Våra husdjur, smarrig chili con carne och kvällspromenad

Efter allt röj och fix i trädgården så tog jag tag i terrariet och bytte sand. För dig som inte vet så har S två stycken skäggagamer, den ljusa har fått namnet Saga och den mörka heter Maja. Vi har haft ödlorna sedan 2017 så de börjar bli gamla nu. Hur som helst blev de överlyckliga över den nya sanden. De har fått bo kvar här när S flyttade hemifrån.

Han kom för övrigt hem igår. Härligt att ha hela skocken samlad igen. Till middag blev det hans goda chili con carne. Med nachos och creme fraiche till. Nom, nom, nom!

På kvällen tog vi allihopa en härlig promenad längs med kanalen. Det kom en bil som körde så fort förbi oss, på den där lilla vägen som inte alls är ämnad för biltrafik. Efter en stund kom samma förare tillbaka och frågade om vägen. Fattar inte hur han kunde komma så fel med tanke på var han skulle.

Trädgårdsfix och hoppa på tåget med tema grönt

Idag var det dags att ta tag i trädgården. På själva uteplatsen frodades ogräset. Dels min basilika som självsått sig ända dit och så allt annat smått och gott. Att blogga om mitt trädgårdsfix passar dessutom väldigt väl in på Åkes lördagstema: hoppa på tåget. Dagens ord är just grönt.

Tex den här smultronplantan. Den kommer tillbaka på exakt samma ställe år efter år. Låter den därför få vara kvar. Den imponerar på mig, att välja en sådan karg växtplats men ändå till och med få bär. Den verkar trivas betydligt bättre än smultronplantorna som jag hade i min pallkrage. Min pallkrage förresten är en sorglig historia. Tänkte jag skulle få till en härlig liten ros-rabatt men istället frodas ogräset. Innan jag gör något åt den behöver jag köpa en ny.

Jag har velat köpa nya växter till trädgården men eftersom vi haft en del biltrubbel så har det fått vänta. När jag röjde i rabatterna i dag så kom jag på att jag har växter som självsått sig på helt andra ställen. Som lavendeln ovan, jag grävde upp den och satte den istället i ordentligt i rabatten.

Och så här blev det. Kanske ser lite tomt ut men jag räknar med att växterna kommer vilja sprida ut sig mer. Jag har också två stycken stäppsalvior som fått nya platser:

Och så här blev det. Parasollet ska plockas fram och så ska vi ta fram lådorna med kuddar. Märks det vilken som är min favoritfärg på trädgårdsblommor? Jag har lite fix i rabatterna och mellan stenplattorna kvar att göra men det får vara så här nu. Det viktigaste var stenplattorna just vid altandörren.

Sång, studentmottagning och Agda

I förmiddags var det dags för årets sommarsjungning på Rickards jobb. Jag var vit och rosa precis som förra året. Ett av paren blev så glad att se mig att jag fick världens bamsekram. Jag blev faktiskt precis lika glad att se dom. Eftersom att solen sken från en klarblå himmel så beslöt vi oss för att testa att sjunga utomhus. Det gick bra förutom att våra texter blåste iväg vid ett tillfälle och mitt i en sång började wifi buffra.

Vi åkte hem och hämtade barnen och sedan åkte vi iväg på Rickards systersons studentmottagning. Det blev en trevlig eftermiddag. Vi åt potatissallad och kött, till efterrätt blev det tårta och kolakaka med både daim och dumle i. Hur gott som helst.

Vi hämtade också lilla Agda. Jag vette katten om verkstan löst problemet. Motorlampan lyser fortfarande och när jag testade accelerera så tändes skiftnyckeln igen. Kanske att motorlampan slocknar efter ett par starter. Efter att ha stängt av bilen och startat den igen så hade skiftnyckeln slocknat. En sak är säker, det blir inte den verkstan igen. Förra gången vi anlitade samma verkstad så bytte de bara bromsbeläggen och missade helt att det inte var det som var problemet: bromsröret var helt av på ena sidan och höll på att gå av på andra sidan. En normal firma hade ringt oss och upplyst om att det var fel på bromsrören och velat åtgärda det. Den här gången blev det den här verkstan för att det var närmast och vi inte vågade åka så långt med bilen. Men aldrig mer!

Fem en fredag vecka 24: Reflektion

Idag sov jag i alla fall en timme längre än igår. Det tar sig. Men jag höll på att göra något som jag inte gjort sedan jag var barn: ramla ur sängen. Gjorde någon akrobatisk rörelse som höll mig kvar i sängen…. Skrattade lite åt mig själv.

