Det var konferens på jobbet, och de delade upp sig fem och fem för lite grupparbeten. De började med att presentera sig själva.
”Max heter jag. Jag är en typiskt blå person. Ordningssam, detaljfokuserad och distanserad.”
”Jag heter Robin och är solklart en gul person. Nyfiken, lösningsorienterad och brinner för det jag sätter klorna i.”
”Hej, mitt namn är Kim och är så grön man kan vara – lojal, pålitlig och tålmodig.”
”Alex heter jag och kompletterar denna grupp utmärk, för jag är röd som person – målinriktad, handlingskraftig och initiativrik.”
Nu tittade de fyra på den femte medlemmen, som satt tyst än så länge.
”Du då, vad heter du och vilken färg är du, så vi vet vilka egenheter du har och hur vi ska bemöta dig?” undrade Robin.
”Mitt namn är Sam, och jag har ingen specifik färg. Jag tror inte på att dela upp personer så, speciellt inte om det sedan gör att vi sätter oss i ett fack, både för egen del samt hur vi bemöter andra.”
”Va? Ingen färg? Är du helt färglös?” utbrast Kim.
”Ska jag kalla mig något så är jag väl vit då, för den innehåller alla färger. Alla vi har alla nyanser inom oss. Ibland är jag snabb, orädd och vill ha kontroll. Samtidigt är jag engagerad och dynamisk. Jag är lojal, uthållig och en lagspelare, likväl som jag kan vara en ensamvarg. Och när det behövs är jag både saklig och analyserande. Kort sagt – jag är säkert femtio nyanser av färg. Och jag är övertygad om att var och en av er också är det.”
”Men hur bemöter du andra då? Måste du inte anpassa dig beroende på våra olikheter?”
”Visst är vi alla olika. Unika. Men vi är betydligt mycket mer lika. Spielberg visste vad som krävdes för att få alla att skratta eller gråta vid ett specifikt tillfälle i sina filmer. Hitchcock visste vad som skrämde alla. Michael Jackson skrev inte olika låtar för olika så kallade färger – hans musik berör alla. Så promillen som skiljer oss är så liten, så liten – för vi är mycket mycket mer lika. Kolla bara andra djur i världen – där klassar vi inte in dem i färger, vi karakteriserar dem efter deras gemensamma drag och beteenden. Så jag tror inte vi behöver krångla till det med oss homo sapiens heller. Se likheterna, och fundera inte så mycket. Lita på magkänslan, du känner på dig hur du ska bemöta andra och dig själv.”
Med de orden fortsatte grupparbetet, nu med en skara vitt – alla en insikt rikare…
