Veckans bild: Jag skojar inte men jag har inte tagit så många bilder. Men någon måste jag väl kunna skrapa fram. Jo men förresten, det får bli bilden som jag såg på Facebook. Delade den på instagram i torsdagskväll.
Nostalgi: Jag fick ett ryck och har kollat på hela Sagan om ringen-trilogin.
Veckans komplimang: att jag fick höra av en person att jag är en av de bästa domarna i division-femgruppen.
Veckans träning: Nada, zero, noll och ingenting tänkte jag först skriva men så kände jag på söndagskvällen att nä, jag måste testa mitt ben. Om jag springer på löpbandet så kan jag avbryta med minsta känning om att det inte känns bra. Och vet du, jag kunde jogga och gå varvat i två kilometer utan minsta känning. Hade säkert kunnat springa lite till men det var bäst att ta det lilla lugna. Särskilt med tanke på att jag fortfarande är lite snuvig. (Dock inget ont i halsen eller sjukdomskänsla = ok för mig.)
Känsla: Depp blandat med försök till positiva tankar.
Insikt: Att jag är bra på att mitt i allt tänka positivt och se fördelarna med förkylningen och mitt dumma ben. Kanske låter lite konstigt att skriva så men jag känner verkligen så.
Ett experiment: I våra toaletter här hemma är det beläggningar som inte gått bort hur jag än burit mig åt. Jag har dock hört att cocacola är ett bra rengöringsmedel och jag hade en flaska i skåpet ståendes efter en fotbollsmatch. Man blir ofta bjuden på dricka efter matcher. Iallafall igår när jag städade så tänkte jag att jag skulle testa om det ligger något i det med effekten med cocacola som medel för rengöring. Så jag rengjorde toaletterna först på vanligt vis och seda hällde jag i coca cola i båda toaletterna. Den här gången lät jag det bara verka en kvart men jo det är skillnad. Men M frågade om det verkade över natten så det ska jag testa och se effekten om det blir bättre.
Fem positiva från veckan
– att jag fick ett så fint omdöme på mitt senaste arbete. Tror faktiskt att jag får VG i kursen.
– att jag fått tillbaka blogginspirationen och har många färdiga inlägg men också ett gäng i utkastmappen.
– att jag fått höra att det märks att jag verkligen vågar vara mig själv. ”Äkta och genuin” var de exakta orden som sas. Det är nog det finaste omdömet någon utanför familjen någonsin sagt till mig.
– att jag fixade 21 timmars fasta utan några större problem.
– Alex tappade sin telefon men idag fick Rickard sms om att den fanns på biblioteket här där vi bor. Det finns fortfarande ärliga människor!
Veckans citat:
Haha, det här så sant. Jag kan så ofta säga ”sista” och sen ändå få deltagarna att göra ett gäng repetitioner igen. Så med andra ord är citatet mer från den andra sidan som deltagare.
Diskussion: Jag följer Ann Fernholm på Facebook och häromdagen så la hon ut en bild på ett barn (bara händerna) som håller i en påse polly. En person tyckte att det var kränkande mot barnet att lägga upp bilden på Facebook. Jag kan dock inte hålla med. Genom händerna kan man inte känna igen någon, det kan ha varit var som helst och vem som helst. Helt omöjligt att koppla bilden till ett specifikt barn. Om nu föräldern till det här barnet ser bilden och förstår att det är den personens barn så hoppas jag att det blir en väckarklocka. Vem ger barn godis till frukost liksom?
Veckans craving: Bacon! Det är kanske inte det nyttigaste man kan äta men det är 100% ketogent och ihop med ägg har man en perfekt ketogen måltid.
Väder: Blandat mellan sol och mulet och kallt. Nu är hösten här på riktigt.
Motgång: Att jag inte ens kunde springa 120 meter i riktigt långsamt tempo utan att få ont. Benet gillar inte stötarna som blir vid löpning.
Veckans godaste: Det får bli alla grönsaker jag ätit ihop med en rejäl klick smör.
Roligaste: Att vara på fotboll med domarklubben.
Utmaning: Att inte pressa mitt stackars ben var en svårighet i början av veckan och sedan blev jag dunderförkyld och det är jag mitt i allt rätt glad över. Det hade varit hemskt att känna att jag inte kan springa på grund av mitt ben, men nu kan jag ju inte springa på grund av min förkylda näsa heller. Så oavsett hur benet varit så hade jag fortfarande inte kunnat springa och det är faktiskt en liten tröst. Jag kunde dock avsluta veckan med att varva jogg med gång. Hur underbart!
