Igår slog det mig att jag nu käkat keto i fyra månader. Jag börjar mer och mer känna att det faktiskt är en kost som funkar. Det har jag ju varit övertygad om hela tiden rent teoretiskt. Det svåra har varit att få det att fungera i praktiken och då framförallt på fotbollsplanen. När jag var ute i helgen och dömde fotboll så kände jag mig i stort sett som vanligt löparmässigt. Uthålligheten finns, farten finns, jag är inte trög i mina reaktioner och jag har skärpa. Den här senaste veckan har jag kommit på att:
- Jag är en känslomänniska och vill gärna äta när jag är nedstämd. Keto blir extremt tråkigt när jag känner som jag gör. Och det är framförallt när jag känner mig vissen som jag vill strunta i allt och vräka i mig godis…. (Tack rara för alla era fina kommentarer i mitt inlägg Att visa uppskattning.)
- Jag behöver inte mäta blodketoner utan det viktiga är blodsockret. Ligger det runt 4-4,5 så vet jag att kroppen är i ketos, producerar ketoner och använder dom.
- Jag har svårt att komma upp på morgnarna men jag känner ändå att huvudet är piggt.
Min fokuspunkt för mina nästa fyra veckor är:
- Jag ska börja med msm och aloevera igen. Köpte 500 gram msm i pulverform som jag ska börja med. Brukar alltid ta tabletter och fördelen med det är att man inte känner smaken. Men en liten hutt ihop med c-vitamin, några droppar citron och så en dutt vatten ska det inte vara några problem.
- Jag är lite osäker på om min magsyrabalans i magen är rätt så jag har köpt tabletter som ska hjälpa magen på traven. Om jag inte har behov av det kommer jag märka det rätt snabbt. Men då vet jag iallafall att läget är okej. Får se när jag börjar med det men kommer skriva här i bloggen när jag testat.
PS: Morötter är inte keto men för mig funkar det. Det är mycket som kan funka trots att det inte är keto. Man får prova sig fram. DS.
