Kategori: Min vardag

Jag och Rickard tog en promenad i skogen i förmiddags. Mellan träden såg jag solen, som ett band av guld. Min kamera gör det verkligen inte rättvisa. Såg fantastiskt ut. När vi kom ut på den öppna ytan där vi borde ha sett solen bättre hade hunnit gå i moln igen. Men jag får vara glad för bandet av guld.

När vi kom hem åt vi lunch och gjorde oss sedan redo för årets sångstund på Rickards jobb. Med min röst var jag orolig om jag ens skulle kunna sjunga. Det lät inte vackert det lilla jag sjöng på förmiddagen…. Tog på mig min röda julklänning och så min Rudolf med röda-mulen mössan. Att ha den på mig är verkligen tradition. Den brukar åka av efter några sånger men idag hade jag på den under hela stunden med sånger. Vi har 20 sånger att sjunga. Det kändes som att vi sjöng igenom alla sånger så snabbt men när vi var klara hade det ändå tagit dryga timmen. Vi satt kvar och pratade med de som ville. Var hur mysigt som helst. Är glad att vi inte ställde in.

Tänkte avsluta fredagens inlägg med att delta i Elisas fem en fredag. Veckans tema är jul. Tyckte det var svårt. Julen i år kommer verkligen med dubbla känslor.

1. Hur kommer du spendera juldagarna? Tomte och julbord här hemma på julafton. Hur resten av dagarna ser ut är väldigt oskrivna. Jag är ledig hela julhelgen men Rickard jobbar.
2. Vad önskar du dig i julklapp? Jag önskar mig något som ingen kan ge mig.
3. Vad gör din jul? Glada barn och såklart snö. Men det lär bli en grön jul i år.
4. Vad kan du inte vara utan på julbordet? Mina köttbullar, julskinka och rödbetssallad.
5. Tittar och/eller lyssnar du på någon av årets julkalendrar? Nej det har jag inte gjort på flera år. Barnen är inte intresserade och i och med mina oregelbundna arbetstider blir det svårt att följa. Jag vet att det går att streama i efterhand men det är inte samma sak. Julkalendern ska ses i ”realtid”. Tycker jag i alla fall.

I morse var jag med via länk på ett möte med jobbet. Tände det tredje advents-ljuset som jag struntat i i helgen och så drack jag en iskall skumnisse. Kände väl inte alltför mycket smak.

Jag har inte mått så bra fysiskt den här veckan, hade låg feber i tisdags och ackompanjerat av en gräslig hosta. Rickard googlade på huskurer och fysiskt aktivitet ska ju vara bra. Så i förmiddags åkte jag och Rickard till ett skogsområde i Ljungsbro. Finns ett fem kilometers spår och vilket spår alltså. Det var jag väl kanske inte helt i form för att gå: backe upp och backe ner. Men någon nytta kanske det gjorde för jag kunde sjunga bättre än vad jag trodde. Imorgon är det dags för den årliga sångstunden på Rickards jobb och eftersom de ser fram mot det så mycket vill vi inte ställa in. Inte utan att sjunga genom repertoaren ordentligt vill säga. Men nu gick det väldigt bra och jag mår bättre. Behövde helt klart både sången och promenaden i skogen.

Jag fick frågan av Madeleine varför Maja reagerade som hon gjorde igår. Det var så enkelt som ett klassiskt stressbeteende. Normalt sett tar jag bara ut en av ödlorna i taget. Den här gången fick båda komma ut samtidigt och på den där stora, öppna ytan har ingen markerat sitt revir. Det blev helt enkelt för mycket för Maja som ville visa att det här är hennes yta där hon är bossen. Jag löste det så att hon fick komma tillbaka till terrariet. Idag tog jag ut Maja, hon var betydligt lugnare när hon inte kände behovet av att hävda sig. Precis som Saga igår så hittade hon en skön sovplats. Men hon var så rolig för hon såg ut att sova men varje gång hon kände att jag tittade på henne så tittade hon tillbaka.

Igår upptäckte jag att jag fått ett en centimeter stort skavsår på min vänstra lilltå. Fråga mig inte hur det gått till, har samma skor som alltid men kanske var det hålet på strumpan som orsakade eländet. Hålet upptäckte jag först när jag kom hem. Jag tyckte jag var smart när jag tejpade över blåsan med coachtejp. Det var jag inte kan jag säga. När jag skulle ta bort tejpen och byta till compeed så tog jag såklart hål på blåsan. Smart tjej…. Såna där konstiga grejer jag får för mig är inte så intelligent. Och jag som är vårdutbildad…. Men det är skillnad på att ta hand om sig själv och andra.

