En Piggelina-lista

Publicerad den av Hannas krypin
Det är onsdag idag och jag är ledig. Har sovit bra men är väldigt trött ändå. Jag ligger nog fortfarande efter från helgen vad gäller sömnen. Ute är det riktigt kallt, över fem grader. Så vi fick riktig vinter till sist. Tänkte träna något senare idag och så fick jag någon hint om att skriva regelprov. Tänker att det borde vara online men har inte hört något mer så vi får se. Jag ska kolla på första videon i min ”mentorsutbildning” kring pilates. Det ser jag fram emot nu att få börja!
Jag läser Piggelinas blogg och hon hade skrivit en lista med frågor till sina läsare. Jag tänkte att det kan vara roligt att svara på frågorna här. Läser du hennes blogg?
Du kommer till ett övergångsställe som visar rött. Står du still i väntan på grönt eller joggar du frenetiskt på stället? Och stoppar du klockan…?
Jag står still och stoppar klockan. Det skulle aldrig hända att jag står och hoppar på stället. Inget fel i det såklart!
Händer det att du stretchar vaderna i en rulltrappa?
Absolut inte, åker aldrig rulltrappa. Men om jag gjorde det så har jag inga problem med att stretcha.
Känner du dig normal när du gör löpskolningsövningar ensam, eller har du helst med en vän för att rättfärdiga ditt udda beteende?
Om jag gör löpskolningsövningar så gör jag det helst med någon annan. Vet att det är grymt bra träning men jag känner mig mest fånig.
Har du medaljer på väggen på jobbet?
Jag jobbar på sjukhuset så nepp, det har jag inte. Inte hemma heller för den delen.
Använder du dina finishertröjor på gymmet?
Nej, tycker det är alldeles för mycket reklam på de jag har. Vill inte springa runt som en reklampelare.
Dricker du rödbetsjuice fast du egentligen tycker det är jätteäckligt?
Jag har gjort det och tycker att jag blir piggare men nu var det längesedan. Jätteäckligt tycker jag inte att det är men det är inte gott heller.
Väljer du löparskor efter färg?
Nej, efter hur skön skon är.
Skärper du till steget om du springer förbi någon du känner?
Absolut! Fast det gör jag oavsett om det är någon jag känner eller inte.
Kan du ärligt uppskatta en löprunda när du glömt din gps-klocka? Eller har den liksom inte hänt?
Får jag inte igång klockan så känns det lite som att rundan inte har hänt. Jag vill ha hjärnkoll.
Brukar du räkna ut vilken % av startfältet du hamnat i i resultatlistan. Typ topp 10%?Absolut! Jag brukar dock inte räkna i procent utan tänka övre halvan av resultatlistan.

Mitt löparår 2020 och fokuspunkter 2021

Publicerad den av Hannas krypin
Löparåret 2020 fortsätter på samma sätt som 2019 slutade. Med lite motivation, mycket slit och mycket kämpa. Jag tackar min envishet för att jag inte gett upp träningen.
Allting var så osäkert där i början av året. Kommer det bli några fotbollsmatcher, är det någon idé att träna till ett löptest när jag inte vet om jag får döma. Många sådana tankar flödade runt i huvudet som gjorde det svårt att motivera mig till träning. Jag har såklart tränat regelbundet men jag har långt kvar till min forna form.

Antal tävlingar jag sprungit?
På grund av corona så blev det inte en endaste tävling.
Konstigaste känsla:

Att inte kunna springa några tävlingar alls och att inte åka ner till Öland för att springa Victorialoppet.
Årets prestation:
Matcherna som jag ändå till slut dömde.
Känsla: 😖😁😱😲😫🤢😬😱😁
Roligaste tävling: Ingen alls. Det var ju knappt man fick döma fotboll där ett tag.

Fokuspunkterna för 2020 var:
  • Bättre sömn.
  • Bygga styrka, utan styrka kommer jag inte kunna uppnå det jag vill. 
  • Träna explosivitet!
  • Jag skulle vilja jobba med mina tankar betydligt mer. Hur kan jag peppa mig mentalt och våga lita på mig själv.
Fokuspunkter för 2021 blir:

  • Att träna mer med Rickard, J och E. 👆👆Det är alltid roligare att träna tillsammans. Ett plus är att vi samtidigt får umgås coronavänligt. Bilden ovan är från vår första match tillsammans 2019. Långt före coronatider….
  • Utnyttja mer att jag har skivstång och vikter hemma.
  • Fokusera på explosivitet!
  • Mental träning känns det som att jag kommer behöva mycket mer av i år jämfört med tidigare.

Hej mitt vinterland!

Publicerad den av Hannas krypin

Det har jag inte tänkt på förut men lyktstolpen är verkligen sned. Trodde först att det var för att jag fotade snett men ser nu att så inte är fallet. Snön verkligen vräker ner utanför fönstret! Blir så lycklig! Hoppas på att de har fel med regnet. Tänk att det äntligen blivit vinter. 🤩😍🤩 Jag försöker plugga regler men blir helt klart distraherad. Kan inte sluta titta på det vackra! ❄❄❄

Firat födelsedag och måndagspladder

Publicerad den av Hannas krypin
Då var det måndag igen. Återigen har jag sovit som en kratta. Hade hoppats på att jag i helgen skulle få sova ikapp och starta nya veckan pigg. Antar det är alldeles för mycket som gnager som stör nattsömnen. Vi har haft en mysmorgon här idag iallafall. Alexander fyller 14 år så vi har firat med sång och paket på sängen. Fast det är bara jag som sjunger, haha. Så är det alltid oavsett vem som fyller år. Tycker allt det är lite charmigt faktiskt! Nu är barnen i skolan, Samuel pluggar hemma eftersom han går i gymnasiet. Plockade precis ur ugnstekt bacon till han. Det blir så mycket godare att steka bacon i ugnen än stekpanna tycker jag och resultatet blir alltid perfekt! Snön ligger fortfarande kvar men idag ska det tydligen regna. Det hoppas jag att de har fel med! Återigen ligger jag lite efter i Madeleines bloggutmaning så tänkte avsluta inlägget med några av hennes frågor.
8. Fredag idag, hur spenderar du dagen? Jag spenderade fredagen med pulkaåkning, lite bloggpill och regelläsande. Det ska jag fortsätta med idag!
9. Covid19 kan lätt dra ner livet. Hur finner du glädjen?
10. Vad har du i koppen? Jag har te såklart. Brukar kombinera två smaker: rabarber och karamell. Så gott ju ihop. Sen har jag en kollega som gör egen honung så jag har är nu inne på min andra burk. Hemslungad honung är något helt annat än den köpta!

11. När skattar du dig själv som lyckligt lottad?

När jag tänker på Rickard och barnen, mina föräldrar, Marcus och Bea och deras lille Kevin. Och mina vänner S, J och E. När jag tänker på hur långt jag kommit med min pilates. Att dörrar titt som tätt öppnas, som det jag berättade om igår kväll vad gäller mentorsprogrammet med Carrie.
Sen är jag också lyckligt lottad när jag tänker på mitt jobb och mina kollegor på lungmedicin. Som jag längtar tillbaka! Snart så, bara tre veckor kvar.
Jag känner mig också lyckligt lottad när jag kommer hem och ser vårt lilla hus. Som jag älskar det! Det vänstra fönstret är Idas rum och det högra är köket. De andra två fönstrerna är badrum och kombinerad tvättstuga och toalett. En dag ska du få se bilder inifrån. Vårt hus har varit två lägenheter tidigare innan de rev en vägg och byggde om till ett stort hus. När de rivit en vägg och byggt om det så användes det ett tag till dagis men det växtes snart ur såklart och då blev det istället för uthyrning. Vi var femte på tur men alla före tackade nej. Tänker att det helt klart var meningen att vi skulle få bo här. I år är det nio år sedan vi flyttade in.

Söndagslistan vecka 1

Publicerad den av Hannas krypin
Några bilder från helgen. Regelplugg, snöfall och vårt mysiga hus. Alltid när jag ser vårt hus utifrån så blir jag så glad ända in i hjärteroten. Som jag trivs här! Jag har också anmält mig till en djupdykning i pilatesmetoden. Carrie Russo är en stor pilatesinstruktör från USA och fick sin utbildning av Romana Krysanowska som i sin tur fick sin utbildning från Mr Joseph Pilates. Den pilatesutbildning jag har gått är Basi Pilates och det är där jag har min certifiering. Men det är inte klassisk pilates som den var från början. Och det är i den klassiska pilates som jag alltid har haft mitt hjärta. Nu får jag chansen att djupdyka och bli en ännu bättre instruktör. Det bästa är att jag och Carrie har haft kontakt med varandra på Instagram under fem år. Tanken var även att hon skulle kommit på en workshop i Stockholm i höstas men så kom covid och saboterade de planerna. Iallafall så har hon följt min pilatesresa under alla år och skapade det här programmet delvis utifrån det vi pratat om. Det känns fantastiskt faktiskt, att jag kan få inspirera och influera någon.Trots allt så är jag en pilatesnewbie. 

En tänkvärd bild: ☝☝☝ Den här bilden påminner mig exakt om vilka som verkligen är mina vänner. De personer som jag inte behöver göra mig till för. När jag inte vågar vara mig själv kan jag leta efter saker att prata om för jag blir nervös av tystnaden. När jag blir nervös kan jag också prata först och tänka sen vilket gör att jag ibland framstår som väldigt konstig…. I mitt huvud iallafall… Sen kanske jag bara analyserar mig själv och mina hjärnspöken men det är så det känns. 
Känsla: Lyckan i att veckan började med snö och att jag och barnen har kunnat åka så mycket pulka! Men veckan har också bestått av många jobbiga tankar och känslor och samtal om det. Jag hoppas på att det ordnar sig den här veckan. Blir det inte bättre så kommer jag inte ”bita ihop”. Det är inte värt det! 
Väder: Snö och minusgrader men också plusgrader. Är väldigt glad över att snön fortfarande ligger kvar trots plusgraderna till och från. 
Fem positiva från veckan:
– tränat tillsammans med Rickard, J och E i snön.
– familjetid! Firat Alexanders födelsedag i förskott. Han fyller 14 år imorgon. Helt galet ju att tänka på… 
– att jag och Sofia äntligen fick till en coronavänlig promenad. 
– att jag har betat igenom regelboken. Inte två gånger som var mitt mål men en och en halv gång iallafall.  
– ett långt samtal med J om allt och ingenting. 
Träning: 
På måndagen blev det en långpromenad med Sofia och 40 markyft, tisdag 5 km promenad, 48 minuter pilates och 3 km löpning. På onsdagen sprang jag 4*400 meter med gåvila och så 6*200 meter med joggvila. På torsdagen mötte vi upp J och E och sprang 400 meter*5. I snön blev det inte den hastighet jag tänkt mig men påminde mig själv om att hastigheten inte är det viktiga utan känslan. I lördags körde jag start och stopp i hallen. Det blev en riktigt bra träningsvecka!
Något nytt jag testade: Åka pulka i kolsvart mörker tillsammans med Ida i skenet av ficklampan på mobilen. 
Citat: Från Ida: ”sisten upp är en rutten banan”. 
Dummaste: Att folk på allvar tror att coronaviruset inte finns och att det är någon dold global agenda som styr det hela och skriver en artikel om det. Tänker absolut inte länka till dumheterna. Blir fortfarande irriterad när jag tänker på det. Det låter som en dålig zombie/apocalyps-film…. För mig som tillfälligt jobbar med covidpatienter känns det som ett hån att folk på allvar tror att sars cov 2 inte finns. 

En mysig lördag

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! 
Jag gick och la mig redan vid åtta igår kväll. Har dock inte vaknat så där jättepigg ändå för det känns som att jag bara har vaknat hela tiden och inte alls sovit mycket. Hade säkert varit ännu tröttare utan det tidiga sänggåendet. Igår kväll åt vi tacos, firade Alexanders födelsedag lite i förskott. Jag jobbar kväll imorgon när han egentligen fyller år. Så dumt ju eftersom skolan börjat kan vi heller inte fira med god mat innan jag åker till jobbet. Men det blir såklart firande på morgonen innan som vanligt. 
Igår gick vi ut till pulkabacken igen. Jag träffade M som var ute med sin son. Vi har ju inte hörts av så mycket nu under ett par månader så det var väldans trevligt att prata en stund. Barnen åkte och var så glada. Efter en och en halvtimme gick jag in men Alex och Ida stannade ute ett tag till. Typ två timmar till. Sen blev det lördagsgodis för barnen. Inte för mig, för mig blev det soffhäng, ett par pepparkakor och uppladdning inför träningspasset jag skulle köra. 
Våra trasiga pulkor. Tror vi behöver köpa nytt att åka på…. 😜🙊🤣
Jag tänkte mig lite snabba intervaller på löpbandet. Rickard hade dock en annan tanke. Träna på start och stopp i hallen. Springa en minut fram och tillbaka och vila en minut. Just den delen av passet blev trettio minuter men så värmde jag ju upp fem minuter och jag och Ida körde handstående mot väggen. 
Fram och tillbaka, fram och tillbaka….. 
Blev visst lite suddig…. Jag har bilder på mig och Ida med såklart men de får inte vara med här just den här gången. 
 

Puss min älskling

Publicerad den av Hannas krypin
Äntligen kommer jag in på bloggen, gillar inte när det strular, försökt sen igårkväll. Men nu så kan jag skriva några rader. Vet du att den här veckan har varit så full med ångest och dåliga känslor. Jag vet exakt vad det beror på och jag hoppas att det ordnar sig snart. Några viktiga samtal betades som skrivet tidigare av igår och jag hoppas att det gör skillnad. Det är inget som rör barnen eller Rickard. Vet ju att brorsan läser här och mamma kanske också kikar in? Ida tjatar på mig om att gå ut och åka pulka så jag ska snart ta tag i mig själv och gå ut. Det blir nog att Ida får åka eftersom två av pulkorna gick sönder igår. Kikar ut och ser att det faktiskt snöar en aning. Kul! 
Bilden är från januari 2019! En härlig förmiddag i Tinnerö eklandskap tillsammans med Rickard. 💗

Regelplugg, snö och pulkaåkning

Publicerad den av Hannas krypin

Något som hör till efter att ha varit ute i snön är att dricka varm choklad. Gissa hur lycklig jag är över att snön är här. Jag njuter verkligen för det är runt nollan så snön ligger säkerligen inte så länge. Men jag hoppas på mer pulkaåkning! Aw, nu kom Ida precis med min elektriska fotvärmare och undrade om jag vill värma mina fötter. Det ville jag såklart! Vi behöver köpa nya pulkor, två av dom är trasiga tyvärr. Har butikerna ens tagit hem pulkor och så vidare? Det är ju så sällan snö här där jag bor. Det får bli en kik på nätet, där borde det finnas. 
Jag har suttit med regelboken idag, mycket kan jag såklart. Något jag tycker är att den är så krångligt skriven, borde gå att skriva samma saker med färre ord. Den blir liksom onödigt tungläst.
I eftermiddags kikade jag och Rickard på ”solsidan”, en serie som varken jag eller Rickard tröttnar på. Hur skönt var det inte att somna i hans knä. Helt klart bästa sättet att somna på! 

Fem en fredag vecka 1: Omstart

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon!  Hoppas att du har sovit gott och vaknat pigg och glad. Jag har pratat i sömnen och gått i sömnen i natt…. Det var flera år sedan sist, jag gick ofta i sömnen som barn faktiskt. Trodde jag slutat med det. Jaja, det är fredag och jag är ledig ända till måndag. Hur härligt! Jag har ringt diverse viktiga samtal, pratat lite med min chef bland annat. Det var dagens måsten det. Jag vill ta en snöig skogspromenad, träna pilates och så pulkaåkning med barnen. Just det! Måste ju läsa fotbollsregler med så det ska jag ta tag i en stund nu. Vad har du för fredagsplaner?
Det är dags för veckans fem en fredag med Elisa. Det är närmare två år nu som jag hängt med på den här utmaningen. Dock inte varje fredag men nästan.
  1. Vad lämnar du bakom dig i år? Önskar jag kunde skriva corona men den får vi allt dras med ett tag till. Något jag bestämt mig för att jag ska lämna bakom mig är godis var och varannan dag. En gång i veckan räcker gott.
  2. Hur vaknar du till lättast? Att komma upp ur sängen, tvätta ansiktet med kallt vatten och så en promenad till pendeln. Då blir jag pigg!
  3. Vad är en sak du gör för att känna dig piggare? Träning funkar alltid. Behöver egentligen inte vara träning i den bemärkelsen utan det räcker med någon form av rörelse.
  4. När åker julpyntet ner? Några dagar till får det allt hänga med. Det är så konstigt, brukar tröttna ganska snabbt på pyntet men jag är inte mätt alls på julgrejerna. Särskilt inte nu när det kommit en massa snö.
  5. Vad hakar du ofta upp dig på? Människor. Det kan vara att man delar någon artikel på nätet okritiskt. Jag hakar också upp mig på människor som inte vill lyssna. Oavsett om det är något viktigt eller oviktigt. Det kan räcka med en liten kommentar så börjar min hjärna vända, vrida och analysera. En bra egenskap rent genellt men för det mesta i min värld helt värdelöst. Särskilt just nu eftersom jag är så känslig.

En suddig teaser i snön

Publicerad den av Hannas krypin
Det kändes så skönt att få åka iväg och springa med Rickard, E och J. Få springa av mig lite irritation och tankar kring lite jobbiga saker. Underbart även att få springa i den härliga snön samtidigt som det blir så mycket jobbigare. Igår sprang jag fyrahundringar och det blev samma idag. Det är så lätt för mig att fokusera på att det ska gå i ett visst tempo så jag kände mig lite sådär att över att jag inte höll ”målfart”. Men man ska inte bara gå efter tempot utan känslan är också viktigt. Var det ett lätt pass där jag kunde springa som ingenting. Nej, definitivt inte. Det blev slitsamt i snön men jag är så glad över endorfinerna som passet gav!
Jag har bättre balans i en teaser än att hålla positionen när jag står på ett ben….