Tisdagsfunderingar

Publicerad den av Hannas krypin
Idag för fyra år sedan var det snö och jag tränade en massa pilates i snön. Riktigt så snöigt och kallt är det inte idag kan jag säga…..
Igår kände jag verkligen inte för att skriva några rader. Firade förlovningsdag, haha råkade lägga ut på instagram att jag och Rickard firar 17-årig bröllopsdag. Det var ju lite fel så här två månader innan vår bröllopsdag.
På två dagar har jag fått ihop 30000 steg. På en stukad fot är det verkligen inte optimalt. Haha, jag var så långsam när jag gick till bilen igår. Linkade fram och blev ”omgången” av en senior. Ville springa efter och säga att jag minsann är snabb i vanliga fall. Iallafall så gör det mycket mindre ont i min fot nu så det blev ingen allvarlig stukning. Men bara för att jag kan gå utan att det gör alltför ont betyder det inte att jag kan börja springa. Det räcker att det varit fullt upp på jobbet de här två dagarna. Extra mycket idag faktiskt. Cyklade till jobbet imorse och konstaterade att jag inte är i någon bra cykelform.
  • ”Hur ser du på din framtid?”
Hur skulle du reagera om du är gammal, bor på ett hem och personalen ställer den frågan istället för att fråga hur du mår? Jag vet hur jag hade reagerat iallafall. Spontant hade jag tänkt ”är jag döende?” och så hade jag funderat över vad personalen döljer för mig. Under alla år som jag jobbat inom vården har aldrig någon reagerat negativt på frågan hur hen mår….
  • Måste jag synas överallt för att behålla mina läsare?
Igår var det få som besökte mitt lilla krypin. Känner då återigen det där behovet av att lägga ut några tänkvärda rader för att du som läser inte ska försvinna….. Det påminner om tanken om för vems skull jag bloggar. Är det bara för min skull eller för den som läser också? Vill jag att fler ska hitta hit? Såklart jag vill, jag skulle ljuga om jag skrev att jag bara bloggar för min egen skull….

Söndagslistan vecka 6

Publicerad den av Hannas krypin
Känsla: Sovit dåligt hela veckan så jag är riktigt trött. Lägg på det frustration över en kropp som inte håller…. Lite känslan av att vara fånge i min egen kropp. Men när jag tänker så här så tänker jag på de som har kroniska sjukdomar. Där besvären aldrig går över, kanske att kroppen successivt bli sämre för varje månad/år. Mina bekymmer, en strulande vänstervad och en stukad högerfot är ändå övergående. Så jag ska inte tänka så egentligen. Men just idag tillåtet jag mig ändå att vara ledsen över att inte kunna göra det jag vill. Om jag alltid skulle tänka på de som har det värre så kan jag aldrig tillåta mig att vara ledsen och det är inte rimligt heller….
Fundering: Ska jag ta ett sabbatsår från fotbollen och bara fokusera på rehab? Fokusera på att komma tillbaka i mitt livs form, starkare än någonsin? Jag tar inget beslut idag eller den närmsta veckan. Jag behöver suga en hel del på den karamellen.
Träning: Pilates tisdag-fredag, totalt nästan tre timmar. Körde pilatesklasser via pilatesanytime och så min egen klass i Mjölby i torsdags. Jag har ställt bilen på en parkeringsplats en bit bort så jag har fått ca 25 minuters promenad varje dag. Igår dömde jag fotboll. 
 Dessa tre klasser blev det. Meredith Rogers är helt klart min favorit! Utmanar med det enklaste varje gång. Pilates är som en lök, ju mer du skalar av desto mer upptäcker du att det finns i varje övning. Till och med de övningar som klassas som nivå 1, foundation. Alla svårare övningar bygger dessutom på foundation så man kan inte fuska…
Det här är något som jag har vetat om under säkert ett år. Men om man yppade ett ord om det då så var man kvacksalvare och foliehatten prydde ens huvud så fint. Man ska inte avfärda de som läser studier och söker fakta själv som foliehattar och faktaresistenta. Skulle snarare säga att det är tvärtom. Man behöver inte en fin examen för att kunna ta del av studier och tillgodogöra sig ny kunskap och upptäckter. Det räcker att vara läskunnig. 🙄
Tacksamhet: Jag inser mer och mer vilken bra arbetsplats jag arbetar på och vilka fina kollegor jag har. Av hela mitt hjärta önskar jag alla det. 
Veckans låt:
Det får bli en låt som jag inte ens lyssnat på på flera år. Fråga mig inte hur det kommer sig att jag har den på hjärnan. Det är högst oklart…. 🤔🙄
Veckans instastories:
 