  1. Vad är det bästa som har hänt dig den här veckan? Att jag äntligen påbörjat min efterlängtade semester.
  2. Om du fick välja en sak att göra idag som skulle göra dig riktigt glad, vad skulle det vara? Vi ska ju sjunga på Rickards jobb idag. Det brukar alltid göra mig glad.
  3. Om du kunde ge ditt framtida jag ett råd, vad skulle det vara? Tänk efter före.
  4. Vad är det mest kreativa du har gjort den senaste tiden? Övat på sommarsånger.
  5. Om du fick välja en sak att göra annorlunda imorgon, vad skulle det vara? Försöka få min kropp att vilja sova längre på morgonen.

Fem fredagsfrågor är som vanligt Elisas hittepå.

”Vi har dåliga nyheter”

Undrar hur lång tid det kommer ta innan min kropp fattar att den inte behöver vakna klockan fem. Det är nämligen tiden som jag vaknade imorse. Fruktansvärt onödigt. Jag lär väl komma in i nya vakna-tider lagom tills det är dags att börja jobba igen.

I morse åkte jag och Rickard iväg med bilen. Det var en konstig upplevelse då verkstadskillen ville att vi skulle ställa bilen precis vid ingången. Sedan sa han inte till att vi kunde åka iväg och att han ringer när bilen är kvar. Istället säger han att vi kan sätta oss på kontoret och vänta. Där gick min gräns. Jag sa att vi kommer tillbaka om en timme när han sa att bilen skulle vara kvar. Vi åkte istället hem till mina föräldrar för att hämta förstärkaren inför sjungandet på Rickards jobb. Det var bara pappa som var hemma, mamma har åkt till Hälsingland för att närvara vid sin systers begravning.

Hur som helst, efter en kort promenad så åkte vi tillbaka till verkstaden och det första som möter oss är ett ”vi har dåliga nyheter”. Vi hann båda tänka ett gäng negativa tankar. Jaha, nu var det inte kamaxelsensorerna utan något värre fel. Men den dåliga nyheten var att de fått fel sensorer så bilen är inte klar utan kan fixas först imorgon. Vi båda drog en lättnadens suck.

Att bli tystad och få upprättelse

Under covid-19-pandemin präglades samhällsdebatten av en stark tystnadskultur. Den som ifrågasatte den officiella linjen eller försökte presentera alternativa, vetenskapligt grundade perspektiv riskerade att bli marginaliserad, avfärdad eller i värsta fall tystad på olika sätt.

En av de mest uppmärksammade personerna som drabbades av detta är den svenske epidemiologen och professorn Martin Kulldorff. Han var tidigare verksam vid Harvard Medical School, och har i över två decennier arbetat med smittspårning, vaccinövervakning och epidemiologisk metodutveckling.

År 2020 var han en av de tre huvudförfattarna bakom Great Barrington Declaration, ett dokument som förespråkade en annan strategi än de omfattande nedstängningarna som infördes i stora delar av världen. I deklarationen föreslogs en metod kallad fokuserat skydd, där man prioriterade att skydda de mest sårbara, särskilt äldre, samtidigt som man lät barn, unga och friska vuxna leva mer normala liv. Kulldorff betonade också att det saknades stark vetenskaplig evidens för skolnedstängningar och vaccintvång, och han lyfte fram naturlig immunitet som en viktig komponent i pandemihanteringen.

Trots att dessa perspektiv nu i efterhand får alltmer stöd, fick Kulldorff betala ett högt pris. Hans åsikter stämplades som kontroversiella, och han blev av med sin tjänst vid Harvard. I flera kretsar blev han en symbol för hur vetenskaplig oenighet kvävdes i en tid då ett ”rätt” narrativ dominerade.

Men tiderna förändras, Martin Kulldorff kommer nämligen att ingå i Robert F. Kennedy Jr:s vetenskapliga kommitté, som ska granska pandemihantering och bidra till mer evidensbaserad och öppen beslutsprocess i framtida kriser. Det är en sorts upprättelse – inte bara för Kulldorff personligen, utan för principen att vetenskapen alltid måste få vara fri, transparent och öppen för debatt.

Förhoppningsvis innebär detta ett steg mot en framtid där vi vid nästa pandemi slipper ogenomtänkta beslut styrda av rädsla, prestige eller kortsiktiga ekonomiska intressen – och i stället får se beslut grundade i solid vetenskaplig evidens och respekt för mänskliga rättigheter.

Bilden har jag lånat från Jennys blogg.

Semester och en hel bil

Idag jobbade jag mitt sista pass innan semestern. Redan vid halv tio tyckte jag att jag jobbat klart fast det var rätt många timmar kvar på passet. Jag har ingen semesterkänsla alls. Kanske är det det trista vädret. Kommer vi få någon riktig sommar i år? Kikade på prognosen för Gotlands-vädret och den varmaste dagen har i dagsläget har en nätt temperatur om 16 grader. Men det är ett tag dit så vädret hinner förhoppningsvis vända.

