Söndagslistan vecka 50

Det är fjärde advent idag! 
Innan jag började skriva det här inlägget kände jag för att strunta i min söndagslista. Inte för att jag är på dåligt humör på något sätt. Jag har dock så många olika tänkvärda inlägg på lut som jag skulle vilja dela istället. Funderar dock på hur trött du blir på alla mina mer fundersamma inlägg. Har dock noterat att de inlägg som du som läser gillar mest är just de inläggen som en del kanske tycker är provocerande.
Känsla: Det har varit en tung vecka. Inte mentalt men fysiskt. Jag är så trött! Kan du tänka dig att jag är trött…. Det var ju verkligen inget nytt. 😜 Det har blivit ett par extra pass den här veckan.
Väder:
Det har varit sånt där lurigt väder, plusgrader i luften men is på vägbanan. Kan tänka mig att det hänt många halkolyckor.
Några av veckans bilder:
        
Träning:
 
Det har blivit fyra pass den här veckan. Ett pass med styrka, fem snabba kilometer (idag), ett pass med benstyrka. Jag gick dryga 25 minuter i 14% lutning och så har jag även fått till ett bra pass med snabba intervaller. Men det har varit tufft att träna. Återigen kämpar jag med motivationen. Det är bara att köra på så kommer lusten snart tillbaka.
Fyra positiva från veckan:
– Att jag till slut fick till fyra träningspass fast det varit tungt och jobbigt.
– Att det bara är en vecka kvar till jul. Men det är lite stressande också. Det ska trillas köttbullar, jag ska koka knäck, griljera skinka och så vill vi ha lite mer smått och gott under granen,
– Jag känner lite hopp ändå. Jag märker mer och mer att människor är vakna och börjar ifrågasätta.
– Det kommer positiva vindar också. Ibland lyser de upp som ett stjärnskott och ger mig hopp om människan.
Veckans poddtips:
Podden ”Modiga människor med Zoia Zackariasdotter. Härom morgonen när jag gick till jobbet kom jag på mig själv med att säga tyst för mig själv ”exakt så” när det sas något som jag håller med om och också tänkt på.
Veckans mest lästa inlägg:
Ett recept på saffransfudge
Ett annat tips:
Cecilia Strandevall la upp en video på youtube där hon ställer frågor till Folkhälsomyndigheten. Frågor som alla förtjänar att få svar på. Hur belönas hon? Videon plockas bort från youtube… Som tur är finns rumble istället där videon nu laddats upp. Lägg 18 minuter av din tid på den här videon. Den är bra! HÄR <<Länk kan du se videon.

Ett gäng intervaller och så styrka framför julgranen

Jag har krigat med min bristande motivation hela dagen. Rickard fick mig dock att tänka lite annorlunda. Att i första hand inte träna inför löptestet utan träna för starkt immunförsvar och då kommer formen till löptestet också automatiskt. Skifta fokus helt enkelt. Lätt att säga, svårare att göra. Men jag sprang 10 intervaller i 3,31/km med en minuts vila inklusive tiden det tar för löpbandet att gå upp och ner i fart. Så det blev fyra kilometer totalt inklusive uppvärmning och nedvarvning.
Efter löpningen tränade jag styrka med bandet för att få med mer ben även i magövningarna. Knäböj, höftlyft, marklyft och typiska pilatesövningar med bandet. Avslutade med att göra plankan några gånger. Att klå Rickards brorsa vad gäller att hålla plankan längst kommer jag nog faila på. Men det är inte för sent att bli lite bättre. Kom igen nu Hanna!

Foliehatten är av!

Ibland funderar jag över om det är så här människor ser på mig.👆👆 Det räcker liksom inte med bara foliehatten. Jag är nog i mångas tycke helt inklädd i folie. 😜 Alltså så mycket som jag har läst på det senaste året har jag nog inte gjort sedan jag dels pluggade till specialist inom palliativ vård och när jag fick mitt certifikat till pilatesinstruktör på matta.
Man brukar använda ordet foliehatt om de som är så faktaresistenta att huvudet är inklätt  i folie. De kan inte ta in mer kunskap. Det tar stopp. Bara deras världsbild är sann. Jag anser dock att när man är öppen och tar till sig kunskap, olika synvinklar och sätt att tänka så är man allt annat än faktaresistent. När man vågar se kunskap som ett stort pussel där man lägger bit för bit tills man har ett helt komplett pussel. Pusselbitarna är faktan som man får till sig som ska passa in. Varje bit på sin plats tills bilden är helt klar. Inte att bara få utvalda delar av pusslet presenterat som sanning.
Idag får vi bara en bild serverad och det är den som är den rätta och som alla ska rätta sig efter.Jag tror på att det är viktigt att låta alla komma till tals. När ansedda forskare och läkare blir kallad för foliehattar när de inte följer narrativet. Ja, då är det dags att vakna och börja fundera på varför de inte får komma till tals. Vad är det egentligen som händer? 
Mitt fredagsbudskap är att våga vara öppen och våga se den stora bilden och inte gå efter den smala åsiktskorridor som är idag!

