Idag är raceday!

Idag är det dags för årets upplaga av Höstfemman. Det är väl sisådär fjärde eller femte gången som jag, Rickard och Marcus ska springa loppet. Det är så kul med bloggen att jag tack vare den har så mycket sparat. Jag sitter och läser min kategori med racereports och HÄR kan du läsa min racereport från 2017 års upplaga av Höstfemman och HÄR är rapporten från 2015.
Rickard i starten 2017.
Hela veckan har jag funderat över vilken målsättning jag ska ha och det jag helst vill är att kunna springa så snabbt att jag kommer under trettio minuter. Men jag vet att banan är riktigt tuff med många branta backar som kommer suga kraft. Men å andra sidan är det lika mycket nerför där jag kan samla kraft. Ett annat problem är att det är mycket rötter och stenar vilket gör att jag får ett litet annat löpsteg och måste tänka mig för var jag sätter fötterna. Det drar också ner tempot. Så, det jag landat i är att försöka slå tiden 30,50.
Bild från Höstfemma 2014. Då sprang jag på tiden 31,04 och kom på en nionde plats. Jag har alltid varit topp tio i det här loppet (utom första gången jag sprang 2012, då var jag inte i min bästa form.) Bästa placering är sjua med tiden 30,50 som också är personbästa i det här loppet. Höstfemman är inte fem kilometer utan 5,2km.
Dessa bilder är från Höstfemman 2015. Man ser inte på bilden nedan hur brant backen faktiskt är.

 
 
 

Rastar nere vid ån

Jag började sju i morse och har nu min halvtimmes rast. Lagom till jag kom ner hit till ån så tittade solen fram och jag har fått njuta av solen mot mitt ansikte. Jag har så ont i min nacke idag men bortsett från det så mår jag bra. Jag är lite nervös inför loppet imorgon men tänker att lite motion är bara bra. Med lite tur så har det gått över till imorgon. 

Jag skulle ta det lugnt…..

Jag skulle bara springa några kilometer. En lugn runda tillsammans med Rickard och sedan avsluta med styrkeövningar. Istället blev det snabba kilometer i min nuvarande tävlingsfart på milen. Det kändes som att jag flög fram och jag fick verkligen uppleva runnershigh. Då när det känns som att jag kan springa hur långt som helst utan att bli trött. Jag älskar den känslan och det är den som gör att jag orkar fortsätta springa även de gånger när det känns som att jag inte ens orkar en kilometer. Efter löpningen körde vi ett gäng parstyrkeövningar. Kul att vara igång med det igen då det var väldigt länge sedan. Kolla in @hannafialotta för att se videos. 🙂

Ett steg framåt

Min pappa går hos en fysioterapeut i stan och han vet att jag letar efter ett ställe där jag kan ha mina pilatesklasser. Så han frågade mig om han skulle prata med den här killen om min pilates. Klart jag ville det. Han var positiv så igår ringde jag och pratade med honom och idag på förmiddagen var jag där och kikade lite hur det ser ut och vilka möjligheter det finns. Jag konstaterade att det bara är min fantasi som sätter begränsningar för vad jag kan göra där. Jag blev bara så otroligt glad över att äntligen ha hittat ett ställe där jag kan vara. Jag ska maila till killen som äger den här lokalen och så tänker jag att om allt går som det ska köra igång om ca tre veckor.
Jag och Sofia möttes upp för en promenad och såklart lyxlunch på Brödernas Kök. Underbart god mat som  jag gärna skulle äta varje dag. Det var ganska grått när jag åkte in till stan men sedan sprack det upp så vi fick en riktigt härlig promenad tillsammans.
Jag har även storstädat Alexanders rum och det har bokstavligen tagit mer eller mindre hela dagen. Att sitta på golvet och sortera lego var inget vidare för min stackars kropp så det var underbart att sträcka ut kroppen i en pilatesklass som fokuserade på rörlighet. Jag har fått två nya favoritövningar som jag garanterat kommer göra ofta. Den ena har jag lagt ut på instagram ikväll @hannafialotta och den andra tränkte jag lägga ut imorgon.
Har du haft en bra dag?

Lill-lördag

Inlägget innehåller affiliatelänkar och är ett samarbete med nedan länkade varumärken.
Godmorgon! Barnen är i skolan och jag sitter här i soffan. Jag är så galet trött idag. Att somna igår var inte det lättaste. Tuppluren på dagen förstörde mer än vad jag trodde. Men å andra sidan var den välbehövlig. Kom hem från jobbet som en trasa. Inte för att det var jobbigt att jobba utan för att jag var så galet trött. Känns som att jag skulle kunna sova en vecka.
Frukosten är inmundigad och om en stund ska jag springa en runda. Bara några lugna kilometer utan någon press eller tidskrav. På söndag ska jag springa ett lopp igen med Rickard och Marcus, Höstfemman i Åby. Det är det tuffaste femkilometersloppet som jag brukar springa. Inför varje år brukar jag alltid glömma bort hur jobbigt det faktiskt är så nu de här sista dagarna gäller det för mig att ge mig själv bästa förutsättningarna. Ett år kom jag faktiskt femma på det loppet och det är min bästa placering någonsin av alla lopp jag sprungit.
Vid två börjar jag jobba och jag slutar nio ikväll. Det kommer bli långa timmar med tanke på hur det känns i kroppen. Men det är roligt också. Jag trivs ju!
Önskar dig en härlig dag!

