Hälsa - Träning

Ett dåligt träningsråd?

I Claras senaste inlägg skrev hon om dåliga träningsråd. Ett av dom handlar om att ta trapporna istället för att ta hissen eller att parkera en bit bort så man får gå lite extra långt med matkassarna. Enligt Clara så påminns man bara om sin dåliga form och att man inte får endorfinerna som träningen annars ger.

Jag tänker tvärtom. Är det ett oöverstigligt hinder att ta sig till gymmet så är den vardagsmotion man får till ovärderlig. Lite är alltid bättre än ingenting. Sen är det kanske ingenting man får några endorfinkickar som träningen annars ger men vad som ger den där extra kicken är högst individuellt. Jag får inte samma typ av endorfinkickar av min cykling som jag får av löpning. Inget i träningsväg slår ett riktigt bra löppass där jag har fått kämpa men jag ändå känner att jag har energi och ork. Få känna att träningen går framåt, att den har gett resultat.

Vad tycker du?

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

14 Comments on “Ett dåligt träningsråd?

  1. Håller med dig, all träning är bättre än ingen träning. Men det allra bästa är ju om man bara kan göra det till en rutin med träningen. Det behöver inte vara kul eller så egentligen, men det är bra för en i det långa loppet. Typ som att borsta tänderna, haha

  2. Tränade på gym i ett år på inrådan av en kiropraktor. Så trååååkigt och tänk så många ursäkter jag kom på för att ta vägen förbi och inte in i lokalerna.
    Håller vardagsmotionen högre. En vandring på Sörmlandsleden, en tur i skogen, på jobbet går jag runt 10 000 steg/dag och lägg därtill ett antal tunga lyft.
    Givetvis också trappor istället för hiss, riktig cykel istället för elcykel osv.

    1. Det lätt att komma med ursäkter när man ska ta sig till gymmet. Inför majoriteten av mina träningspass så måste jag övertala mig själv och jag tränar hemma… Håller med om elcykeln, brukar alltid tänka när jag blir omkörd av en elcykel att jag iallafall får benmuskler. Lite barnsligt kanske men äsch.

  3. Jag tycker helt klart att lite är bättre än inget. Jag som inte tränar regelbundet men gärna promenerar regelbundet märker ju skillnad på endorfiner, men det är inte så att jag känner mig missnöjd med mina promenader för att gymmet ger bättre effekt. Huvudet är ju tacksamt även för en promenad på ett par kilometer. I alla fall hos mig 🙂

    1. Ja, visst är det så. Kroppen blir alltid glad över rörelse tycker jag. Sen är det skillnad på endorfinerna om jag springer eller om jag tränar något annat.

  4. Snacka om spänst:-) Din dotter har nog ärvt sin mammas talanger ser jag:-)
    Har alltid hatat löpning. Det är kanske därför jag valde vara målvakt istället för utespelare. MEN ett riktigt stenhårt träningspass utan en enda torr tråd på kroppen efteråt var det bästa jag visste. Roligare till och med än en match tyckte jag då.
    På grund av min dåliga rygg så kan jag inte påstå att jag går mycket. Att gå uppför trappor är inget jag gillar heller, men det sägs ju att det är bättre att gå nedför trappor – för knäna alltså…

    1. Nja, hennes spänst är betydligt bättre men i handstående är vi jämna. Jag har alltid tänkt att det är bättre för knäna att gå uppför. Men det beror kanske på att jag får ont i mina knän när jag går nerför men inte när jag går nerför trapporna.

  5. Min filosofi är den att all träning eller rörelse som blir av är mycket bättre än den som inte blir av. Glasklart tycker i alla fall jag och tänker alltid så. Visst känner jag mig nyttigare när jag cyklar ner till affären än när jag tar bilen dit. Samma sak när jag senast gick upp till femte våningen i stället för att ta hissen. Vardagsmotion ska helt enkelt aldrig underskattas och just den sortens motion blir viktigare ju äldre vi blir.

Lämna ett svar