Vad sägs om ett hälsopass kanske?

”Hur långt får man lov att påverka individuella val när det kommer till vaccination? Vad skulle du säga om myndigheterna inför hälsopass på samma grunder som vi nu infört vaccinpass, skriver läkaren Amanda Lahti.” Citat från debattartikel, Göteborgsposten 
Jag läste en tänkvärd debattartikel kring vaccinpass som folkhälsomyndigheten beslutade att införa första december. Skribenten lyfter en tanke som jag haft bra länge. Många anser att om man inte vaccinerar sig så ska man heller inte ha rätt till vård/bekosta den själv. Man ska inte belasta vården med något som man kunnat undvika. Det är ett resonemang som haltar betänkligt. Tittar man på riskfaktorer för allvarlig covid19 så är det bristande fysisk aktivitet, övervikt och hjärt-kärlsjukdomar som dominerar. Dessa är faktorer som man kan påverka med motion, bra matvanor och så vidare. Rena livsstilsfaktorer med andra ord. Med resonemanget om att man minnsann inte ska få vård mot covid om man inte vaccinerar sig så borde samma tänk gälla vad gäller andra sjukdomar man kan förhindra genom sitt sätt att leva.
Varför ska man bevisa att man är frisk genom ett vaccinpass? I artikeln nämns två exempel: unga vältränade Agda (mitt namn) som tar hand om sig själv och söker inte vård för att hon inte behöver.  Hon får inget vaccinpass för att hon inte vaccinerar sig. Hon ställs mot Bengt som röker, är överviktig, och tar flera läkemedel som staten subventionerar, men tar sitt ”samhällsansvar” och vaccinerar sig. Han får då vaccinbeviset och har tillåtelse genom covidbeviset att få gå på konsert. Det här är två ytterligheter men jag tycker som skribenten att det är viktigt att ta upp det här exemplet. I media sker det stora påtryckningar, egentligen överrallt. Hur hade folket reagerat om samma propaganda var mot den som röker eller den som inte rör på sig.
”Skulle vi acceptera om Folkhälsomyndigheten och regeringen också införde hälsopass? Det vill säga att den som väger för mycket, röker och inte motionerar tillräckligt inte får gå på evenemang, med samma argument som vi ställer krav på vaccinpass? Ni utan hälsopass ”riskerar att bli en för stor belastning för sjukvården och samhället just nu”? Förutom att få med hälsopass skulle bli svårt sjuka i covid-19 skulle det ingå ”vaccin” mot flera andra sjukdomar som kol, typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och inte minst – en ny viruspandemi. Hur positivt är inte det? En absurd tanke eller ett helt befogat förslag med tanke på hur vi nu hanterar dem som inte vill eller kan vaccinera sig? Varför är hälsopass mer orättvist, oetiskt, diskriminerande eller mer uppdelande i ett ”vi och dem” än vaccinpass?” Citat återigen från Amanda Lahti
 

Som att gå i nerförsbacke

Undrar om jag kan lura kroppen, först gå ett tag i rejäl lutning och sedan springa på planmark. Kanske får mer energi då…. Den funderingen kommer av att jag gick på löpbandet i 14% lutning i 25 minuter. Tempot var raskt och jag känner att jag fick upp både flås och benen fick jobba rejält. Det där är ett litet problem att jag har så svårt att träna efter dagpass. Energin finns liksom inte. Men jag behöver både benstyrka och flås så jag känner att jag får vara nöjd med dagens pass. Jag tränade ju iallafall. 😜
Jag har tänt ljuset här i köket och ska äta lite kvällsmat. Klockan har slagit åtta med så det är dags för Ida att sova. Den här mamman vill sitta uppe en stund, kanske kika på någon julfilm på viaplay. Men det får inte bli för sent, jag behöver sova också. 
Du vet blogggruppen som jag är med i? Har ju varit med den i några år nu och i år bestämde vi för att göra en ny grej: Nämligen byta julklappar med varandra. Tanken var att vi skulle köpa en klapp som är typisk för staden vi bor i. Av Amanda fick jag en liten tomte att sätta i en blomma och så saffransskorpor. Jag har smakat på skorporna och de var riktigt goda. Farligt goda ska jag säga, kunde inte sluta när jag väl börjat. Tack Amanda!

