Snart måste jag nog inse att hösten är här vare sig jag vill eller inte. Det är sista veckan i augusti och dagarna blir märkbart kortare. Solen sjunker tidigare för varje kväll och skymningen dröjer sig kvar längre än vad jag vill erkänna. Det känns tydligt att luften är kallt. Det är bara solen som värmer.
Egentligen tycker jag om hösten. Naturen bjuder på sprakande färger, där det gröna successivt ersätts i nyanser av gult, rött och orange. Luften blir klar och det är lättare att andas djupt och fylla lungorna med frisk luft. En luft som känns helt annorlunda jämfört med sommarens värme.
Men ändå… Känslan av vemod kommer som ett brev på posten. Min ständiga följeslagare när sommaren går mot sitt slut.. Som jag alltid längtar efter att få hålla kvar solens sista strålar. Hösten är vacker men påminner så tydligt om tiden som går, om nystart att vintern väntar runt hörnet.
Ska vi ta en kik och titta på vad jag gjort just den 25:e augusti under en femårsperiod? Vi börjar med 2024. Bilderna är från just 25:e augusti genom åren.
Då gjorde jag faktiskt inget särskilt mer än jag var i en bokläsarperiod och var fast i boken ”kvinnorna vid Cane River”.
2023 spelade vi bowling, hela familjen tillsammans. Minns att jag var urdålig, som alltid då med andra ord. Behöver helt klart rännorna för att hålla mig på banan så att säga.
25 augusti 2022 hade jag precis börjat plugga igen och just den här dagen pratade vi om lungsjukdomar bland annat. Cyklade till skolan och tog denna vackra bild i morgonsolen.
25 augusti 2021 skrev jag precis som idag om hur det börjar kännas mer och mer som höst. Jag och J assisterade Rickard i en match. Det är en av dom sista matcherna som jag och Rickard dömde tillsammans.
25 augusti 2020 jobbade jag kväll och kände mig så där härligt inspirerad. Augusti var min månad. Vet inte om jag håller med i dag vad gäller den känslan.