En ganska tradig måndag

Okej mina vänner, jag har världens ångest över den här veckan. Kan vi hoppa över till nästa måndag? Jaså, nähe, det gick inte. Jag har jobbat idag men annars känns det inte som att jag gjort så mycket vettigt.
Vad ska göras:
– regelprov inför årets fotbollssäsong
– jag har känningar i båda mina vader. Dels vaden jag skadade i höstas men så den andra också. När jag var på akuten så sa läkaren 6 månader och han ändrade sig snabbt till sex veckor. Men frågan är om inte 6 månader är det rätta egentligen. Att det tar så lång tid innan muskelfästet är så pass starkt att det inte går sönder så lätt.
– löptest är planen men jag vet inte. Jag var ju nyss sjuk… Bättre då att skjuta upp det. Men jag ska springa på onsdag och känna på kroppen.
– förbereda en powerpoint inför närträffen på tisdag då vi dels ska redovisa och sedan opponera varandras arbeten.
Så, måste peppa mig själv lite istället. Fem positiva liksom.
– Jag hade pilates ikväll. Bra att få fokusera på annat.
– En av deltagarna som varit med tre av terminerna gav mig beröm efteråt. Eller inte mig utan passet. Vilken skillnad det blir när man tränar pilates regelbundet tyckte deltagaren. Det gjorde mig väldigt glad!
– Jag kände mig betydligt mjukare i kroppen än vad jag brukar. Särskilt på ”nerstretchen”.
– Jag gjorde så god köttfärslimpa till kvällsmat.
– För att återknyta till regelprovet så gjorde jag hemstuderingsfrågorna idag och jag fick 15 rätt av 17 varav det ena felet var på en fråga där regeln är ändrad tills i år. Helt klart godkänd anledning att inte svara rätt. Hur ska jag veta en regel som vi inte gått igenom…
Jag ser ju precis livrädd ut, haha. Kul att bjuda på de där bilderna som är allt annat än perfekta. Inte för att mina bilder är perfekta men du fattar. 😜

Att styras av känslan

Jag läste hos My – LCHFingenjören om sug och om känslor. Det var som att få en smäll i ansiktet, yes det där är jag. Jag kunde sätta det hon skrev i relation till mig själv.  Det här med sug efter saker, det är så känslostyrt. Känslor triggar sug! Jag har haft en tuff vecka, jobbångesten är total och vad händer. Jo, suget kommer som ett brev på posten. Efter fyra månader med keto så är jag inte sugen på godis. Men däremot nocco. ”Jag känner mig så nedstämd idag så då kan jag ta en nocco.” Jag hittar anledningar till att upprätthålla suget och också på så sätt inte ta tag i mig själv att sluta.
Men är inte det lite så vi människor är. Istället för att ta tag i våra känslor så dövar vi dom med olika substitut. Varför är vi så rädda för att ta tag i det som känns jobbigt? Men jag antar att det bara är så vi människor är. Stenåldersmänniskan kommer tillbaka, bara det att vi har inga vilda djur att fly från utan andra mer diffusa saker som kanske inte alltid är så tydligt. En sak är säker, det är flykt att inte ta tag i sina problem och sopa under mattan istället.