Jag startade dagen med att få skjuts av Rickard och sedan promenera sista biten till jobbet. Härlig start på dagen att få lite sol på nosen. Idag har jag haft fokus på mitt ansvarsområde så det har inte varit någon betungande dag direkt. Tog tåget hem och när jag kom hem så stoppade jag in lite kyckling i ugnen som fick gotta till sig medan jag tränade pilates tillsammans med Linnea. Eftersom jag har en del fysisk aktivitet framför mig ville jag mest fokusera på att röra på kroppen men inte trötta ut den. Började utomhus men var tvungen att gå in då Linneas röst försvann i vinden. Lite trist då det annars var perfekt uteväder.
När jag var klar med träningen kokade jag nudlar och skar en sallad och åt sedan med barnen. Jag plockade även in disken och körde igång maskinen. Tog även ett varv i sovrummet och plockade ihop kläder som jag slängde in i tvättmaskin. Tänkte låta den maskinen gå klart och stoppa in en 60 graders maskin som jag sedan tumlar imorgon.
Imorgon kväll så ska jag springa blodomloppet med jobbet. Vi blir tre lag vilket känns riktigt roligt. Kepan är en del av outfiten. Känner ju inte att det är riktigt jag men för en kväll så…. 😛 Dessutom så kommer den skydda ögonen mot solen, det är ju inte fel direkt. COL är en förkortning för Cancer- och lungsjukvårdsenheten.
Jag har haft boken ”björnen sover” av Emelie Schepp i bokhyllan sedan jag fyllde år förra året. Av förklarliga skäl (plugget) har jag inte kunnat läsa den. Tiden har verkligen inte funnits till att läsa skönlitteratur. Igår var det dags att läsa den och jag slök hela boken på en eftermiddag. Björnen sover är den sjunde delen i serien om åklagaren Jana Berzelius. Det går att läsa böckerna fristående då själva fallen är fristående men om man vill förstå vem Jana är och alla förvecklingar rekommenderar jag att läsa i ordning.
Så här beskrivs boken på baksidan:
En hisnande bladvändare om vad begäret efter hämnd kan få en människa att göra.En man hittas brutalt mördad i sitt hem utanför Norrköping. Inuti den sargade kroppen ligger en nalle. Gosedjuret leder kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander till Filippa Falk, en före detta polis som lever med skyddad identitet. Hon har drabbats av en fruktansvärd tragedi och är den enda som har en koppling till gärningsmannen. Men vill hon verkligen hjälpa polisen att lösa fallet?Samtidigt som åklagare Jana Berzelius försöker spåra upp mördaren gör sig hennes mörka förflutna påmint. Hon tar till alla medel för att skydda mannen hon älskar. Men han har kommit hennes hemlighet på spåren, och bestämt sig för att ta reda på sanningen. Oavsett vad det kan kosta honom.Här ställs Jana inför ett nervkittlande mordfall med oväntade vändningar. Samtidigt får hon allt svårare att dölja var hon kommer ifrån och vem hon egentligen är.
Jag måste säga att den här boken är lite mer ”tam” jämfört med tidigare böcker. Dock så är upplösningen väl värd att vänta på utan att säga för mycket. Vill redan läsa nästa del som inte kommit ut än. Lyllos dig som har alla böckerna kvar men jag måste varna dig, det är inget för den känsliga.
Idag har jag och Rickard varit iväg och köpt nya löparskor. Det var nog det snabbaste köpet någonsin, förutom nu när vi köpte vår lilla bil. För ett par bilköp sedan så tittade vi på cirka tjugo olika bilar och det blev ändå fel i slutändan. Idag testade jag två par skor och valde det ena paret. Vi får se om det blev rätt men jag behövde ett par svarta skor för fotbollen. Jag såg dock tusenlapparna fladdra iväg. Det blev svindyrt. Efter skoköpet så åkte vi vidare till Maxi och storhandlade mat. Det blev också jättedyrt… Väntar på den dagen när priserna sjunker igen. Vilket leder mig in på mina tänkta tankar som jag tänkte dela idag.
Jag tycker att det är så otroligt fult att elbolagen och matvarubutikerna pratar om den stora vinsten som de gjort. Vem har fått ta den största smällen? Jo det är alla konsumenter och jag tänker på de som redan lever på marginalen. Hur överlever de nu?
Ibland blir jag så trött på den här ”lättkränktheten” som är så vanlig idag. Tänker på en av mina lärare som blev lite irriterad i något sammanhang och sa att ”man behöver inte vara så känslig”.
Jag tänker också på det här med att förvänta sig att alla ska tycka lika och att man aldrig ska få mothugg. I min blogg tex så har jag valt att ha ett öppet kommentarsfält, jag har valt att sticka ut hakan och tycka till om saker. Då får jag också räkna med att alla som läser inte kommer hålla med. Och det tycker jag är helt okej så länge man kan prata och diskutera.
