Vi måste prata om vikten av att äta rätt

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har precis sprungit ett gäng intervaller på löpbandet. Det blev 17 intervaller, sen var jag tvungen att hoppa av och springa och spy. Sorry detaljerna men precis så var det. Om jag ska kunna träna så som jag vill måste jag göra en kraftansträngning med maten. Nu tänker jag inte ur gånerivikt-synvinkel utan endast sett till prestation. Käka godis varje dag som jag gjort den senaste veckan är inte hållbart för fem öre. Det tillför ingen energi, tvärtom gör det mig bara seg och dann. Och så blir det som idag att jag mår fysiskt dåligt….
 
Jag ska dock ge mig själv en eloge för den här veckan har jag fått till någon form av fysisk aktivitet varje dag. I måndags blev det fem kilometers promenad i uppförsbacke. (Bra med löpband, kilometerlånga backar finns inte direkt i naturen om man inte har tillgång till ett fjäll….) I tisdags körde jag tjugominuter styrka och kondition och igår blev det dryga tre kilometer promenad tillsammans med Rickard. Så jag ska vara nöjd även om jag var tvungen att avbryta idag.
 
Så åter till kosten. Jag har inte tänkt att sätta upp några nyårslöften eftersom jag ändå inte kommer kunna hålla några löften. Men jag måste ändå göra något åt att jag äter för dåligt, sover för dåligt och byter ut alldeles för mycket vatten mot te eller läsk. Ja, du hör ju. En perfekt grogrund för att inte nå resultat i träningen.
 
Den största förändringen jag tänker mig är att käka mer frukt och grönt, dricka mer vatten och så måste jag gå och lägga mig vettiga tider. Hur tråkigt jag än tycker att det är att inte sitta uppe. Men om jag vill må bra och få resultat så är det precis det jag måste göra.

Vardagspladder om allt och ingenting

Publicerad den av Hannas krypin
Jag tänkte skriva några rader redan igår kväll när jag kom hem från jobbet men så fastnade jag i en julfilm och vips var klockan halv tolv. Det är lite väl sent egentligen men jag är ledig idag så då funkar det. Veckans enda lediga dag… Idag har jag inga särskilda planer mer än att jag och Rickard ska ut och träna på eftermiddagen. Bäst att passa på när jag verkligen känner mig motiverad. Var det redan igår men kändes stressigt mellan anställningsintervjun och jobbet så vi tog bara en kort promenad. Men det var skönt att gå ut en stund. Konstaterade att vi gör det alldeles för sällan.
Imorse fick jag kliva upp tidigt för att hämta Rickard på nattjobbet. En av våra bilar är ingen vinterbil, batteriet laddar alltid ur när det blir riktigt kallt. Det är ett problem när vi är vana vid två bilar. På morgonen har jag även njuti av levande ljus, råkade elda lite i hörnet på en av rosetterna när jag blåste ut ljusen. Det är inte den smartaste ljusstaken men jag gillar den verkligen. Var rädd att larmet skulle gå igång men det klarade sig. Ida vill att vi ska leka glasskiosk så det har vi gjort en liten stund. Mysigt värre. Planen var att åka pulka idag men det regnar så snön lär snart vara borta tyvärr. Men nästan en vecka så här i juletid låg snön kvar. Det är inte så dumt ju. Vad ska du göra idag?

Ta ansvar för sjukvården kris!