Vad är din frihet värd?

Dags för ett funderarinlägg igen. Scrolla vidare om du inte vill läsa.
Ett uttalande under hösten som satt sina spår är Joe Bidens: ”de vaccinerade måste skyddas från de ovaccinerade” och han har även sagt  att det är de ovaccinerade som driver på pandemin. (Än så länge har jag inte sett någon evidens för att det faktiskt är så. Har du? Och då tänker jag inte på den studien som presenterades häromveckan där de kollat på en grupp med 173 friska unga män och jag har för mig de var vältränade också. En grupp som knappast är representativt för den grupp som faktiskt blir sjuk i corona. Folkhälsomyndigheten kan inte heller presentera de studier som de bygger sina rekommendationer på). Men det här blev ett sidospår. Det jag egentligen skulle skriva om är att flera federala domstolar avslagit Bidens vaccinmandat. Människor får inte längre avskedas för att de inte vaccinerat sig och det är också stoppat att tvinga människor till vaccin. Jag hoppas såklart på att det blir ett permanent beslut. Att människor slipper känna kravet att de måste ta vaccinet för att få jobba eller ens få ha sin frihet som man har rätt till. Alla har rätt att bestämma när det gäller sin egen kropp. Vår frihet kan inte på något sätt villkoras.
Villkorad frihet är inte frihet, det är ett privilegium som när som helst kan plockas bort.
Det handlar inte om att vara en ”antivaxxer” (Som jag ogillar det ordet, jag tänker att man använder det ordet när argumenten tagit slut). Det handlar om att värna om våra grundläggande rättigheter, det handlar inte om något så enkelt som att få gå på evenemang, bio eller vad det nu kan vara. Nej, det går djupare än så. Tror du verkligen att det här med vaccinpass kommer bara vara kvar nu under pandemin? En pandemi där myndigheter nu gör bedmningen att smittspridningen ökar och restriktioner måste införas. Det lovades att bara majoriteten var vaccinerade så skulle man kunna leva som vanligt. Nu är majoriteten vaccinerade och det är fortfarande inte ok att leva som vanligt. Har du verkligen gått in och granskat siffrorna bakom restriktionerna? Smittspridningen i samhället är inte ens i närheten av att vara den nivån den var på när det var som värst. Jag tänker att smittspridning inte i sig är det farliga. Ett luftburet virus kommer sprida sig, vara sig vi vill eller inte. Det man borde titta på är snarare hur sjuka människor blir och siffrorna stämmer inte med paniken i medierna eller motivet till nya restriktioner. Sa inte Lena Hallengren för ett tag sedan att restriktioner kommer bli det nya normalläget? Att vi nog aldrig kommer kunna återgå till det normala.  
Så, åter till rubriken. Slänger ur några randomfunderingar bara.
Vad är din frihet värd?
Vad vill du tänka kring pandemin om säg 10 år.
Vill du vara den som vågade öppna ögonen och se bortom det regeringen och FHM basunerade ut? Vill du vara den som vågade se lite nyktert på situationen och inte hängav dig till rädsla? Vill du vara den som är rädd och baserar sina beslut på just rädsla och inte fakta. Rädslan många känner är inte i paritet med den faktiska faran.

Äntligen hemma och ett poddtips!

Den här dagen blev inte alls som jag tänkt mig. Åkte till jobbet som vanligt och innan lunch stod det klart att jag och en av sjuksköterskorna fick jobba över. Jag behövde dock inte stanna till halv tio när jag egentligen slutar i vanliga fall utan gick strax efter åtta. Eftersom jag redan jobbar heltid blir det fina övertidspengar i januari. Det behövs efter alla födelsedagar och julfirande. 
Det planerade träningspasset blev såklart inställt och nu sitter jag här i soffan. I bilen på vägen lyssnade jag på ett fantastiskt spännande avsnitt av podden ”modiga människor”. Zoia har den här gången intervjuat en läkare från Sydafrika som har valt en lite annan approach till behandling av covidpatienter och han har haft stor framgång med sitt sätt att tänka. Jag hann lyssna drygt en halvtimme innan jag var hemma och ska lyssna klart på resten imorgon. Superspännande verkligen! Jag trodde inte att ”modiga människor finns på spotify men jag blev väldigt glad när jag upptäckte det.