Nu är min jobbhelg över för denna gång. Det har varit en bra helg men jag har varit trött hela helgen. Det blev lite väl sent i fredags kväll efter kvällspasset. Ville verkligen inte bli spoilad kring vem som vinner ”masked singer” så vi efterstreamade och kom därmed i säng vid tolv. Jag är för gammal för sådana äventyr…..
Det är Mors dag idag så efter jobbet åkte jag hem och hämtade barnen och sedan åkte vi vidare till mina föräldrar för lite Mors dags-fika. Mycket trevligt var det. Fick även träffa brorsan och Kevin. Efter ett par timmars häng åkte vi hem igen och nu står maten i ugnen. På tv:n streamas en match, lite extra kul att kika på när Rickard är med som den ena assisterande domaren.
Känsla: Jag har jobbat mycket med att tänka snälla tankar och att inte försöka fastna när jag tycker att någon beter sig dumt. Helt enkelt så har jag varje dag jobbat med ”att möta med kärlek” och att inte låta mig fastna i negativa tankemönster. Än så länge tycker jag faktiskt att det har gjort skillnad.
Väder: Soligt men vinden har varit rätt så kall.
Konstaterande: Det här är veckan när jag har trampat en aning i klaveret. Men jag står för allt och ångrar mig inte. Kommer garanterat göra samma sak igen då vissa grejer definitivt behöver ifrågasättas.
Träning:
Måndag: Vila
Tisdag: Vila
Onsdag: Sprungit arenaloppet i Norrköping, fem kilometer.
Torsdag: En timme pilates med Linnea.
Fredag: Jag cyklade till jobbet.
Lördag: Cykeltur hem från jobbet
Söndag: Det fick bli vilodag idag.
Mina positiva från veckan:
Att tänka på att möta med kärlek har hittills förändrat mitt mindset. (Ja, jag skriver om det fler gånger med flit, kanske att någon annan också tar till sig de orden. Det är fint att tänka så.)
Alltså mina kollegor är bäst. Var bara tvungen att skriva det.
Kul att springa lopp igen även om det var på rätt tunga ben.
Trevliga pratstunder med M. Vi ses inte jätteofta men varje gång vi ses är det som att vi tar vid där vi sist slutade vårt samtal.
Bilder från veckan: Veckans bilder är väldigt ”gröna”. Det blev lite bilder från trädgården och så bjuder jag på en bild på min lilla vita bil. Det är materiell lycka i hög grad. Och ja bilen är såklart vår men eftersom jag kör den mest så känns den mer som min medan vår stora sjusitsiga bil känns mer som Rickards.
Veckans länkar:
Små nyfödda bebisar har drabbats av myokardit. Artikeln finns att läsa HÄR.
Varför är det fria ordet något som ska bekämpas till varje pris? Varför har vi blivit så rädda för oliktänkande? Läste hos Hannele att en förälder anmält dikten ”the hill we climb” för hatbudskap. Hur kan en enda förälder ha sådan makt? HÄR kan du läsa hela dikten och mer kring det hela. Du får en liten smakbit här.
We will rise from the gold-limbed hills of the west. We will rise from the windswept northeast, where our forefathers first realized revolution. We will rise from the lake-rimmed cities of the midwestern states. We will rise from the sunbaked south. We will rebuild, reconcile and recover. And every known nook of our nation and every corner called our country, our people diverse and beautiful will emerge, battered and beautiful. When day comes we step out of the shade, aflame and unafraid, the new dawn blooms as we free it. For there is always light, if only we’re brave enough to see it. If only we’re brave enough to be it.
En del av dikten ”the hill we climb” av Amanda Gorman
Att lära sig räkna, läsa och skriva är något som borde vara grunden i svenska skolan. Utan dessa färdigheter så kommer inget att funka. HÄR kan du läsa Stadsmadams inlägg. Mycket kloka tankar.
Veckans låt: Det får bli en gammal klassiker med Tina Turner som gick bort i veckan efter en lång tids sjukdom.
Bloggrelaterat: Bloggen har varit välbesökt vilket är extra roligt tycker jag. Vill ju inte bara skriva för mig själv. Det har även varit en vecka där jag skrivit lite ”riviga” inlägg. Känns som att det ändå speglar livet. Högt och lågt i en enda blandning.
Idag när jag skulle cykla hem från jobbet vaknade tävlingsmänniskan i mig. Cyklade om en kille och sen bestämde jag mig för att han inte skulle komma om igen. Det gjorde han inte heller. Haha, det gick verkligen undan. Funderade även på från vilket håll vinden måste blåsa åt för att jag ska ha motvind. Tycker alltid att jag har motvind nämligen oavsett åt vilket håll jag cyklar. Inte idag dock så idag var det roligt att cykla.