Publicerad den av Hannas krypin
Appropå mina senaste inlägg om krisen i vården. Text av Nils Littorin, Malmölistan 
Skyll inte på Corona – ta ansvar för sjukvårdens kris!
Jag går på nattjoursskiftet och träffar en av mina underbara kollegor nedsjunken bakom skrivbordet. I det bleka skenet från datorn ser jag att hon är ledsen. På mottagningen där hon precis har börjat är det kaos. De erfarna läkarna har slutat eller är sjukskrivna för stressrelaterade symptom. Hon har lämnats ensam på ett sjunkande skepp. Patienter, anhöriga, personal – alla drar i henne från olika håll. Stödet uppifrån är obefintligt. Kommer hon att brista? undrar jag för mig själv. Min kollega är smart och kunnig, intresserad. I början av sin karriär. Men hon funderar på att säga upp sig och sluta.
Våra rop på hjälp och larm om underbemanning, stress och vårdplatsbrist har hörts i decennier. Så snälla politiker, skyll inte på Covid. Sjukvårdskrisen startades av er långt innan pandemin.
Jag läser ur Socialstyrelsens rapport Kapaciteten i sjukvården (2018):
“Vårdplatsbeläggningen och den stress som överbeläggningar medför för personalen har varit ett genomgående tema sedan 1990-talet. Vid Socialstyrelsens granskningar 1999, 2003 och 2008 konstaterades att överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter har kommit att accepteras som ett normaltillstånd av personalen, och att återkommande riskfyllda händelser inte identifieras som avvikelser”
På 90-talet fanns i Sverige enligt olika beräkningar mellan 800-2000 IVA-platser. År 2020, när pandemin startade, hade vi bara 526 platser, trots att vi blivit 1,8 miljoner personer fler. Vi har näst lägst antal IVA-platser per invånare i Europa. Bara Portugal har färre.
Antalet vårdplatser per 1000 invånare har under samma period minskat från knappt 7 till 2. Det är lägst i hela EU. Samtidigt ökar andelen äldre och kroniskt sjuka med stora vårdbehov. En ekvation som är omöjlig att kombinera med god vård, menar Svenska läkarförbundet:
“Väntetider, överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter är numera ett normaltillstånd … Risken för medicinska misstag, vårdskador och försämrad vårdkvalitet ökar …. Det är inte god vård.”
Vårdfacken signalerar nu återigen att det är kris i den skånska sjukvården. Hittills i år har Vårdförbundet begärt åtgärder på åtta olika arbetsplatser på Skånes universitetssjukhus och flera har gått vidare till Arbetsmiljöverket.
Samtidigt som antalet vårdplatser och sjuksköterskor minskar har antalet höga chefer och administratörer ökat med nästan 36 procent, visar en granskning gjord av Vårdfokus.
Trenden är tydlig. Politikerna anställer tusentals kommunikatörer, strateger, mellanchefer och HR konsulter. Sedan 2014 arbetar det fler byråkrater än läkare i sjukvården. En hel samhällsklass av administratörer som inte har något med kärnverksamheten att göra utan som jobbar med värdegrund, sociala medier och hållbarhet. Upphandling av privat vård för med sig enorma administrativa kostnader.
Sjukvården får inte mindre pengar. Sedan 2011 har dess andel av BNP ökat. Men istället för att investera i en schysst arbetsmiljö eller konkurrenskraftiga löner försvinner pengarna in i Regionernas byråkratiska slukhål och till Doktor.se. Decennier av felaktiga prioriteringar – inte ett virus – ligger bakom dagens kris.
Jag har några enkla förslag inför nästa års val:
🇸🇪 Bygg ut IVA-kapaciteten till ett Europeiskt normalläge – och sluta skyll på Covid
🇸🇪 Investera i fler vårdplatser så att vi hamnar på ett europeiskt genomsnitt
🇸🇪 Skär ner kraftigt i byråkratin och säg upp avtalen med privata nätläkare
🇸🇪 Sänk lönen för regionpolitiker och direktörer –
Öka lönen för personalen på vårdgolvet
🇸🇪 Sist men inte minst: Lyssna på vårdpersonalen – erbjud mänskliga scheman och tid för återhämtning.
En sådan satsning tror jag skulle få min kollega att vilja jobba kvar.
Nils Littorin
Malmölistan

När något känns fel!

