Författare: Hannas krypin

Man blir aldrig för gammal för att klättra runt på  raukar…. Men vi tar det från början. Dagen började redan klockan sex. Vi ville käka tidigt för att få vara själv i matsalen. Det misslyckades haha. Tvärtom var det mycket folk och det blev inget av den där tidiga, lugna frukosten. Men vi tror att eftersom det är vardag kommer alla tidigt. Så vi funderar på att gå senare och äta frukost imorgon.

Dagens planer var att hänga en dag på Fårö. På vägen till Fårö ligger det populära badet blå lagunen. Det är ett gammalt kalkbrott och en populär badplats på sommaren. Vi har varit många gånger på Gotland men aldrig varit där. Kanske för att det är så hypat och jag har svårt för det som blir så populärt och som ”alla” ska göra. Nu har vi varit där och jag kan fortfarande inte förstå hypen. Visst är det fint men jag föredrar havsbad vid Tofta.

Efter besöket på blå lagunen åkte vi vidare till Fårö. Där styrde vi kosan till Langhammars raukområde. En sak jag inte tänkt på är man ser ända bort till Gotska sandön. Havet var så lugnt och stilla, så det kanske var därför vi såg gotska sandön. Vi har pratat i flera år om att åka dit men jag har ju svårt för att åka båt och ska man ta sig dit är det liten båt som gäller och det är en bra bit att åka. En dag kanske det blir av.

Langhammars är ett av tre raukområden på Fårö och enligt mig det tråkigaste. Här kände jag lite att jag tröttnat på raukar. Vi åt lunch här och sedan åkte vi vidare mot digerhuvud, det största raukområdet på Gotland. Vi stannade inte där just då utan åkte istället vidare till ett skeppsvrak (Fortuna) som ligger ute på Norsholmen. Det är så långt ut på Fårö som kan komma. Det var förr en ö men är nu en halvö och skyddsområde för fåglar. Här finns förutom skeppet Fortuna, två gravfält och resterna av ett gammalt kalkbruk. Vad vi inte visste är att det är förbud att beträda området förutom på två markerade vägar fram till femtonde juli. Enligt kartan tolkar vi det båda som att man får gå fram till kalkbruket men inte till skeppet som ligger en bit ut i vattnet. Vi tog dock det säkra före det osäkra och vände.

När vi åkte från Norsholmen kände jag att jag inte alls var nöjd med raukbesöket. Så vi åkte tillbaka till Digerhuvud för att klättra på raukar och bilderna överst i inlägget är från Digerhuvud. Man blir inte för gammal för att klättra på raukar! Efter besöket här stannade vi också till vid Gamla hamn. Gotlands mest kända rauk tror jag. St Olofs kyrka kan man också besöka om man vill.

Snart var vi tillbaka på Gotland och vi funderade på vad vi skulle äta för mat. Till slut föll valet på en indisk restaurang där vi båda åt tikka masala. Det var så gott! Bra val. Och det var den här dagen det!

Idag säger jag grattis till mig och Rickard för idag är det tjugo år sedan som vi gifte oss! Det har inte varit så lätt alltid men tillsammans är vi starka! Som du såg i gårdagens inlägg så är vi på Gotland, vår älskade favorit-ö. Än så länge har vi haft fantastisk tur med vädret. I dagens inlägg tänker jag dela bilder från gårdagens promenad runt ireå-slingan, en nätt runda på fem kilometer. Om man vill gå hela klintkustleden så är ireåslingan en del av etapp 3. Vill redan här varna för att det kommer bli många bilder.

Vi valde att ta den tuffaste stigningen först. det är också rundans enda branta och jobbiga stigning. Uppe på klinten gäller det att ha tungan rätt i mun då stigen går precis vid kanten på sina ställen. Var nyfiken på fornborgen men den var svår att hitta. Såg en hög med stenar som skulle kunna vara resterna av fornborgen.

Här vänder slingan, svänger man höger kan man fortsätta på klintkustledens sista (?) etapp men vi svängde vänster för att fortsätta på ireslingan. Om det var vackert uppe på klinten var det ingenting jämfört med att gå nere vid stranden. Mitt absolut bästa tips är att gå rundan åt andra hållet så man börjar längs med ireån och sedan vidare till ireviken. Jag var tvungen att vända mig om flera gånger för att kunna insupa allt det vackra omkring oss. Mina bilder gör verkligen inte platsen rättvisa.

Ca en kilometer går nere på stranden i sand. Det suger såklart i benen efter ett tag. Tillbaka i skogen igen kom vi fram till ireån. Den meandrar sig fram genom landskapet och om man går där i oktober kan man se havsöringar leka. Men jag var tvungen att googla på meandrar och det betyder att det är en slingrande flodfåra i ett flackt landskap. Den är skapad av erosion i ytterkurvor och sedimentation i innerkurvorna. Vet inte om jag blev så mycket klokare av det svaret.

Två år på rad har vi varit på Gotland, bara jag och Rickard för att fira hur länge vi varit gifta. Här kan du läsa mitt inlägg från 2023 och så 2024. Det var givet att åka dit även i år för att fira att vi har varit gifta i tjugo år. Destination Gotland erbjuder paketpris för överfart och boende och precis som tidigare år fick det bli First hotel Kokoloko. Nytt för i år är att det erbjöds en lunchbåt från Nynäshamn och den var vi inte sena att hoppa på. Det var det som var vår ursprungliga plan iallafall men vi valde att åka redan igår kväll. Sovplats blev uppe på Högklint i lilla Agda. Vi fällde ner baksätet och hade vår gamla bäddmadrass som madrass. Det funkade väl inte klockrent men ett äventyr var det allt. Det var inte dumt att kunna njuta av morgonsolen ute på Högklint.

Efter en lättare frukost i bilen styrde vi kosan mot resans första utflykt: Ireviken och en del av den tre mil långa klintkustleden. Något år vill vi vi gå hela leden men det blir inte i år. Det var en helt fantastisk runda men jag har tagit så många bilder att jag istället delar några från vårt korta stopp vid Björkune naturreservat. Det är också en del av Klintkustleden. Det blir också en del bilder från dagens alla göromål.

Vi har verkligen haft fantastiskt fint väder så här på första dagen. Gotland visar upp sig från sin bästa sida och jag njuter av att få vara här.

Vi köpte en pizza att dela på och tog med den till galgberget. Så det blev en lunch med utsikt. Lite kallt var det allt att sitta där så det blev ingen lång stund.

Efter lunchen var det en stund kvar till incheckning så vi tog en promenad nere vid strandpromenaden, en sväng i Visby innerstad och så en liten bit längs kärleksstigen. Vid det här laget var vi båda rätt trötta så vi chansade på att vi skulle kunna checka in tidigare och det gick alldeles utmärkt. Vi båda somnade och sov ett par timmar. Mycket välbehövligt!

Ikväll har vi tagit en promenad i solnedgången, jag fick ett par blå tights i present av Rickard. Jag har spanat på dom länge så blev väldigt glad. På Gotland har våren kommit långt. Det var vårblommor i varenda hörn och trädgård. Kvällsmaten inmundigades på takterassen. Hur fint som helst men en aning kallt så här på kvällen. Kan tänka mig att det är smockfullt på sommaren.