”Ha mindre fett i maten, så får du mindre fett på kroppen.Så löd rådet från våra myndigheter. Men det har blivit precis tvärtom. En epidemi av fetma och diabetes har drabbat stora delar av världen. Varför? I Ett sötare blod granskar vetenskapsjournalisten Ann Fernholm våra kostråd. Likt en deckarförfattare nystar hon upp historien om hur forskare vandrade vilse när de utsåg kolesterolnivåerna i blodet till ett avgörande mått på hjärthälsa. Hennes kartläggningar pekar istället ut en annan bov i dramat: vår sockerstinna kost som har gett oss ett allt sötare blod. Ett högt blodsocker skadar våra blodkärl och eldar på utvecklingen av både åderförkalkning och demens. Mycket insulin i blodet driver tillväxt i kroppen: nyfödda väger mer, barn går tidigare in i puberteten och vi löper en allt högre risk att drabbas av cancer.”
Så beskrivs vad boken ”Ett sötare blod” handlar om. Det är en bok som vänder upp och ner på de moderna kostråden och varje påstående finns det forskning bakom. Det är många som inte tror på att socker är farligt men det är just det som det är. Jag vet inte hur mycket mer bevis människor behöver ha för att se att den livsstil vi har inte är hållbar i längden. Jag menar, konsekvenserna går inte att missa. De finns runt oss hela tiden.
Ju mer jag läser desto mer förstår jag att det inte är bra. Jag behöver inte fler argument egentligen för att vilja leva sockerfritt. Men jag är lite rädd faktiskt. Det är ju så lätt att tappa sugen oavsett om det handlar om keto eller något annat. Det är precis vad jag gjorde ett tag. Jag äter precis det jag är sugen på vilket känns i hela kroppen.Jag har inte bara ont i magen utan ont i hela kroppen och så känner jag mig extremt stel. Känns lite som att jag kommer vara tvungen att välja mellan att ont i magen och kunna springa och att inte ha ont i magen men då inte kunna springa. Innan jag är ketoadapterad vill säga. Det är ju vidrigt att försöka springa utan kolhydrater i kroppen. Det är som att kroppen undrar vad jag håller på med. Så jag är lite rädd för att köra igång keto igen. Jag vet vad som krävs och jag vet också hur det känns i kroppen innan den vill använda fett som energi istället.
Nu när jag är skadad är det egentligen perfekt tillfälle att köra igång. När jag ändå inte kan springa utan måste träna lite mer lågintensivt. Så vad väntar jag på egentligen?
PS: Nej, jag har inte läst hela boken än, drygt halva men om den fortsätter som den börjat så ja. Det finns inget att vänta på. DS
