Bröllopshelg i Visby

Jag och Rickard firar 18-årig bröllopsdag idag. Det har vi firat med att åka till Visby tillsammans. Barnen fick vara tillsammans med mormor medan vi är borta. När det här inlägget skrivs sitter vi på båten hem. Jag älskar Visby och Gotland men jag älskar inte överfarten. Det bjöds på rejäla vågor på ditresan så jag mådde inte alls bra. Det släppte dock så fort vi klev iland.

Vädret ner till Oskarshamn var inget vidare. Det snöade och på sina ställen var det moddigt så det blev att åka i god tid. När vi kom till Oskarshamn letade vi upp en långtidsparkering. Bilen skulle nämligen inte med. Den första vi hittade var ytterst hemlig, kändes hemskt otryggt att ställa bilen där så vi åkte vidare.

Vi bodde på First Hotel Kokoloko. Det ligger bara 900 meter från hamnen och ungefär lika långt från Visby innerstad. Vi tog inte med oss bilen så allt behövde vara på gångavstånd. Den här helgen har jag gått mer än vad jag gör på en vecka. Nästan iallafall. Vi kom fram sent i fredags kväll och jag somnade direkt. Det är ett gott betyg för jag har svårt att sova på nya ställen.

Det finns en härlig takterass på hotellet. Där kan jag tänka mig att det är ljuvligt att hänga på sommaren.

Planen för lördagen var att besöka Södra Hällarna, ett naturreservat som ligger precis vid hamnen men som vi aldrig besökt. Förutom Högklint men dit tar vi alltid bilen. Den här gången tänkte vi ta oss dit till fots och bestämde oss för att gå Klintstigen och wow alltså! Så mycket vackert att se och så mycket som vi missat.

Hela vägen till Högklint tog vi oss inte. Det var lite dåligt skyltat så vi kom inte vidare på rätt ställe. Men lika glada var vi ändå. Vi tog med oss lunchen tillbaka till hotellet och inmundigade den där istället. Konstaterade senare att vi skulle fortsatt på bilvägen en bit för att komma rätt. Jaja, då vet vi det till nästa gång. Därefter blev det allsvensk fotboll och på kvällen gick vi ut och mat och strosade runt i Visby innerstad.

Idag åt vi tidig frukost och planerna för dagen var rätt oskrivna. Till slut bestämde vi oss för att promenera till Galgberget och strosa runt där. Det blev även en sväng på Kärleksstigen. Vinden var kall men i lä var det riktigt skönt.

Motivation

Motivation kommer inte som ett brev på posten utan det är något som man får kämpa en del för. Att utsätta sig för det som man inte är motiverad till är det bästa sättet att skapa lust och motivation. Motsägelsefullt kanske men jag vet av erfarenhet att just att utsätta mig för det jag kanske inte har lust med kring träning gör att jag vill mer. Särskilt efter de där passen där allt bara flyter.

Det är så lätt att starta upp för intensivt så att man tröttnar och tappar all lust istället. Hur hittar man balansen då? Ja, det är inte det lättaste.

Jag läste lite kring motivation på modernpsykologi  och det finns en modell som det är mest forskat på: självbestämmandeteorin som presenterades 2000. Modellen utgår från att motivation inte är kvantitativ utan också olika grader av kvalitet utifrån inre och yttre motivation. Om man tänker ur mitt perspektiv träning och hälsa så kan man fundera över dessa fyra frågor för att hitta vad man drivs av.(Frågorna är också från länken ovan, i fet och kursiv stil. Övrig text kring frågorna är mina tankar).

1) Jag tränar för att jag måste. Kanske har något stort mål som man vill klara av. Tex träna för ett lopp, springa på en viss tid eller lyfta ett visst antal kilo i marklyft.

2) Jag tränar för att undvika att behöva känna skam eller skuld om jag inte tränar. Det här tycker jag är en sorglig motivationsfaktor men jag vet att det händer att människor tänker så kring träning. Vet man med sig att det är man tänker kring träning behöver man verkligen jobba med sina tankar. Kanske till och med inte träna en period om tankar som dessa tar över.

3) Jag tränar för att jag tycker att det finns fördelar med att träna. Starkare, orkar mer, att kroppen ska hålla länge tex.

4) Att träna är i linje med den jag är. Att vilja ta hand om sig själv och försöka göra det bästa för sin kropp.

5) Jag tycker att träning i sig är roligt och inspirerande. Det bästa jag vet är att känna att kroppen är stark, att det inte är jobbigt att träna och det känns som jag kan orka hur mycket som helst. Då är det som roligast att träna!