Kategori: Fotboll

Åkes lördagstema hoppa på tåget fortsätter. Varje lördag får man ett ord som man ska skriva sin tolkning på, i ord och bild. Alla får vara med både hur mycket man vill eller hur lite man vill. Dagens ord är sköna maj. Så jag har tagit ett helt gäng med bilder. Häng med!

Gå ut i trädgården barfota och gräva ner tårna i gräset.

Döma fotboll bland tusenskönorna på Dackevallen nere i Falerum. Check på årets första match i herrar division 6. Att döma matcher på den här nivån känns alltid som att komma ”hem”. Herrfotboll har nämligen alltid varit lättare för mig.

Se smultronplantan leta sig upp bland stenplattorna i år igen.

Stanna längs med vägen och njuta av den vackra vyn. Vägen mellan Falerum och Åtvidaberg är väldigt fin men det går inte att stanna överallt.

Kunna gå barbent och få se rosbusken ta sig i år igen.

Idag har jag verkligen vilat mina händer. Tre filmer har jag tittat på och bara haft händerna vilandes på en kudde. Handledsskydden har varit på såklart. Det fick bli tre typiska ”Hannafilmer”, nämligen romantiska komedier. Jag fick frågan om hur det går med träningen med tanke på händerna. Jag kan såklart inte belasta händerna men när jag springer så är det ju benen i första hand som jobbar. Just nu springer jag med tejpade handleder men har beställt handledsskydd som jag kan använda när jag är ute och springer eller dömer fotboll.

Appropå fotboll så var jag ute och dömde en träningsmatch i pojkar 15. Det var riktigt kallt fast det ser så soligt och fint ut. Jag råkade också klanta till mig och ramla på ett av bollnäten när jag vände mig om för att fortsätta min uppvärmning. Givetvis tog jag emot mig med händerna. Är glad att jag just då inte tagit av handledsskydden så förhoppningsvis så tog den hårda delen på skyddet den största smällen. Det lär ju märkas imorgon om jag förvärrade eländet med handlederna. Matchen då? Nja, det var kanske inte säsongens bästa insats, kände mig lite ofokuserad och gjorde nog ett par felbedömningar. Fick dock cred av ena lagets tränare så det är nog mest jag som inte är nöjd med känslan. Nej nu har jag skrivit färdigt, nu ska händerna få vila. Hoppas att du har haft en fin lördag!

Godmorgon!

Alltså titta vårtecknet, rabarberna börjar komma upp. Men just nu ser det mest ut som små aliens… Upptäckte också att tulpanerna börjar komma upp. Jag har två ensamma lökar kvar som är säkert tio år gamla. Men upp kommer de varje år. Fast de flyttats runt och blivit allmänt dåligt behandlade.

Igår skrev jag om mina handledsortoser, det är ju riktigt tråkiga kompisar att ha. Idag tänkte jag istället skriva om mina betydligt roligare nya kompisar. Jag har nämligen nya löparskor. Eller rättare sagt, Rickard hittade, jag sa ja, spring och köp. Eller beställ, haha. Den här gången testar jag ett för mig nytt märke som jag bara hört gott om: Hoka. Saucony och Asics har annars varit mina ständiga följeslagare. Skorna jag dömer i är ett par Asics som tyvärr börjar sjunga på sista versen. Men de får allt hänga med ett tag till.

Hur som helst, testade skorna och mina nya korta tights en kortis på löpbandet och både skorna och tightsen får mer än väl godkänt. Skorna har precis den där känslan som jag gillar: lätt och fluffigt. Som att springa på moln alltså. Mer kan jag inte testa dom just nu, hade planen att springa in dom ordentligt på löpbandet ikväll men eftersom jag inte ska jobba i helgen har jag istället fått en extra match på lördag.

Tidigare i veckan så anmälde jag mig till ett ledigt uppdrag: domare i distriktsmästerskap för åldersgruppen flickor 19. Jag fick matchen och igår kväll var det dags. Det var en riktigt rolig match med högt tempo och tufft men schysst spel. Extra roligt var det att jag fick sådan fin feedback av en i publiken efter matchen. Bland annat att jag gjorde en fantastisk match, att det syntes att jag hade roligt och bra pli på tjejerna. ”Ibland kan det bli lite hätsk stämning men du hade bra koll på det”. Jag blev så glad, dels för att matchen kändes bra rent fysiskt. Kändes nästan som under min ”storhetstid” när jag var som bäst tränad. Men jag blev också glad av sådan fin feedback.

För ett tag sedan fick jag ett mejl med ett erbjudande som jag absolut inte kunde tacka nej till: att få lyssna på Tess Olofsson – Sveriges främsta kvinnliga domare just nu och en riktig pionjär. Hon är den första kvinnliga huvuddomaren i herrallsvenskan. Det är verkligen en bedrift då det kräver otroligt bra fysik för att klara löptesterna på den nivån.

Vi var sju domare, en distriktsinstruktör (L) och drygt 20 andra personer med olika roller inom fotbollen som samlades för att höra Tess berätta sin historia – hur allt började och hur hon tagit sig hela vägen till toppen. Det blev en otroligt inspirerande kväll.

Jag insåg ganska snabbt att hon och jag faktiskt har en hel del gemensamt. De tankar jag har kring dömandet, den där osäkerheten som ibland smyger sig på i vissa situationer – det delar jag med en så rutinerad domare som Tess. Det var en lättnad att inse att mina känslor inte är särskilt unika. Jag kunde heller inte hålla tyst när det visades klipp och vi diskuterade kring det. L la armen om mig och bara helt spontant ”jag gillar dig” när jag reflekterade kring en situation och ett beslut. I såna där situationer kommer det fram så mycket rutin. Tänk så mycket jag också kan dela med mig av. Sådant jag inte tänker men som bara plockas fram i såna här situationer.

Något annat jag tar med mig är att inget är omöjligt. Hon har lyckats ta sig tillbaka efter tre skador och trots en hälseneruptur kunnat ta sig till högsta nivå på herrsidan. Det är imponerande. Det gör att jag på något sätt känner lite hopp kring min egen fysik. Om jag verkligen vill så kan också jag. Inte nå hennes nivåer såklart men att jag väljer själv. Om jag lägger in en högre växel kan också jag nå bättre resultat.