Pilates med band

Har du ont i ländryggen eller är stel i höftböjarna? Då är dessa övningar för dig. Idag tipsar jag nämligen om några övningar som är just för mage och höftböjare. Jag använder mina gummiband från Aim´n. Övningarna går alldeles utmärkt att göra utan band. Fördelen med banden är att insida lår och rumpa aktiveras. Tre flugor i en smäll med andra ord.
Jag andas ut när jag lyfter och in när jag sänker benen Du kan se på min mun hur jag andas. Den största utmaningen ligger i att bara vila lätt på armbågarna.

Höst i Tinnerö

Imorse frågade jag Rickard vad han hade för planer för dagen. Inga alls sa han. Bra tyckte jag, då kan vi åka till Tinnerö och njuta av hösten i det soliga vackra vädret.

Vi gick där i godan ro och så tar jag upp telefonen och ser att jag fått mess från brorsan. Vi hade pratat lite löst om att träna pilates idag och det hade jag alldeles glömt bort…. Så det var bara att vända. Men lite sol på nosen fick jag och ett grymt bra pilatespass med brorsan som garanterat kommer kännas.

 
 

Racereport Å-stadsloppet 2018

Idag åkte jag, Sofia, Rickard, Marcus och Sofias vän Emma till Örebro för att springa ett lopp. Sofia skulle springa halvmarathon och vi andra milen. Vi åkte ganska tidigt i förmiddags för att hinna upp till Örebro och hämta nummerlapp och göra oss redo för start. Vädret har varit fantastiskt vackert. Jag var lite bekymrad om jag hade för mycket kläder på mig men det visade sig sen att det var alldeles lagom.
Starten gick vid Tybblelundshallen. Jag var så nervös under vägen upp, träningsvärk i baksida lår och armar efter ett alldeles för hårt träningspass igår och jag kände mig seg. Min målsättning blev milen på en timme. Allt under det var en bonus.
Till slut gick starten, i uppförsbacke. Kunde de inte lagt starten lite högre upp kunde jag inte låta bli att tänka. Ja det här var negativa tankarnas dag. Måste alla springa så fort? Min andning kom inte igång, benen kom inte igång, trots det gick första kilometern i drygt fem min/km. Ett tempo som jag sen inte skulle orka hålla hela loppet men det förklarade att det var tungt med andning.
Efter ett tag kom jag in i andningen och fick en annan känsla. Kunde njuta av omgivningarna och jag funderade över om jag skulle strunta i att försöka få en bra tid och stanna och fota istället. Jag valde dock att fortsätta löpa på mina ”härliga pigga ben”. De jobbigaste kilometerna var de sista tre, då ville inte mina ben mer. De sista två kilometerna gick det uppför i stort sett hela vägen. Varför utsätter jag mig för det här kunde jag inte låta bli att tänka. Lättnaden var stor när jag fick springa nerför sista biten och in i hallen. Äntligen! Officiell tid blev 55,31 vilket jag är mer än nöjd med. Nu efteråt vill jag såklart springa loppet igen men då ska jag inte köra ett hårt träningspass dagen innan. Eller så gör jag det ändå för det ger väldigt mycket pannben att pressa sig när kroppen helst vill lägga sig ner och inte ta ett steg till.
Efter loppet väntade vi på Sofia och vi räknade med att hon skulle komma i mål runt 1,40. Istället sprang hon in på 1,35. Grymt bra sprunget av oss allihopa. Marcus slog personbästa och Rickard sprang ruggigt bra. Lyckad utflykt!

Mitt inte så perfekta liv

Häromdagen började jag läsa boken ovan. En charmig feelgood-bok. Jag älskar böcker som får mig att brista ut i gapskratt och den här kvalar in i den kategorin. Boken handlar om Katie som drömmer om en karriär i London. Inget går dock som hon tänkt sig. Hon får sparken och hjälper sin pappa och styvmamma att starta upp en glamping. När hennes forna chef kommer dit blir det en lite annorlunda vändning. Men jag ska inte säga för mycket om handlingen, men den är bra. Jag tycker att boken har allt som man kan önska sig av en bok i den här genren. Humor, relationer, en lagom dos av förvecklingar och ja det var nog allt. Läs den om du vill läsa något som garanterat kommer få dig att skratta. 

Träningsfredag

Jag slutade fyra idag och då svirade jag om till träningskläder. Det blev nästan fyra härliga kilometer löpning. Lite nervös blev jag allt inför imorgon  då det kändes lite segt i kroppen. Men jag ska inte dra för stora växlar av det  hela. Jag sprang den tiden på dygnet då jag är som tröttast och segast i kroppen. Efter mina kilometer så stretchade jag ut kroppastollen på samma ställe där jag rastade på lunchen. Filmade några klipp till instagram som jag kommer lägga ut i helgen. Kul att ha lite material dit. 
Efter passet mötte jag upp P för pilates i det lilla gymmet där han bor. Det blev även ett gäng styrkeövningar och jag kommer garanterat avsluta helgen med rejäl träningsvärk. Jag vet inte heller om jag kommer kunna springa så bra på loppet imorgon eftersom att det även blev några övningar med Rickard…. Eller så springer jag  med världens racer i benen tack vare det. 🏃‍♀️🏃‍♀️🏃‍♀️