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon mina vänner!
Hoppas du sovit gott inatt. Jag har sovit som ett barn hela natten och vaknade innan klockan nu och kände mig pigg. Passade då på att gå upp, tända levande ljus här i köket och fixa lite varmt te med honung i. Dagens planer är anställningsintervju och jobb. Mellan de båda göromålen vill jag göra något med Rickard. Kanske passa på att springa på bana eller att vi bara tar en vintrig promenad tillsammans. Inatt har det kommit lite nysnö men det är strax under nollan så med lite otur blir det plusgrader senare. Det vill jag inte. Är så glad för riktig vinter!
Jag går ofta runt med den där känslan av att något är fel, det är något som inte stämmer. Något känns inte rätt. Kanske för att jag inte går runt med skygglapparna på och ser. Ser en utbredd oro och allt som inte stämmer. Jag vet inte. Jag pratar ingenting om det här på jobbet. Ibland kanske någon tar upp något och då pratar vi lite men jag tar sällan upp mina tankar utan att någon annan börjar. Om jag inte snubblar över något helt idiotiskt på FB som jag då kan visa närmsta kollegan. Så min blogg är mitt bollplank där jag delar mina funderingar. Det är dock inget facit till hela mig som person. Jag visar utvalda delar av min person som är långt från hela sanningen om mig. Det finns många lager och djup och jag delar bara med mig av utvalda delar.
Du är inbjuden till mig att läsa, jag har en öppen blogg. Men jag förväntar mig ett respektfullt bemötande tillbaka. Vi behöver inte hålla med varandra men jag vill ha en bra debatt. Jag tänker alltid att när man går till personangrepp och påhopp, då har ens egna argument för sin sak tagit slut. Eller så vill man bara vara elak. Hoppas dock på det första.

Vikten av att våga ifrågasätta

Publicerad den av Hannas krypin
Något att tänka på i dessa tider med polarisering och skapande av ett vi mot dom-samhälle.
Jag har inte alltid varit så öppen med mina ståndpunkter. Men jag tror på att det är viktigt att våga ifrågasätta och jag tror på att det är viktigt att faktiskt läsa på och inte köpa allt man blir matad med. Det finns alltid nya perspektiv och nya synvinklar. Förutsättningen är dock att man vågar vara öppen och tänka ett steg till. Våga vidga sina vyer och se att det inte är så svart eller vitt.
Det uppmuntras alltid till att våga tänka själv, tänka kritiskt och inte köpa allt med hull och hår. När man då gör det så är inte det okej för då är det ”fel” ståndpunkt. Att ifrågasätta är att vara vaken och medveten och jag tror det är klokt att ha en lite avvaktande hållning. Att inte tänka bara med sina känslor utan att kunna se fakta också. Det är så mycket som inte stämmer och det börjar fler och fler upptäcka och förstå. Fler och fler vågar också vara öppna med det.
Vi har en vård i kris men det är inte på grund av corona. Pandemin har synliggjort krisen. Under flera års tid, långt innan corona har media rapporterat om neddragningar på personal, färre personer ska göra samma jobb och ta hand om samma antal patienter, personalflykt på grund av det och neddragningar av vårdplatser. För mig är det logiskt att ett sådant hanterande av sjukvården leder till kris. Det kaos vi ser är skapat av politiker som inte kunnat tänka ett steg längre utan enbart tänkt kortsiktigt och vad de sparar pengar på på kort sikt. Det är precis det vi får se resultatet av nu. Hade personal fått bra villkor och rimlig arbetsbelastning så hade personalen inte lämnat. Där har vi det stora problemet och det är där jag önskar att det kunde satsas mer pengar. Rusta upp sjukvården på riktigt och inte bara springa runt och släcka bränder.
Så nog om det, nu tänkte jag istället berätta om dagens träning och känslor kring det. Efter dagens jobb och en tupplur på soffan tog jag tag i träningen. Det var riktigt tufft och jag ville helst låta latmasken vinna. Men 1-0 till Hanna iallafall och latmasken fick gå och gömma sig. Körde mitt 30/30-pass. Check på 20 slitsamma minuter med styrka och kondition. Just nu är varje pass endast slitgöra och jag känner inte den där riktiga träningsglädjen. Vet av erfarenhet att det vänder men dessa perioder är bara så jobbiga…. Bit ihop och kör ändå försöker jag peppa mig med! Varje pass som blir av är ju ändå bättre än att falla för latmasken. Det är ju inte ett dugg bättre.
 

