Ett tufft träningspass med LFDK

I några veckor har Rickard kört löppass tillsammans med domarklubben. För min del har det dock krockat med jobb varje gång så jag har inte kunnat vara med. Ikväll passade det dock in i mitt liv så jag kunde vara med. Vi var åtta domare + Rickard som ledde passet. Min ångest var total, jag har ju inget löparsjälvförtroende just nu så jag var nojig över var min form skulle ligga.
Vi började med att värma upp och därefter körde huvudpasset igång. 10*200 meter så snabbt vi orkade. De som var snabbare fick jogga och möta de som sprang lite långsammare. Det är ett smart sätt att se till att alla får ett bra pass även om man är på olika nivåer. Själv sprang jag mina tvåhundringar på runt 48-50 sekunder vilket var förväntad nivå, kändes helt okej. Efter intervallerna körde vi en kort vila och därefter blev det ett antal stegringslopp där Rickard ställt upp koner och så skulle man öka tempot för varje kona och sedan maxa sista. Ruggigt jobbigt men det kändes att det gav en hel del. Imorgon har jag inte vilodag utan då blir det ett pass igen. Ser fram mot det faktiskt, det ska bli kul!

Min lediga dag

Helgens alla pass gick så snabbt, fem dagar på raken men det känns inte riktigt i kroppen. Det beror säkerligen på att tempot är betydligt högre i äldreomsorgen än på sjukhuset. Sen vet ju jag med att det kan växla. Just nu är det dock lugnt för mig som uska.
Jag har spenderat dagen med att att göra färdigt en uppgift och skickat in. Som vanligt är känslan att jag nog inte nått hela vägen fram. Men vi får se vad läraren säger, jag har ju haft fel tidigare med. Jag velade förut om jag skulle ta tåget in till stan eller om jag skulle ta bilen. Till slut föll valet på att ta tåget. Och gissa om jag var glad över det, stötte på T på tågstationen, min gamla barndomskompis som jag inte träffat på sisådär fyra år och innan dessa var det ännu längre sen som vi sågs. Den korta stund vi kunde prata var alldeles för kort tid, så mycket vi har att prata med varandra om.
Jag och Sofia hade bokat in en promenad och lunchdejt. Nu när hon jobbar hemma är det lite lättare att ses tycker jag. Samtidigt som jag blivit lite svårare eftersom jag gått upp till heltid. Så allt som allt är det nog fortfarande lika krångligt att ses, haha.
Vacker som en dag!
Vi gick vår runda runt ån och gick även förbi mitt gamla jobb. Tänk om jag kunde ha kikat in till personalen och de boende och sagt hej. Det får bli en annan dag!
Vi lunchade på Hälsofreak och jag tog dagens som var torsk och en härlig yoghurtsås. Men alltså, min mage är som ett enda stort hål. Hade lätt kunnat äta lika mycket till. Nu när jag skriver det här inlägget knaprar jag på lite macadamianötter.
Planer för resten av dagen är att plugga lite till och ikväll står det löpning på schemat. Men först ska jag kolla på en jämförelse mellan riktiga Queen och scener från filmen Bohemian rhapsody.