Sämsta: Helt klart att jag stukade min högra fot.
Fem positiva från veckan:
– Min vad höll på gårdagens match. Jag känner ingenting i den idag heller.
– Dragit igång min pilateskurs i Mjölby.
– Två nya deltagare på kursen och att två som var nya förra året fortsatt på vårens kurs. Det gjorde mig glad.
– Härliga pass pilates. Måste bibehålla för jag blir så glad av min regelbundna pilatesträning!
– Att vi är ett bra gäng på mitt jobb. Appropå tacksamheten som jag känner för mitt jobb.
Veckans bilder:
Veckans mest lästa inlägg:
 Att tilta bäckenet (av någon anledning så är det här ett inlägg som ofta googlas på?
Ett tänkvärt poddavsnitt:
Häromdagen lyssnade jag på ett helt fantastiskt poddavsnitt där Alexander intervjuar Christer Olsson. Det är ett avsnitt som handlar om att vara äkta, att finna sitt sanna jag. Tänkte dela ett par tänkvärda tankar rån avsnittet. Fritt med mina ord. 
– Lycka är en färdighet, en förmåga att se det man har och inte fokusera på det man inte har.
– Det finns ingen mening i tragiska händelser, däremot kan man skapa mening ur meningslösa händelser.
– Fokusera på det du är bra på och ta hjälp med det som du inte är bra på. Risken finns att man fokuserar så mycket på det man inte är bra på att man också slutar vara bra på det man än en gång var bra på. Ett bra recept på att ”bli mellanmjölk”.

Det går bra nu…..

Publicerad den av Hannas krypin
Ja, vad ska man säga. Året har startat med att jag haft problem med min vänstra vad till och från. När jag dömde förra helgen fick jag rejält ont igen. Det gick dock över efter en sisådär tre dagar. Gav mig ut för att döma fotboll idag och vad händer under matchen? Mitt under en snabb kontring så halkar jag på en isfläck som låg dold under gummikulorna som finns på en konstgräsplan…. Jag flyger som en vante, landar illa och en stukning av höger fotled var ett faktum. Notera höger fot, inte vänster vad. Jag hade inte en enda känning av vaden under hela matchen och inte nu heller. Ironin i att vaden håller men stukar högerfoten istället. 😖🙄😱 Lämnade från mig matchen som jag blivit tilldelad på fredag, tror inte att jag kommer vara i skick att springa på en fotbollsplan redan då. 
Det här var ju en olycka och hade väl egentligen inte kunnat undvikas men jag blir så ledsen. Vill bara vara i form och kunna träna och röra på mig som jag vill. Inte begränsas av en massa onödiga krämpor…. Försöker se det positiva i att jag kan träna ännu mer pilates och alternativ träning, men jag behöver flåset också.

Känner man andra genom sig själv?

Publicerad den av Hannas krypin
Borde sova men så började jag grubbla efter jag såg en post på Facebook så nu ligger jag här i sängen med datorn i knät, det är mörkt och tyst runt omkring mig, Samuel sover borta och Alex och Ida har gått och lagt sig. Har för en stund sedan tränat fyrtio minuter pilates och efter kvällens pass har det blivit nästan tre timmar den här veckan. Känns helt underbart faktiskt!
Eller? Hur tänker du? Känner man andra genom sig själv?
Man brukar säga att det som man stör sig mest på vad gäller andra är det som liknar en själv mest.
Huruvida det är sant eller inte låter jag vara osagt men jag tycker det är intressant att fundera över.
Oj hjälp förresten…. Innebär det då att jag är lik personen jag kritiserade igår? Hujedamej, det vill jag inte tänka på…. 😜😂
Jag är expert på att tänka negativa tankar om mig själv men vad gäller andra så tänker jag mest positivt. Har skrivit om det i ett tidigare inlägg om hur jag är väldigt lojal och inte ”dumpar” folk i första taget. Det ska mycket till för att jag ska börja tycka illa om någon, jag kan bara komma på två personer jag tycker genuint illa om. En kommer jag aldrig träffa och den andra spelar egentligen ingen roll. Men känner ändå att det säger en del om hur jag ser på andra människor. Jag är dock inte perfekt, ibland hoppar det grodor och första intrycket kan ibland få sätta en aning prägel iallafall på första mötet men sen är jag inte den som inte ändrar mig när jag lärt känna personerna mer. Men dömer andra vet jag inte om jag gör egentligen. Få för mig att människor tycker si eller så om mig gör jag såklart men är det egentligen att döma? Vad lägger man in i den värderingen av att döma andra? Handlar det om första intryck eller att man lägger in olika värderingar att en person är si och så. Jag är däremot bra på att döma mig själv när jag tycker att jag gjort grejer mindre bra,
Jag har absolut inga svar, sitter mest och skriver ner mina tankar som de kommer. Lämna gärna en kommentar och berätta lite om hur du tänker kring det här inlägget. Det skulle jag bli jätteglad över.

