Vissa saker är bara så självklara men ändå tänker jag inte på det. Som citatet ovan. I lördags sa Olivia det. ”Stay true to yourself”. I det här sammanhanget handlade det om att man aldrig är fullärd och trots att man gjort en saker tusen gånger finns det fortfarande något nytt att lära sig. Ett nytt lager att skala av. Jag har tänkt på det sedan dess. Hur mycket nytt finns det egentligen att lära sig om man är öppen och vill se? Möjligheterna är oändliga. Men det krävs att man inte lutar sig tillbaka och tror att ”nu är jag klar, nu kan jag allt”. För det kan man inte, aldrig någonsin är man fullärd inom ett ämne.
Men hur är man sann mot sig själv och andra? Det är så fina ord men hur lätt är det att leva efter i praktiken? Jag tänker direkt på ödmjukhet, utan ödmjukhet kommer man inte långt. Inte i det långa loppet. Vem vill vara den som inte blir lyssnad på eller tagen på allvar? Ingen såklart. Hur tänker du?
