En sån där dag….

Dagen startade med att jag var pigg, gick och la mig vid sju igår kväll och sov hela natten. Det var helt underbart skönt faktiskt. Pigg har jag i och för sig varit hela dagen. Jag lyssnade på sista avsnittet av podden sekter medan jag knallade till tåget. Den här veckan handlade avsnittet om moonrörelsen och förra veckans avsnitt handlade om FLDS, den lite mer extrema delen av Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga. Superspännande verkligen! Nu får jag vänta ända till i höst med att få veta mer om olika sekter och rörelser. Det ser jag fram mot. Ända sedan jag var tonåring har jag varit fascinerad av olika sekter och läst böcker av avhoppare.
På jobbet var det så lugnt! Vi var nästan mer personal än patienter och det är skönt att kunna ta det lugnt. Jag bakade bland annat två kladdkakor. Fast jag har samtidigt haft en sån där dag där jag bekymrar mig alldeles för mycket och får för mig saker och ting. Till exempel att folk tycker si och så om mig. Så galet dumt! Fattar inte varför jag håller på så. Av någon anledning har jag haft tårarna nära och toleransnivån för saker och ting som jag normalt inte lägger energi på blir stort. Men imorgon blir en bättre dag!
Ikväll möttes vi (läs jag och Rickard)  upp med några medlemmar från domarklubben för att springa ett gäng intervaller. 10*200 meter med ungefär en minuts ståvila mellan varje och efter det körde vi start och stopp på en 100 meters sträcka. Jag klockade mig idag rullande för att se var jag ligger någonstans och kunna jämföra. Men känns som att allt gick snabbare idag. Tiden du ser ovan är inklusive uppvärmning så aktiv tid blev i för mig ett relativt högt tempo. Gnällde ju tidigare idag över min form men efter dagens pass känns det som att jag börjar komma tillbaka. Glad över det!

För höga krav eller har jag varit en slarvmaja?

Madeleine undrade om jag kanske inte är för hård mot mig själv och har prestationskrav vad gäller träningen. Jag var ju ändå skadad i höstas. Jag gick tillbaka och kikade lite i mitt arkiv och sanningen är att det tog väldigt lång tid att komma igång med löpträningen. Skadan ådrog jag mig nionde september och i slutet på oktober skrev jag ett inlägg om att jag kunde börja gå för fullt igen. Men jag kikade även lite mer om hur jag egentligen tränade efter skadan. När jag ser hur lite löpning det blev är det inte konstigt att min form är där den är nu.
Jag vill komma tillbaka till den tiden när jag kunde springa 6 kilometer i 5:19-tempo….. Gillar verkligen inte att känna mig så långsam och dålig.
Sen kom jag ju igång såklart men jag tränade på fel sätt. Löpband är bra men när jag väl kommer ut och springer blir det inte samma sak. Ska jag springa på löpband så måste jag ha lutning på löpbandet för att motsvara luftmotståndet man får utomhus.
Jag har inte de marginalerna att jag kan slarva. Surt sa räven! Men nu är jag på gång ordentligt iallafall. Det är av misstagen jag lär mig så det är bara att bita ihop och jobba vidare.  Jag vet ju att jag varit där, jag har bra hjälp av Rickard så jag ska komma tillbaka!