Modet att tänka själv och våga ifrågasätta

Publicerad den av Hannas krypin
Hur mycket influerar vi egentligen varandra? Jag läste en tänkvärd text på instagram idag som handlar om just det. Vad är mina tankar och vad är tankar som jag fått av någon annan? Jag tänker ofta på det faktum att jag inte har en särskilt stor påverkan på de människor som jag har närmast. Inte vad jag vet iallafall. Men jag tror samtidigt på att man egentligen aldrig kan veta vad en annan människa tänker på eller hur man påverkar med det man säger och hur man tänker. Så jag tänkte dela en text idag om just det.
💫 Den största gåvan du som följare kan ge mig, är inte att blint följa mig, utan att tänka själv 💫
💭💭💭💭💭💭💭
Min ambition med detta kontot har aldrig varit – varken före eller under pandemin – att påverka människor åt ett eller annat håll. Jag ryser vid tanken av att människor blint skulle följa mina (eller någons) råd. Det enda jag ämnar inspirera till är frihet, sanning och mod 💪
Mitt beslut att inte vaccinera mig mot covid-19 är mitt egna, och ett beslut jag tog av privata skäl. Men du måste inte tycka som jag. Ta de besluten jag tar. Göra som jag gör. Tvärtom. Utmana mig, utmana din omgivning, utmana samhället. För om du bara tänker som alla andra, är risken stor att du inte tänker alls 😵‍💫
Detta kontot har på senare tid utformats till en ventil för mig, där jag febrilt försöker nyansera en enfärgad debatt, bredda en snäv samhällsbild samt högljutt protestera mot en skadlig tystnadskultur. Jag försöker få rätsida på saker och ting, både för min egna skull, men i synnerhet för samhällets- och för våra barns skull.
Men jag är inte en influenser. Detta är min dagbok/ventil/kreativa outlet. Jag insåg dock nyligen att jag besitter makten att eventuellt påverka människor, och därför vill jag vara extra tydlig med mina avsikter.
💭 Min avsikt, eller min önskan, är att alla utvecklar en förmåga att tänka själv. Inte låter någon annan ta beslut åt dig, som du är fullt kapabel till att ta själv. Min förhoppning är att jag uppmuntrar människor till att tänka kritiskt, göra egna efterforskningar, lita på sin magkänsla och då och då är beredda att bli omlärda 💭

Jag vill inte fatta beslut åt någon. Vad jag vill, är att ge var och en av er:
💫 MODET att våga ifrågasätta.
💫 STYRKAN att orka gå er egna väg.
💫 VISDOMEN att fatta era egna beslut.
💫 ÖDMJUKHETEN i att vi aldrig någonsin är fullärda. 

Tankar från pandemin ur ett kristet perspektiv

Publicerad den av Hannas krypin
Josefine Åkerberg: Omänsklighetens ansikte.
Jag vill gärna göra ett försök att sammanfatta min upplevelse av de senaste två åren.
 