Ibland finns det visst hur mycket pengar som helst

Publicerad den av Hannas krypin
Jag läste en artikel i läkartidningen. Nedan följer några citat från artikeln. Är det inte konstigt hur mycket pengar som finns att slänga ut på tester, smittspårning och reklamkampanjer i medierna? Tänk om alla dessa miljoner kunde läggas på vården istället. Bra arbetsvillkor och bra löner så personalen vill stanna kvar och inte lämnar för att göra något annat. Tänk hur mycket kompetens som försvinner när människor som jobbat länge väljer att sluta. I min värld är det ett så lättlöst problem. Svårt att hävda att det inte finns pengar med tanke på allt onödigt som det verkar finnas pengar till.

  • Målet är att 450 000 personer per vecka ska få en tredje vaccindos. Nationellt ska 80 procent av dem som är 50 år och äldre ha fått en tredje dos vecka 3.”
  • ”Staten kommer också fortsatt att ersätta regionerna för varje genomförd vaccination.
  • – Vi höjer ersättningen för varje dos 1 och dos 2 som ges till dem som är 18 år eller äldre, med det uppenbara syftet att stimulera ytterligare insatser för att nå dem som är hittills ovaccinerade, sa Lena Hallengren.
  • Ersättningen för dos 1 och 2 som ges till personer som är 18 år och äldre höjs med 50 kronor till 325 kronor.”
  • ”Regeringen och SKR har även tecknat en överenskommelse om nationell testning och smittspårning för 2022.
  • ”Staten kommer fortsatt att ersätta regionerna med ett schablonbelopp om 1 100 kronor per PCR-test och 300 kronor per antigentest. Regionerna åtar sig att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer för testning.
  • Regeringen avsätter även 350 miljoner kronor för till exempel smittspårning för första halvåret 2022.”En annan nyhet är att Folkhälsomyndigheten får i uppdrag att genomföra en nationell vaccinationsvecka under vecka 11.”


Personligen känner jag att jag får ont i magen när jag ser intervjun med Lena Hallengren. Hur ska de ta reda på vilka som valt att avstå utan att göra intrång i journaler eller ens personliga integritet? Om inte det här är en seriös väckarklocka så vet jag inte vad som krävs för att människor ska vakna. Jag tänker att de som valt att inte vaccinera sig än efter den omfattanda kampanj och propaganda som redan varit lär knappast ändra sig. Jag gör det iallafall inte. Ändrar mig alltså. Det här handlar inte om folkhälsa, känns mer som att det handlar om kontroll. Om du tänker tillbaka på pandemin när den startade, hade du tänkt dig att vi skulle ha den här bilden då. Med propaganda, hot och hat, polarisering och utrysning? Jag hade iallafall inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att vi skulle stå här där vi gör med grupper som ställs mot varandra och ett allt hårdare klimat.

Söndagslistan vecka 51: Christmasedition och 18-årsdag

Publicerad den av Hannas krypin
Oh boy, nu är jag trött men det har varit en bra dag. Träning, lite fix och pill inför födelsedagsfirande och såklart firande. Nu är Samuel ute med kompisar och jag sitter här i soffan. Skriver lite på det här inlägget samtidigt som Ida pratar så öronen nästan trillar av. Vis av erfarenhet vet jag att den dagen Ida inte vill vara med mig längre kommer jag sakna pladdret. I bakgrunden är filmen ensam hemma 4 på.
Känsla: Jag har varit ledig fem dagar, hur fort har inte det gått då. Men jag har mått så bra av att få vara hemma med familjen. Jag är inte bortskämd med att få vara ledig en hel julhelg så här. Det får jag igen under nyårshelgen kan jag säga. Men så värt det att få vara ledig. 
Väder: Snö, sol och minusgrader.
Veckans mest lästa inlägg:
Saffransfudge
Träning:
Det känns som det blivit en lite halvdålig träningsvecka men det har varit så mycket att styra med. Det har iallafall blivit två styrkepass med kondition inbakat, ett med Rickard och ett själv idag. Sen tidigare i veckan sprang jag också mina snabba intervaller.
Fem positiva från veckan:
– Jag ska få komma på anställningsintervju på IVA igen.
– Mycket familjetid med både min och Rickards familj. 
–  Få Samuels 18-årsdag! Marcus, Bea, Kevin, mamma och pappa kom vid lunch och vi åt smörgåstårta och så pannacotta. Hade tänkt färska hallon men det är så tråkigt med färska hallon då de blir dåliga nästan direkt. 
– Fina kommentarer här på bloggen.
– Har även fått DM:s som gjorde mig väldigt glad.
Godaste: Rickards smörgåstårta och pannacottan med apelsinchoklad på. Mums!
Julen 2021
Mina julklappar: två nya träningsmattor som är tjockare än mina vanliga tunna, en härlig långärmad tröja från NIke och så en sportBH. Förutom pusslet som jag också fick. Fick även några ljus.
Hur firades julen i år: Den tjugotredje hos mamma och pappa. Dit kom också Marcus och Kevin. Julafton var hemma som vanligt. Tomten kom och gav julklappar tidigt. Vi åt julmat. De som kom var Marcus och Kevin, barnens farmor, N, T och hans sambo och så W + sambons barn.
Julvädret: Snö, sol och minusgrader. 
Ett inlägg från mina juldagar kan du läsa HÄR.
Min mest lyssnade jullåt: Blir en spellista som jag gjorde förra året med mina favoritversioner av några klassiska julsånger.

Samuel 18 år

Publicerad den av Hannas krypin

Idag är ingen vanlig dag, tvärtom väldigt ovanlig. Vår förstfödda fyller 18 år. Känns helt galet, att jag är mamma till en 18-årig grabb. Det var ju nyss han föddes och jag är inte en dag äldre än 25 ju. Samuel har fått presenter på sängen: ett par Nikeskor och en träningsoverall i samma märke. När familjen kommer hit senare så kommer han få ett större paket som vi alla är med på. Samuel har beställt smörgåstårta till lunch och så pannacotta till efterrätt. Pannacottan kokte jag tidigt imorse och så blåste jag upp ballonger. Visst blir man inte för gammal för ballonger. Det tycker inte jag iallafall. Gjorde som ballonggirlanger som jag satt upp i hallen. Tycker det blev fint. På tv:n går ensam hemma två och jag ska försöka få till ett litet träningspass och sedan plocka iordning det sista. Har lite idétorka vad gäller träningen. Känner verkligen inte för att springa så funderar på något HIIT-pass från youtube. Då får jag garanterat både flås och styrka.
 