I eftermiddag hämtade Rickard dacian, äntligen är rutan hel. Så skönt att ha en bil färdig. Min ford ska lagas imorgon. En sak som jag tänkt på under den här veckan utan bil är hur bortskämd jag är med att ha bil. Allt blir så mycket krångligare utan bil. Det enklaste blir hur krångligt som helst.

Sommarlunch på jobbet och felsökning

Idag bjöds det på den traditionella sommarlunchen på jobbet. Sill, jordgubbar och verksamhetschefen hade gjort riktigt goda snittar. Det var så gott och jag åt massor. Årets första jordgubbar, nom, nom, nom. Vi hade också avtackning för vår bästa verksamhetschef som ska sluta längre fram i sommar. Jag har även varit på en utbildning för den nya EKG-apparaten som ska komma i nästa vecka. Det var mycket nytt och det bästa är att få knappa och trycka själv. Det går inte att förstöra något.

Så Agda då, Rickard tog bilen till bilverkstan och det mest troliga felet är några sensorer till kamaxeln som styr accelerationen som felar. Jag blev glatt överraskad över priset och vad felsökningen visade. Förväntade mig nämligen det värsta: att behöva skrota bilen. Men en reparation på 3000 är högst överkomligt. Inga roliga pengar såklart men alternativet är ändå värre. Så nu håller vi alla tummar att bilreparatörens erfarenhet ska stämma på min lilla Agda.

Herbie

I morse när jag promenerade från Rickards jobb såg jag en gammal bubbla. Fick direkt associationer till när barnen var små och vi tittade på en modern tappning av filmen Herbie. Vem har missat bilen som kör racer och har känslor som en människa. Som briljerar i varje lopp fast ingen trodde på honom. Ja det väcker helt klart minnen som jag har tillsammans med barnen.

Jag har jobbat idag och haft en väldigt bra dag på jobbet, haft mina utbildningar i palliativ vård och akut omhändertagande och pysslat med en hel del annat. Men jag är trött då jag vaknade redan tjugo över fyra. Det blir tidig läggdags ikväll. Jag och Rickard ska bara öva några sånger inför det årliga sångbesöket på Rickards jobb.

Söndagslistan vecka 23

Nu är det bara tre pass kvar innan jag får gå på en välförtjänt ledighet. Önskar den här gången att ledigheten inte springer förbi. Tror du det blir som jag önskar? Vis av erfarenhet vet jag att semestern kommer gå lika fort som all annan ledighet. Nu tänkte jag skriva färdigt min söndagslista och planerna för kvällen är att fixa kvällsmat till mig och barnen. Rickard har varit snäll och gjort en köttfärssås så det enda jag behöver göra är att koka pasta. Jag ska också sitta lite med mina föreläsningar inför introduktionsdagen på jobbet imorgon. Får för mig att jag inte har koll men det har jag såklart. Tänk om jag någon gång kunde börja vila mer i det jag vet att jag kan och inte bara förvänta mig det negativa. Så tröttsamt!

Så veckans söndagslista då. Tänkte först att veckan varit ganska ”skräpig” men när jag väljer att ändå fokusera på det positiva finns det en hel del. Det gör mig glad!

Känsla: Veckan har helt klart präglats av allt strul med bilarna. Har försökt att inte oroa mig innan jag vet resultatet av felsökningen som är på tisdag.

Väder: Är det nu det vänder och blir mer sommar? Ja, vi får se. Igår blåste det väldigt mycket men idag är det betydligt lugnare.

Träning: Det har inte blivit den bästa träningsveckan.

  • Måndag: 25 minuter pilates. Det skulle vara nybörjarvänligt men var rätt jobbigt faktiskt. Avslutade med 30 minuter stretch i trädgården.
  • Tisdag: 45 minuter på crosstrainern.
  • Onsdag: Tre kilometer lång promenad.
  • Torsdag: Vila
  • Fredag: Vila
  • Lördag: Vila
  • Söndag: Jag fick inspiration och då är det bäst att passa på: har inte kört mitt pass med fokus på styrka och explosivitet sedan i vintras. Det var definitivt dags att få till ett sådant pass igen. Var fruktansvärt jobbigt men jag är riktigt nöjd. I morse blev det en dryga tre kilometer lång promenad. Skön start på dagen.

Mina positiva från veckan: När jag skulle skriva mina positiva från veckan så tänkte jag först att det är väl inte mycket som varit bra den här veckan. Men joho, hela fem punkter fick jag till.

  • Lunchen hos mina föräldrar på nationaldagen. Tycker allt att vi ses för sällan så det är väldigt trevligt när det går att få till en träff.
  • Att jag har fått förmånen att få vara ledig flera dagar den här veckan också.
  • Är glad att jag fick till ett styrkepass idag. Känner att det var alldeles för länge sedan.
  • Den härliga promenaden i morse.
  • Härlig kvällspromenad tillsammans med Rickard.

Ett gäng bilder från veckan:

Veckans mest lästa inlägg: