Motivation kommer inte som ett brev på posten utan det är något som man får kämpa en del för. Att utsätta sig för det som man inte är motiverad till är det bästa sättet att skapa lust och motivation. Motsägelsefullt kanske men jag vet av erfarenhet att just att utsätta mig för det jag kanske inte har lust med kring träning gör att jag vill mer. Särskilt efter de där passen där allt bara flyter.
Det är så lätt att starta upp för intensivt så att man tröttnar och tappar all lust istället. Hur hittar man balansen då? Ja, det är inte det lättaste.
Jag läste lite kring motivation på modernpsykologi och det finns en modell som det är mest forskat på: självbestämmandeteorin som presenterades 2000. Modellen utgår från att motivation inte är kvantitativ utan också olika grader av kvalitet utifrån inre och yttre motivation. Om man tänker ur mitt perspektiv träning och hälsa så kan man fundera över dessa fyra frågor för att hitta vad man drivs av.(Frågorna är också från länken ovan, i fet och kursiv stil. Övrig text kring frågorna är mina tankar).
1) Jag tränar för att jag måste. Kanske har något stort mål som man vill klara av. Tex träna för ett lopp, springa på en viss tid eller lyfta ett visst antal kilo i marklyft.
2) Jag tränar för att undvika att behöva känna skam eller skuld om jag inte tränar. Det här tycker jag är en sorglig motivationsfaktor men jag vet att det händer att människor tänker så kring träning. Vet man med sig att det är man tänker kring träning behöver man verkligen jobba med sina tankar. Kanske till och med inte träna en period om tankar som dessa tar över.
3) Jag tränar för att jag tycker att det finns fördelar med att träna. Starkare, orkar mer, att kroppen ska hålla länge tex.
4) Att träna är i linje med den jag är. Att vilja ta hand om sig själv och försöka göra det bästa för sin kropp.
5) Jag tycker att träning i sig är roligt och inspirerande. Det bästa jag vet är att känna att kroppen är stark, att det inte är jobbigt att träna och det känns som jag kan orka hur mycket som helst. Då är det som roligast att träna!
Intressant! Att hitta motivation till att träna är verkligen något jag kämpar med. Mina föräldrar har i princip aldrig hållit på med sport eller träning av annat, så jag har inte fått med mig ett positivt förhållningssätt till motion hemifrån. Numera har jag har hittat ett sätt som passar för mig som gör att jag tycker det är mer roligt än att se det som en form av träning. Men med pandemin kom även det av sig. Är nu glad att våren börjar komma så att det är både ljust och lite varmare, det gör det så mycket enklare att cykla och ta en extra sväng när man ändå är ute
Det är likadant för mig. Mitt intresse för att träna och röra på mig kom när jag började döma fotboll. Då måste man ju vara vältränad. Något annat funkar inte.
Jag ha alltid gillat träning i olika former.
Så jag är en nr.4 helt enkelt. Jag gör det för mitt egna välbefinnande.
Carin
Det borde vara den största moroten, att man gör det för att må bra. Även om det många gånger kan kännas både tungt och jobbigt.
Jag är ju den som tränar för att undvika skam. Det har ju med ätstöring att göra så klart, att träna för att ha ”rätten” att äta. Så himla dumt, men jag vet att många är sådana.
Jag tror också att många tänker så. Så sorgligt på något sätt. Varken träning eller mat ska ju användas för att ”straffa” kroppen.