Dag: 3 juli 2023

En dagens tack!

Publicerad den av Hannas krypin

Väder: Jag är väldigt glad över att vi inte är på Gotland den här veckan. Det blåser rejält och det hade inte passat med tanke på det som Ida vill göra på Gotland: bada på Tofta.

En reflektion: Lämnade av Samuel på station idag efter två veckor hemma. Tiden går så fort och barnen, de har man bara till låns. Vips är de vuxna och skapar sig ett eget liv. Precis som det ska vara men det betyder inte att det inte känns tomt och att jag redan saknar min pojke.

Gjort:

  • Storstädat Alex rum och sorterat bort mängder med grejer som han växt ur och och som varit kvar i lådorna.
  • Ätit rabarberpaj med glass och vaniljsås.
  • Vattnat grannens blommor. Men hjälp vad kallt det var. Gick ut i cykelbyxor och linne och det var alldeles för lite kläder. När jag kommit in bytte jag till mjukisbrallor och varm tröja. Strumpor fick åka på med. Är sommaren slut nu? Så går mina tankar.
  • Fått jätteont i höfterna efter alla timmar sittandes på golvet i Alex rum. Kan knappt gå så jag lämnade hallen med allt skräp åt sitt öde.

Dagens låt: Andas in, andas ut med Thomas Stenström

Det är inget annat än skamligt!

Publicerad den av Hannas krypin

Staten kan inte i första stunden uppmana alla att vaccinera sig, för att i nästa stund låta människor som tar skada stå sitt kast. Det riskerar att skada legitimiteten i framtida vaccinationskampanjer. 

Debattartikel Expressen

Har du läst att de som krävt skadestånd av staten för sina vaccinskador (narkolepsi) fått avslag? Det är inget annat än skamligt och ger mig inget hopp om att de som fått skador av covidvaccinet kommer få någon ersättning. Vem går in och hjälper om inte staten tar sitt ansvar? Staten som ska värna om den svaga människan.

När svininfluensan härjade så kom ett påbud om massvaccinering, den sprutan tog jag faktiskt men det var enbart för att en kollega tyckte att jag osolidarisk och oempatisk (känns det igen kanske….) Då var jag inte stark nog att stå emot pressen. Men iallafall.

Jag läste en bra debattartikel igår angående det här. Om man vill att människor ska vara ”lydiga” och följa påbud om massvaccinering, då kan man inte därefter lämna människor åt sitt öde, att de får klara sig bäst de kan själva. I avtalen med läkemedelsföretagen avsäger sig läkemedelsföretagen sitt ansvar vid eventuella biverkningar. Det är ett ansvar som jag tycker att läkemedelsföretagen egentligen ska ta. Och om de kan friskriva sig ansvar, då kan inte staten göra detsamma. Särskilt inte när de utövar påtryckningar att man måste vaccinera sig. Staten måste ta sitt ansvar! Solidariteten kan inte gå åt bara ett håll.

Jag hoppas att fler människor vågar stå upp framöver och inte falla för pressen att vaccinera sig. Om man ska vaccinera sig så ska det vara för att man själv vill, inte för att andra tycker att man ska göra det. Framförallt ska man kräva att staten tar ansvar!