Idag var det skönt att komma hem från jobbet, få sätta sig en stund i köket med Rickard och prata lite innan han skulle på fotboll. Han hade varit snäll och förberett kyckling så det enda jag behövde göra var att koka ris och fixa en god sås. Det har varit en mentalt tuff dag idag. Det är verkligen inte lätt att jobba med människor och ibland hamnar man i riktigt svåra stunder. Stunder där man bara kan stå bredvid och finnas där så gott det går.
Jag cyklade från jobbet idag, Agda är nu äntligen inne på verkstan och har fått sin dom. Mycket riktigt så var det kamremmen. Verkstads-killen trodde inte det först men efter att ha flyttat på x antal prylar i motorrummet och slutligen kommit fram till kamremmen konstaterades det att det var i grevens tid. Tio mil till, och vi hade haft ett komplett motorhaveri. Det var inte många tänder kvar på den där kamremmen och oljetråget var fullt med gummi. Det konstigaste var att det bara var motorfelslampan som lyste och inte skiftnyckeln som talar om att det är fara å färde. Skiftnyckeln lös ett par korta snuttar här och där men slocknade lika snabbt igen.
Appropå cyklingen, känns som att mina ben nu kommit in i det nya med regelbunden cykling. Det gick riktigt fort att cykla hem. Det är skönt att få känna mig snabb i cyklingen i alla fall. Efter maten tog jag cykeln igen och cyklade bort till fotbollsplan där Rickard skulle döma. Kul att få se på lite fotboll igen. Men vad kallt det var. Jag frös och efter de senaste veckornas värme var det verkligen en ovan känsla. Tanken kom över mig, är sommaren slut nu? Men det vill jag inte tänka på så släppte den tanken lika snabbt igen.