Att känna press

Dagen startade med Luciamorgon! Det är min tradition att titta på Lucia på tv. Men jag tyckte det var bättre förr. Hehe, nu låter jag som en gammal tant. Men jag minns särskilt ett år då det var ett fantastiskt program från början till slut. Kanske därför jag inte längre är nöjd med programmen. Jag har blivit för kräsen. Jag och tonåringen har varit till banken, men jag tog fel på när banken öppnade så fick bli en sväng till McDonalds innan.
Nu kommer den här tiden på året då jag mest känner press kring min träning. Jag måste träna eftersom jag snart ska springa löptest igen men pressen gör mig extremt omotiverad. Jag vill träna det jag vill, inte det jag måste. Men trots den känslan så värmde jag upp på löpbandet och sedan körde jag och Rickard hans cirkelträning med jullåtar. För dig som är ny här och inte vet så är Rickard personlig tränare. Jag har haft mycket hjälp av honom och utan honom hade jag inte kommit så långt som jag gjort. Passet blev idag lite ofokuserat eftersom jag var stressad men känns skönt att få till ett pass ändå.
 

Min söndag i bilder

Idag har jag tittat på julfilm, sjungit tillsammans med Rickard på hans jobb och åkt pulka med barnen. Nu är det minusgrader så snön lär nog ligga kvar ett litet tag till.
Den enda bilden på mig och Rickard idag, hade tänkt att filma någon av låtarna men det blev inte så. Visst skulle du vilja höra oss sjunga?
Titta så gullig bordsdekoration. Jag gillar såna där små minihus i burkar. Tycker det är charmigt.
Uppe på bästa pulkabacken har kommunen satt upp en stor gatlampa så nu kan man åka även i mörker. Det var så roligt att swischa ner för backen.
Ikväll har vi gjort ett berg av lussekatter. De blev så goda. Jag följde inte receptet utan tog både mer socker, smör och saffran än vad det ska vara. Mums! Största tonåringen slök ett gäng på en gång. Jag var inte sämre och tog tre. Kommer nog bli fler innan den här kvällen är slut…. Nu tänkte jag lyssna på en ny podd med en framstående immunolog som jag tycker får komma till tals alldeles för lite. Det brukar jag tänka när jag ska avgöra trovärdigheten i ett påstående, har personen något att vinna eller har personen allt att förlora? Därför ger jag inte mycket för TV4:s experter som har alla sina nävar djupt ner i kakburken.

Söndagslistan vecka 49

Det är tredje advent idag och det är inte många veckor kvar på året 2021. När året började så trodde jag inte att det kunde bli så mycket värre än 2020 men jag hade fel. På många punkter blev 2021 mycket värre. Men det ska jag inte skriva om nu. Det kommer i min årssammanfattning istället. Idag ska jag och Rickard till hans jobb och sjunga julsånger för de gamla. Jag är lite bekymrad över min röst som jag inte vet om den kommer bära. Brukar dock alltid vara så efter en intensiv period och så går det bra ändå. Så det håller jag tummarna för.
Känsla: Den här veckan har jag varit arg och ledsen. Ett stort moln kring det har dock släppt så jag är lättad även om allt inte är helt löst. Jag har varit glad i helgen.
Väder: Någon plusgrad men snön ligger fortfarande kvar. 
Träning:
I skrivande stund har det blivit tre löppass iallafall: tempoträning, 15 snabba intervaller och så 10*400 igår. Pilates i onsdags blev inställd och så är min kurs slut för i år så någon pilates har det inte blivit av. Det är inget bra.
Citat:

Godaste: mammas saffransbullar och så Lindors chohkladkulor.
Sämsta: Att inte få svar på frågor som är väldigt väsentliga.
Mest sedda: ett helt gäng med julfilmer. 
Positiva från veckan:
– känslan av att växt i min yrkesroll är rätt så gött alltså. Vi hade HLR på jobbet i veckan med olika scenarion och i jämförelse med när jag var med förra året så var det milsvid skillnad. Jag kände mig betydligt tryggare.
– att snön ligger kvar fortfarande.
– att få sjunga julsånger för de gamla igen. Det är en av höjdpunkterna under december.
– granen är uppe och sprider julstämning.
– Ida gillar verkligen Nissebreven.
Veckans mest lästa inlägg: