I morse behövde S hjälp med en sak så medan han gjorde sitt så åkte jag och Rickard och tvättade bilen. När det var klart tänkte vi ta en promenad vid en av slussarna i stan. Men vi kom inte så långt innan S ringde om att han var klar med sitt. Några bilder hann jag dock ta:
Efter vår tur till stan var det dags att göra oss i ordning för något av det tyngsta man kan föreställa sig – att säga farväl till en liten ängel. En liten, liten ängel som aldrig fick chansen att ta sitt första andetag. Det är så orättvist. Livet ska börja med skrik, andetag och framtidsdrömmar – inte med tystnad. Inget barn borde behöva lämna världen innan det ens fått uppleva den.
När vi kom hem från kyrkan, hela familjen tillsammans, åt vi lunch. Efteråt gick jag och la mig och sov en timme – det var verkligen välbehövligt. Den vackra begravningen har satt sin prägel på sinnesstämningen idag. Samtidigt är det märkligt hur livet, trots sorg och förlust, ändå fortsätter på något sätt. Efter en sådan här dag blir kontrasten till vardagen extra tydlig – från tystnad och tårar i kyrkan till skratt och vattenstänk vid badet. Jag, S, A och I gick till badet och var där i dryga timmen. Fin stund tillsammans!
Kvällen blir lugn: film, chips och dipp.