Först och främst vill jag ha sagt att jag har den största respekt för all sjukvårdspersonal som både före, under och efter det vi kallar ”pandemin” slitigt, och sliter, som djur för att ge människor vård under långt ifrån acceptabla förhållanden.
Ni är hjältar och ni förtjänar långt mycket bättre förutsättningar att kunna utöva det livsviktiga yrke ni utbildat er till.
Nu till det psykologiskt långt mycket obehagligare i det som vi som befolkning utsatts för;
– Vi har blivit uppskrämda av en smitta med en påstådd dödlighet som visat sig vara både falsk och felaktig.
– Vi har fråntagits grundläggande rättigheter som vår självklara rörelsefrihet, mötesfrihet och vår religionsfrihet.
– Vi har med alla till buds stående medel – övertalning, mutor, fråntagna rättigheter, hot och utpressning – försökt förmås att ta en experimentell injektion som visat sig orsaka historiens hittills största mängd allvarliga biverkningar.
– Företag och livsverk har gått under till följd av dessa inskränkningar i lagstadgade fri – och rättigheter.
Ovanstående är dock ändå inte det värsta i det som drabbat oss.
Det värsta är den fråntagna mänskliga värdigheten.
Omänskligheten.
Vi är alla här på lika villkor inför livets skörhet och bräcklighet.
Vi ska alla dö en dag.
Detta faktum borde generera en ödmjukhet och en kärleksfull generositet i vårt förhållningssätt inför olika livsöden.
Detta faktum borde också bana väg för ett i grunden kärleksfullt förhållningssätt till våra medmänniskor, både i livet och inför det stundande dödsögonblicket.
I kölvattnet av skrämselpropagandan, de påtvingade restriktionerna och den polariserande injektionsagendan har vi istället sett en omänsklighet inte värdig ett civiliserat samhälle.
Gamla människor har tvingats gå döden till mötes i ensamhet, där anhöriga förbjudits närvara, i total mänsklig ovärdighet.
Blivande mödrar har tvingats föda sitt barn utan närvaro av den blivande fadern eftersom han förbjudits närvara vid deras kanske livs största ögonblick.
Helt vanliga, empatiska människor har förvandlats till mobbare och gränslösa förövare gentemot andra helt vanliga, empatiska människor.
Människor har invaggats i tron att det är ok att utestänga, att utesluta, att kränka och nedvärdera andra människor.
Om man jämför denna omänsklighet, denna berövade mänsklighet med de få dödstal denna så kallade pandemi orsakat så återstår bara ett ord.
Satan.
Endast Satan kan och vill åstadkomma denna omänsklighet.
Satan har dundrat fram i vårt samhälle och gjort sig synligare än någonsin.
Enda botemedlet är Gud och må Gud bringa förlåtelse till den som ber om den.

Pilates och tankar kring en podd

Publicerad den av Hannas krypin
Alltså jag vet inte om jag ska börja med det roliga eller det som jag idag blev arg på. Ska jag skratta eller ska jag gråta? Men jag blev faktiskt mest arg och varför ska jag berätta nu innan jag berättar för dig om min kursstart i Mjölby. Jag lyssnade på Framgångspodden idag när Alexander intervjuade Agnes Wold. Och alltså jag är ledsen men jag kommer aldrig tycka att den kvinnan är kunnig inom sitt område. Jag blir bara arg. Hur kan man som Agnes gå ut och så bestämt hävda att alla dom här händelsernaa som faktiskt hänt efter vaccinering, att det inte har med vaccinet att göra och att det inte finns några allvarliga biverkningar, Jag fattar inte, jag är så arg. Att gå ut så bestämt och säga att det inte finns någraa biverkningar. För mig är det rent ut sagt som att spotta på de människor som de facto blivit rejält sjuka efter vaccinet. Dom kanske hade blivit jättesjuka ändå, det vet man ju inte såklart. Men att så bestämt hävda att det är desinformation, hur kan man egentligen veta när man inte gjort en ordentlig utredning? Enligt en studie från Uppsala så är det långt ifrån att alla inträffade biverkningar som rapporteras. Och nu menar inte bara vaccin utan jag pratar om alla misstänkta läkemedelbiverkningar. Mörkertalet är med andra ord stort. När ska människor som drabbas få upprättelse? Det är så många som tar Agnes ord för sanning utan att kritiskt granska. Det är minst lika farligt som det hon anklagar andra för att göra.
Jag kände mig lite förhoppningsfull när jag läste Alexanders tankar kring avsnittet. Han tyckte det var ett bra samtal med Agnes och att det egentligen inte var någon stor skillnad mellan vad Katarina och Agnes tyckte. Jag fattar inte hur man kan säga att det inte var någon skillnad på avsnitten. Den skillnaden var för mig milsvid och inte på något positivt sätt till fördel för Agnes. Att hon med den kunskap hon faktiskt har hävda så många dumheter. Vart får hon allt ifrån? Jag finner inga ord för hur dumt jag faktiskt tycker att avsnittet var. Det ironiska var att hon kallade information kring biverkningarna för desinformation och folk för antivaxxers när de lyfter biverkningarna. Sett till allt annat som jag sett vid andra tillfällen så kan jag inte låta bli att tycka att hon kör med exakt samma metodik som de hon anklagar för att sprida falsk information.
Nog om det! Nu tänkte jag istället berätta om min pilatesklass som jag drog igång ikväll igen efter vårat lilla vinteruppehåll. Den här terminen har jag åtta deltagare, två nya och tre av dom som började i höstas har valt att fortsätta. Det tyckte jag var kul för då vet jag att de uppskattar träningen. Det gör mig väldigt glad faktiskt.  Det blev väl ingen mjukstart men det blir det aldrig när jag drar igång kursen. Jag får feeling och kör på. Som alltid… 2018 hade jag min första pilateskurs i Mjölby och i höst är det alltså fyra år sedan. Jag minns mina första klasser, då var jag tvungen att ha kom ihåg-lapp och jag hade alltid med för få övningar. Klasserna blev för korta, nu sitter det där i ryggmärgen. Ska jag däremot ha med några nyheter brukar jag skriva upp för att inte glömma bort något som jag tycker är viktigt. Det var så roligt att vara igång igen! Älskar´t!