Från flödet – att tänka till kring

Publicerad den av Hannas krypin
Det är juldagen och lugnet har fått infinna sig i huset. Efter den intensiva gårdagen och dagen innan har det varit skönt att få ha en hemmadag. Jag och barnen har varit ute i snön och åkt pulka. En av pulkorna gick dock sönder så barnen turades om att åka och medan ett barn åkte så körde vi andra snöbollskrig. Mysigt värre! Imorgon fyller min förstfödda 18 år så Rickard har bakat smörgåstårta och i min garderob ligger ett par presenter till tonåringen. 18 år är stort alltså!  Jag tänkte avsluta inlägget med en text som jag snubblade över för ett tag sedan. Tänkvärd som med allt annat jag väljer att dela med mig av.
Den här bilden är provocerande men tänkvärd i sin enkelhet.
 ***Den här texten kommer inte att handla om, och tar inte ställning i frågan kring vaccinering som sådan, utan är en kommentar till det olämpliga i att införa vaccinpass utifrån ett psykologiskt, historiskt, demokratiskt och etiskt perspektiv. Den här texten är inte avsedd som en kommentar till den medicinska frågan eller det rimliga i olika åtgärders proportioner i förhållande till det aktuella läget. Den här texten handlar om införandet av vaccinpasset och dess konsekvenser – inte på hur smittan ökar eller minskar som ett resultat av det – utan specifikt på själva uppdelningen mellan medborgare som är vaccinerade och ovaccinerade.***
Vi vet, om vi tittar historiskt, vad som kan hända med en befolkning där många människor är rädda och oroliga och en viss grupp ur befolkningen pekas ut som syndabock. Under gårdagens pressträff uppmanade statsminister Magdalena Andersson alla att ta sitt ansvar och vaccinera sig. Hon sade även att de som är vaccinerade bör vara mer försiktiga än vanligt och ta en krampaus från personer som man inte vet om de är vaccinerade eller inte. Därmed har staten givit legitimitet till att peka ut ovaccinerade som smittbärare och smittspridare och som människor specifikt ska akta sig för, trots att även vaccinerade personer kan bli smittade och smitta. Att betrakta ovaccinerade människor som syndabockar är alltså nu något som staten indirekt uppmuntrar till.
Det har förts fram som ett argument i debatten att det inte är en mänsklig rättighet att gå på offentliga arrangemang under en pandemi. Givet att det är fallet borde det gälla alla – vaccinerade som ovaccinerade. Att vaccinera sig ska inte ske med tvång, vare sig det sker direkt eller indirekt, då det hotar människors kroppsliga integritet. Att tillgängliggöra och erbjuda vaccin till hela befolkningen är en sak, men att direkt eller indirekt tvinga människor är inte värdigt ett fritt och demokratiskt samhälle.
Staten agerar nu som en auktoritär förälder som behandlar sina barn olika. De lydiga barnen som vaccinerar sig blir belönade, medan de olydiga barnen som inte vill vaccinera sig blir bestraffade. Denna sociala bestraffning ger legitimitet till mobbing, uteslutning och skambeläggande av de som inte lyder – vilket är att betrakta som ett indirekt tvång. Människor är sociala varelser som är beroende av sina medmänniskors välvilja för sin överlevnad. När den blir hotad och sanktionerad av staten utgör det ett existentiellt hot. Det spelar här ingen roll om man anser att det är rätt och riktigt att vaccinera sig och att de som av olika anledningar väljer att inte göra det ”har fel i sak”, det är alltså inte det som är poängen här. Frågan handlar om att det är oetiskt att indirekt tvinga och särbehandla en grupp, så länge de inte begår något brottsligt. Det är fullt möjligt att principiellt vara för vaccin och att samtidigt ta ställning mot vaccinpassen, pga. de konsekvenser uppdelningen kan komma att medföra.
Jag vägrar att delta i ett krig mellan de som utropar sig till de goda, mot de onda, vare sig det görs av vaccinförespråkare eller vaccinationsmotståndare. Ur ett sådant krig kommer bara elände, det har historien visat oss väldigt tydligt.
Skribenten väljer att vara anonym av rädsla för konsekvenserna av en publicering av denna text och att medmänniskor ska göra antaganden och komma med personliga angrepp. Att så är fallet tyder på att något redan har gått sönder. Begrunda allvaret i detta.

