Är det så hos dig med? Mina sociala medier svämmar över av inlägg om Trump, kriget i Ukraina och människors olika ståndpunkter i dessa och andra polariserande frågor. Det är svårt att undvika dessa diskussioner, och jag upplever att det ofta blir onödigt hårt och konfrontativt.
I veckan reagerade jag på att Alice Teodorescu Måwe uttryckte sig på ett sätt som var onödigt nedlåtande. I ett inlägg på Facebook kallar hon människor för idioter om de inte vill ge mer ekonomiskt stöd till Ukraina. Självklart står det henne fritt att ha den åsikten, men som medlem i ett politiskt parti och en offentlig person tycker jag att hon har ett särskilt ansvar att tänka på hur hon uttrycker sig. Om man vill nå fram till andra människor så är hårda ord fel väg att gå. Jag har i vanliga fall uppskattat hennes analyser och resonemang, men just här sjönk hon en aning i mina ögon.
Ibland tänker jag att jag borde vara mer engagerad, att jag borde oroa mig och känna ilska över allt som händer i världen. Kriget, politiska spänningar och den tuffa debatten påverkar ju oss alla. Men samtidigt känner jag att det är en ohållbar strategi att ständigt gå runt med en känsla av oro och frustration. Det tar alldeles för mycket energi att fastna i negativa tankemönster och rimmar dessutom illa med mitt fokus på det positiva. Vad hjälper det att gå runt och vara orolig och fastna i negativitet?
Det betyder inte att jag är likgiltig inför det som händer, men jag tror någonstans på att välja vad som får ta av min energi. För mig handlar det om att försöka hålla en balans – att vara informerad, men inte låta mig dras ner i en spiral av hopplöshet. Världen är komplicerad, och jag tror att vi alla behöver hitta sätt att hantera den på ett sätt som gör att vi orkar fortsätta framåt.
Jag jobbar hårt på att försöka ta in information utan filter som drar åt ena eller andra hållet, men det är svårt! Tycker också att det blivit en konstig uppdelning i tyckandet som jag inte passar in i. Försöker som du hålla mig uppdaterad, men lever mitt liv i det lilla. Försöker hjälpa människor hellre än att fokusera på vad jag borde tycka, utvecklar mig själv istället för att dras ner i dyn, vårdar relationer framför att trasa sönder dem. Tycker olika än många av mina närmaste, hade detta varit mitt fokus hade jag gått under. ❤️
Jag gör exakt samma sak men det är verkligen svårt. Särskilt när normen att tycka det ena eller andra är så starkt. Det är mod att tycka annorlunda och också våga vara öppen med det.
Själv tillbringar jag allt mindre tid på sociala medier, och det är så skönt🙏Likadant med nyheter, det är otroligt dränerande…Håller med dig. Världen blir inte hjälpt av att alla oroar sig och mår jättedåligt. Man kan göra något konstruktivt av den vanmakt man känner, t ex skänka pengar till stora hjälporganisationer, vilket vi gör. Då har man dragit ett litet strå till stacken i alla fall. Kram
Ja! Det är bra att göra något konstruktivt. Jag tror inte alls på att grotta ner sig i allt elände. Men ibland är det svårt. Det här ger mig lite inspiration till att skapa ett inlägg kring mindset.
Sand är helt klart till för att stoppas huvuden i! jag gör likadant! Till en viss mån… Trumpens påhitt påverkar ju mig indirekt eftersom jag är boende i USA, så lite hum om vad som pågår behöver jag ha.
Jag håller med dig, det var inget bra uttalande av den politikern. Samtidigt är det ju sensation som säljer, så kanske det faktiskt var med den baktanken hon uttryckte sig…?
Ja så kan det såklart vara. Eller så skrev hon ett inlägg i affekt och tänkte sig inte för.
Jag har bara bloggen och är därmed ganska förskonad från inlägg om världsläget, även om en del bloggare ju väljer att skriva om det. Jag är mest orolig för sättet som vissa debatterar, och att många än en gång blint verkar följa media. Det finns hur många länder som helst som man kan hitta anledningar till att undvika. Men eftersom media fokuserar på Trump så har hela USA blivit ett svart får som ska straffas för att dom valt ”fel”.
Jag ser inte heller någon anledning att oroa mig i förskott. Ryssland har flera grannländer där fred råder. Varför ska jag, i Sverige, då oroa mig?
Det här med att blint följa media skrämmer mig också. Hur människor liksom blint bara följer utan att reflektera själva. Men det är ju jobbigt att behöva göra research. Mycket enklare då att bara följa. Det är en skrämmande utveckling att man bara följer…..
Håller med dig Hanna!
Så fort ord som idiot och foliehattar och annat trist som plötsligt blir berättigat att slänga ur sig hursomhelst, så stänger jag både öron och ögon, tycker det är hemskt tråkigt att det används så generöst, i synnerhet i sammanhang där den goda viljan och kärlek ska vara den röda tråden … får inte ihop det riktigt och ja, det är ju inte första gången vi ser detta i So Me och andra forum.
Tänker precis som du att energin är bättre att fokusera på det som är bra och fint, då vi som individer inte påverkar den globala agendan med oro, frustration och negativitet, utan mest mår dåligt själva och det hjälper ju inte heller…
Jag tycker inte det handlar om likgiltighet, utan att ta ställning för det positiva istället för det negativa 🙂
Exakt så! Du satte ord på mina tankar.
Hur många sociala medier har du/är du aktiv i? Jag har ju bara bloggen och läser i stort sett inget annat, definitivt inte FB, då jag ju vågar vägra denna platform. Nej, jag oroar mig inte, men precis som du gjorde för några dagar sedan kan jag plita ner mina tankar på bloggen. Det händer ytterst sällan att jag ger mig in i diskussioner som handlar om politik och/eller religion. Är alldeles för dåligt påläst. Men just presskonferensen i fredags såg jag live på BBC och trodde inte mina ögon/öron.
Att jag inte ens vet vem Alice Teodorescu Måwe är, är ett bevis på att mitt intresse för politik och religion är i stort sätt obefintlig. Bra, då kan jag fortsätta leka struts och stoppa ner mitt huvud i sanden;-) Kan ju ändå inte påverka nåt, så…
Jag har instagram, FB och så bloggen såklart. Jag läser väldigt mycket och ser människors oro och frustration och inlägg skrivna i ren affekt. Pausade en vän på Facebook för ett tag sedan för att jag tyckte att det blev för mycket. Alla gör som dom vill såklart. Men jag mår inte bra av att grotta ner mig i elände som jag ändå inte kan påverka.
Jag tycker ändå att det är okej på något sätt att stoppa huvudet i sanden. Hur ska man kunna påverka om man inte ger sig in i politiken själv.