Elisas fem fredagsfrågor handlar den här veckan om positivitet. Jag tycker att det är viktigt att försöka vända även negativa tankar och känslor till något positivt. Tycker också att Elisas fem frågor passar bra med det som jag jobbat med i veckan, nämligen att möta med kärlek.
Dudeltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
Vad är en bra sak med den här veckan? Att jag jobbar på mitt nya mindset: att möta med kärlek.
Hur har du vänt något negativt till positivt i veckan? jag hade ett jobbigt möte i veckan. Det lyckades påverka hela mitt väsen. Men så lyssnade jag på podden Systrarna Kjos och fick till mig uttrycket ”att möta med kärlek”. En vän pratade i samma veva om ”ljus och kärlek”. Det har jag försökt att tänka på även vad gäller det här jobbiga mötet som jag hade. Tycker det är ett fint sätt att se på saker.
Vad har gjort dig glad idag? Lite galghumor, härliga kollegor och bra samarbete. Ja så måste jag ju berätta att jag fick höra från en kollega att hon tycker om mig. Blev så glad!
Vad är något du kommer göra för din egen skull i helgen? Träna och vila, njuta av solskenet.
Ser du glaset som halvfullt eller halvtomt? Jag ser det helt klart som halvfullt. Ingen blir glad av att vara negativ och se allt nattsvart. Sen kan saker och ting såklart kännas nattsvarta men egentligen hjälper det ju inte att låta det färga hela ens vardag och liv.
Det är fredag! Hur härligt är inte det? Även om jag har en lång jobbhelg framför mig. Gick ut i trädgården en sväng och den här gula blomman växer lite här och där. I den ena rabatten har den nästan tagit över. För mig gör det inget då kaprifolen och mitt löjtnantshjärta inte tagit sig i år. Men är det dumt? Tycker den gula blomman är fin faktiskt. Googlade och såg att det är en gråfibbla. Den verkar inte vara invasiv iallafall så tänker den får vara kvar i rabatten men hålla efter så den inte växer ut i gräsmattan.
Vi har en låda där jag haft både tomat och smultron. Den har dock blivit rejält eftersatt så just nu finns det en ensam smultronplanta kvar och så rev jag upp allt ogräs. Kanske att jag river upp smultronplantan med, vi får se. När vi sprang loppet i onsdags fick vi fröpåsar i kuvertet. Det var lavendel, dill och borlottibönor. Är verkligen sugen på att så bönor här så behöver slänga på lite (läs mycket) ny jord.
I övriga rabatter sprider sig stäppsalvian som ogräs, basilikan tar sig i år också. Funderar dock över min stackars rosbuske. Den är verkligen inte fin längre. Har i och för aldrig riktigt tagit sig. Så nu är frågan vad jag ska göra med mina rabatter. Det ser förskräckligt ut. Fick en ros av min vän efter att ha hjälpt till med ett par saker och den funderar jag på att sätta ut. Jag behöver tåliga grejer som tåls att misskötas en aning eftersom jag inte direkt är begåvad med gröna fingrar. Mer salvia kanske, den växer bokstavligt talat som ogräs. Samma med basilikan, den hade spritt sig till stenplattorna upptäckte jag….
Det här avsnittet ovan måste du bara lyssna på. Det är ett så vackert och berörande samtal kring livet och sorg, tårarna steg i ögonen. Samtalet inleds med att Ida läser upp ett brev som hon fått skickat till sig. Det är ett helt fantastiskt brev. Nina som har skrivit brevet har verkligen gåvan att uttrycka sig och att beröra med sina ord.
Jag hade ett väldigt konfrontativt möte för ett tag sedan. Under samtalet så kämpade jag med att behålla lugnet men till slut tror jag inte att jag lyckades så bra. Så lyssnade jag på avsnittet med Ida Kjos och så sas det en grej i deras samtal som indirekt kändes riktat mot mig. Nämligen att möta med kärlek. Jag tycker att det är sådan fin tanke. Borde vi inte bemöta alla så, med kärlek och en ödmjukhet inför varandra. Jag ska dock erkänna att i alla lägen tror jag inte att jag kan möta med kärlek särskilt inte när jag upplever mig bli orättvist behandlad. Eller så är det kanske just då jag istället ska bemöta med kärlek. Även om jag tycker att någon har helt fel eller bara är dum mot mig.
Den här tanken går helt i linje med mina tankar kring att inte vara en vidrig människa. Lite samma tänk som det står i bibeln kring att vända andra kinden till.
