. Ja, jag försöker att inte bli bitter och det här blev ju väldigt deppigt. Jag kommer kunna springa igen, jag kommer kunna träna pilates. Så take it easy och go with the flow.