Mina juldagar

Publicerad den av Hannas krypin
ÖNSKAR DIG EN FORTSATT FANTASTISK JULHELG!
Det är julaftonskväll och jag har smitit in en stund i vårt sovrum. Det har varit en intensiv dag och jag känner att jag behöver en stund för mig själv. Tänker ofta att jag nog är en smula introvert. Det är trevligt att vara social men efter många timmar vill jag bara vara själv en stund. Så fast det är julaftonskväll och du säkerligen inte kikar in här just nu tänkte jag ändå kika in och berätta i mina två juldagar. Min gårdag med julfirande med min familj och så idag julifrande med Rickards sida. Men vi börjar från början.
23 december
Då gjorde jag något som jag aldrig gjort förut: skållade mandel. Det fanns ingen hackad mandel i vår lilla butik och jag glömde det när vi var på Maxi. Fast jag kollade extra på bakhyllan och hade känslan av att det var något mer jag skulle ha. Medan jag plockade väck skalen från mandeln så tittade jag på julfilm: A California christmas: city lights. Kan man få nog av julfilmer? Visst är de väldigt förutsägbara: människor träffas, de blir kära, stöter på något problem som de löser och så slutar det lyckligt med att de blir tillsammans. Just det, det snöar också och i många av filmerna friar killen fast de inte alls känt varandra längre. Något förutsägbart men jag gillar det ändå.
Efter skållningen av mandeln kokade jag knäck, griljerade skinkan och satte en matbrödsdeg. Ida önskade en extra god julfrukost så jag bakade källarfranska. Fast inte helt enligt receptet eftersom jag varken hade olja eller rågsikt hemma. Men det blev precis lika bra ändå. Gjorde som en blomma och så hade jag ost på som fick smälta i ugnen. Mums tyckte jag. Appropå knäcken så tog det två timmar  att koka smeten. Var så rädd att det skulle koka över så jag lät det nog koka på för låg temp. Men till slut blev den klar och den blev så god!
Runt tretiden åkte vi till mina föräldrar för att fira lite jul. Dit kom också Marcus och hans lille gospojk. Eftersom Samuel skulle till sin biologiska pappa på eftermiddagen idag så passade det bättre att ses igår. Tänk vilken lyx att vara ledig så många dagar nu under julhelgen. Det blir fler möjligheter och mer flexibelt att ses. Vi började med att fika tillsammans och därefter delades det ut julklappar. Mamma har spenderat nästan hela det här året med att virka filtar till barnen. Jag var grön av avund och ville så gärna ha en jag med. Ska fråga lite snällt om hon vill göra en till mig med.
Titta så fina de är! Mamma är så duktig på typ allt hon tar för sig!
 Jag lånade Idas filt en stund! 
 Mamma och pappa med lille Kevin. Känns så konstigt att de nu får vara farmor och farfar också. Kevin gick från famn till famn och var så glad och busig. 
Vi åt julbord tillsammans och efter det åkte vi hem. Trötta efter en mysig eftermiddag tillsammans.
24 december, JULAFTON’
Barnen fick en varsin morgonjulklapp: en varsin härlig fluffig kudde. Jag fick också en julklapp: Rickard hade fixat ett pussel med bilder från en grotta på Gotland. Tur det ”bara” är 500 bitar. Det är typ bara grått, vitt, svart och pyttelite gröna toner. Ser fram mot att få fortsätta bygga på pusslet. Jag gillar ju det. Vi tränade en cirkel tillsammans, otroligt tufft före frukost men kändes skönt att ha träningen gjord. Efter en hel dags ätande är det tufft att få till ett träningspass också.
Lyckan i att det var både sol, snö och minusgrader. Det brukar alltid vara slask och blask så i år kändes det verkligen som jul!
Snask såklart!
 Ida målade en teckning till farmor!
 Brorsan spelade lite gitarr. Jag hade glömt bort hur mycket koll man måste ha på så små barn som Kevin. Särskilt hos oss där det verkligen inte är anpassat för små gostroll. 
 En teaser framför granen! 
I år kom alla gäster ganska sent men lagom till tomten kom de allt. Det blev en mysig förmiddag med julklappsutdelning och därefter leka en stund innan det var dags att förbereda julmaten. Det var så gott men måste erkänna att starta dagen med godis är inte det smartaste. Haft ett litet lurande illamående hela dagen….
Efter lunchen blev det soffhäng och mer snask tills det till slut var dags för Kalle. Jag somnade som vanligt ifrån…..
Kändes inte som en dålig idé att ge oss ut på en promenad. Men det var bitande kallt. Trots det så njöt jag av den knarrande snön. Älskar knarrandet.
Ikväll har jag som sagt gömt mig en stund i sovrummet och barnen tittar på Ensam hemma 1. Tänkte joina om en stund. Ikväll ska vi såklart se på Tomten är far till alla barnen. En tradition som jag inte tänker missa.