#awareness

Publicerad den av Hannas krypin
Kan sätta check på ytterligare 30 minuter pilates. Rubriken har med en av pilatesprinciperna att göra. Idag handlade det om medvetenhet. Hur det känns i kroppen och var tankarna far iväg just idag. Pilates handlar mycket om just det, medvetenhet om kroppen, hållning och få repetioner men ”korrekta”. Om det var hemskt att träna igår så kändes det så mycket bättre idag. Kanske inte så ”vacker” pilates men det är inte det viktigaste. Ibland vill man bara röra på sig.
Efter passet klippte jag min sorgliga kalufs till hår. Över en decimeter slitet, torrt och allmänt ledset hår rök. Skulle egentligen behöva kapa en bit till men axellångt får vara grejen tills vidare. Jag har nte varit hos frissan sedan jag avfärgade håret. Det är sisådär tio år sedan. Klipper alltid håret själv eller passar på när jag är hos mina föräldrar och så får mamma klippa håret. Det är definitivt fördelen med självfall, hehe.

Bilder från gårdagen

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Hoppas att du har sovit gott inatt.
Igår vaknade jag flera gånger under natten men inatt har jag sovit bra. Så jag har vaknat pigg Jag jobbar kväll idag med. Funderar på att ta cykeln men vi får se. Något som inte är ett ”vi får se” är att jag ska träna lite pilates senare.
Igår var det strålande sol! Så härligt ju! Passade på att ta en bild när jag gick från bilen, Parkerar alltid en bit i från så jag får lite vardagsmotion.
Den här bilden är min vy från modulen på jobbet, tycker det är fint här när solen skiner. Det du ser är US nya psykiatridel. Här finns akuten för den som mår psykiskt dåligt, möjlighet till forskning och såklart psykiatriavdelning.
Hoppas inte att du är nålrädd. Du får scrolla vidare…. Lät iallafall kollegan som vill plugga till sjuksköterska att sätta en infart. Brukar skoja och säga att jag är lungmedicins nåldyna eftersom alla får öva på att sticka på mig.
Titta så fint det blev!
PS: Jag har tre inlägg som ligger på vänt som jag funderat på om jag ska publicera eller inte. Vill du läsa dom eller ska jag hålla dom för mig själv? 

Det känns när disciplinen är obefintlig

Publicerad den av Hannas krypin
På torsdag drar min pilateskurs igång igen. Det är inte en dag för tidigt med tanke på min obefintliga disciplin kring min pilatesträning. Pilates brukar göra mig gott men idag kände jag bara hur svag jag blivit av allt slarv. Gör om och gör rätt typ. Jag har inga ursäkter för att inte göra det jag vet att jag mår bra av. Inget annat än dåliga ursäkter iallafall. Så varför ska det vara så svårt? Är det kanske stenåldersmänniskan som tycker att jag ska spara på min energi. Vem vet, kanske finns något som jag måste fly ifrån. 
Dåliga ursäkter till trots så tog jag tag i mig själv och tränade 30 minuter pilates. Efter gårdagens träningspass med tonåringen kändes det såklart. Om jag bara kan hitta lite disciplin nu till att fortsätta så kommer det bli super. Vet ju hur mycket kroppen behöver den här typen av träning. Så konstigt det där. Jag är bra på att tipsa andra men jag är inte lika bra på att följa mina egna råd. Appropå den här bilden som jag la ut i min söndagslista igår.