Jag har längtat hela veckan efter att kunna jogga en längre runda utomhus i dagsljus. Idag kunde jag äntligen göra slag i saken. Ledig lördag och bara fyra grader. Det låter kanske kallt men det var faktiskt helt perfekt temperatur. Räckte gott och väl med en tunn långärmad tröja under min lite tjockare vita tröja. Vantarna var skönt i början, sen åkte de av när jag blev varm. Jag var helt rätt klädd. Jag har ingen aning om hur långt det blev i kilometer, jag joggade i lugnt tempo i 45 minuter. Men vad svårt det är att jogga långsamt ute i samhället. Min instinkt att springa snabbare vaknar direkt.

När jag kom in lagade jag lunch. Fick bli kyckling och ris och till kvällen blev det en hemgjord lasagne. Det är flera år sedan som jag gjorde lasagne men det sitter verkligen i fingrarna. Vissa kunskaper glöms aldrig bort. Lasagnen fluffade upp sig som en ugnspannkaka och blev så god!

Jag startade dagen med en morgonpromenad, och efter det var jag redo för de två sista kurserna. När jag började förra veckan kändes två veckor som en evighet – men nu är vi alltså redan klara. Det kändes lite konstigt att plocka ihop allt efter den sista gruppen. Nu är det fredag kväll och jag avslutar en intensiv vecka av utbildning tillsammans med de andra instruktörerna. Jag har lärt mig otroligt mycket av alla som generöst har delat med sig av sin kunskap.

Varje utbildningstillfälle har avslutats med tre olika scenarion, baserade på olika patientfall. Det roligaste just idag var att spela rollen som orolig och ledsen fru. Hon kommer för att besöka sin man som ligger inlagd. I scenariot hade maken precis fått ett hjärtstopp och ingen hade hunnit ringa till frun. Frun kommer in och ser alla jobba intensivt. Jag gjorde det så övertygande att personer runt omkring trodde det var på riktigt. Jag fick säga flera gånger att det bara var på låtsas.

Så från dagens bravader till veckans fem tema-frågor. Elisas fem en fredag handlar om minnen.

1. Vilket ögonblick från det senaste året vill du hålla fast vid extra hårt? Helgen som jag och Rickard hade på Gotland i april. Firade 20-årig bröllopsdag
2. Vad får dig att le, även en annars tung eller vanlig dag? Att kunna röra på mig. Få till ett sånt där stretchpass där jag bara är här och nu. Innan jag ens hinner blinka har en halvtimme gått. Älskar den känslan!
3. Vad i din vardag får dig att stanna upp och känna tacksamhet? Det kan vara ett fint ögonblick tillsammans med nära och kära.
4. När brukar du känna ”det här är livet”? När jag är ute i naturen, känner solen mot ansiktet. Gärna vid ett vattendrag där solen glittrar i vattnet.
5. Vad får dig att känna hopp, även när livet känns lite tungt? Samtidigt som relationer är det svåra så ger det också hopp.

Även i morse tog jag en promenad runt stan. Kändes skönt att på sätt och vis vara ensam i mörkret men ändå ha folk omkring mig. Jag är ju rysligt mörkrädd egentligen men behöver få till vardagsmotion. Gå i mörkret på morgonen eller gå i mörkret på kvällen är det tråkiga alternativet just nu.

Ikväll stod jag över att träna med domarklubben. Vill inte riskera att dra upp varken det ena eller det andra efter två dagar med löpning. Men imorgon ska jag jogga lite igen. Ville heller inte åka dit med tanke på hur jobbigt jag tyckte att det var förra veckan. Men nästa vecka är jag nog på det igen.

Jag känner att luften lite gått ur mig idag. Det har varit så intensiva två veckor och på det har jag också en privat grej att tänka på som gör mig så ledsen. Det har varit skönt att hålla i utbildningarna och hålla fokus på det men det tar också mycket energi. Jag ska när jag kommer hem också räcka till för min älskade familj. Gissa om jag är trött. Men jag kämpar på. Det ska väl ordna sig snart hoppas jag.