Det känns som att jag har haft min skada i evigheter. Men det är inte ens en månad än. Kanske det känns som en evighet eftersom vaden gick sönder första gången 2019. Ställde mig på löpbandet precis som jag skrev i mitt förra inlägg att jag skulle göra. Ville testa hur kroppen reagerar när jag ökar tempot så testade trettio sekunders intervaller i fyra olika farter, två av varje. Det var verkligen inte smärtfritt men förhoppningsvis blir det inte värre iallafall. Just efter passet kände jag mig deppig och ledsen över att jag inte kan springa som jag vill. Men det är dumt att deppa för jag kunde ju faktiskt springa. Nu är jag glad igen och endorfinerna efter passet börjar kicka in.
Hannas krypin
Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!
Härligt! Heja på men ta det hyfsat försiktigt….
Ja, måste ta det väldigt försiktigt. Min vad är långt i från bra.