Ikväll var jag, Rickard och Alexander i Norrköping och sprang lopp. Det är ett nystartat lopp där banan går genom Himmelstalund. Jag har aldrig varit där förutom en gång när barnen var små. Då besökte vi hällristningarna som finns där. Det gjorde vi inte idag utan banan gick genom ett naturskönt område. Jag ville stanna och fota men samtidigt inte då jag ändå ville testa min form. Som gick sådär, jag tror egentligen att jag kan springa snabbare.
Det är så klart obligatoriskt med ett start- och målfoto. 🙂
Innan det var dags för vår start så hade de några barnklasser där barnen kunde springa 400 meter eller 600 meter. Kul att se hur barnen inte gav upp. Generellt iallafall. Jag ska erkänna att jag i värmen inte var jättesugen på att springa lopp då jag var alldeles för oförberedd på värmen. Ikväll hade jag inga särskilda mål mer än att ta mig runt på helst under trettio minuter. Jag råkade stoppa klockan i starten och startade den lite senare så jag vet inte min tid än eller om jag nådde mitt mål. I värmen blev det ändå ett bra pass minus det faktum att jag fick ont i min högra hälsena under loppet. Jag behöver dels nya löparskor och så behöver jag springa mer på asfalt. Så det blev en lugn lufs i ett naturskönt område. Vi pratade efteråt om att ta en promenad i området då det var så vackert. Då kan jag även säga att årets loppsäsong startat! Så kul ju!
Hoppas att du mår bra. Äntligen har jag fått en natt med bra sömn så jag känner mig lite piggare idag fast jag jobbat två dagpass på rad. Efter jobbet ska vi åka till Norrköping och springa ett nystartat lopp. Kul att den säsongen kommer igång igen. Nästa vecka ska jag springa Blodomloppet med jobbet. Ska bli kul att få uppdatera min kategori race reports igen. Men framförallt att se var min form är nu.
Igår började jag fundera på en sak. Det kan hända saker som tippar oss över kanten, som kan kännas övermäktigt. Något som jag har så svårt att förstå är det här att inte kunna se sitt eget ansvar i saker och ting som händer. Det är otroligt fult att lägga över ansvaret på andra, särskilt i situationer där ens egna ansvar är otroligt tydligt. Att se sig själv som ett offer för omständigheterna istället för att försöka sträva efter att saker och ting ska bli bättre. Den enda som kan påverka mitt liv är jag själv, ingen kan förändra mig eller lösa mina problem. Det kan bara jag. Jag kommer inte växa som människa om jag bara ser allt nattsvart och tänker att det är upp till andra att göra mitt liv bättre. Offermentalitet kommer jag aldrig köpa. Vi har alla ansvar för hur vi väljer att leva. Det är inte upp till någon annan! Det är heller inte upp till någon annan att lösa mina eventuella problem. Dom får jag ta tag i själv.
Det här inlägget började jag att skriva på häromdagen när jag återigen tröttnade på en blogg och dess kommentarsfält. Jag dras till den där bloggen som Nalle Puh dras till sin ”honing”. Internet kan vara en fantastisk plats, full av kreativitet och inspiration. Men den kan också vara precis motsatsen. En plats där människor spyr ur sig elakheter om andra människor och där det inte finns några hämningar åt något håll. Undrar om samma personer som spyr ur sig vad som helst på nätet är likadana när de träffar personer ansikte mot ansikte.
Jag tänker på det som Underbara Clara skrev häromdagen: ”var inte en vidrig människa”. Den raden har faktiskt satt sig. Om jag vill att andra ska behandla mig vänligt och med respekt så måste jag ge samma respekt och vänlighet tillbaka. Och precis tvärtom också, om någon beter sig ovänligt mot mig så kan den personen inte förvänta sig ett vänligt bemötande tillbaka. Respekt föder respekt och det är verkligen inte något som man bara får utan en motprestation.
Jag tänker också på det här att kunna gå vidare när man tycker att någon gjort något fel. Till Claras rad vill jag också lägga till ”bli inte bitter”. Bitterhet förstör så mångas liv. Saker och ting kommer hända i livet som sätter sina spår men att bli bitter och låta det färga sin framtid på ett negativt sätt kommer inte leda till något gott. En sak är säker, bitter vill jag inte bli!
Nu svävade jag visst iväg lite, jag tänkte ju skriva om internet och så hamnade jag i bitterhet och tankar kring att inte vara en vidrig människa. Jag tänker ändå att det hör ihop. Ens tankar färgar hur man väljer att agera. Måtte jag aldrig bli den där personen som öser galla över andra bara för att mitt eget liv är miserabelt. Som skrivet tidigare: var inte en vidrig människa oavsett omständigheter runt omkring.
