Idag har jag och Rickard gått en runda tillsammans, nämligen sträckan Vidingsjö – Bjärka Säby på Östgötaleden. Det är en sträcka på 19 kilometer och den går från A till B. Så vi åkte i en varsin bil till Bjärka Säby och ställde den ena bilen där och så åkte vi tillsammans till Vidingsjö för att starta rundan där.
Vi startade med humöret på topp och vandrade iväg, glad ihågen. Efter nästan fyra kilometer öppnade sig himlen första gången. Vi hade tur och hade lagom kommit fram till en liten rastplats med tak när det började regna. Där åt vi en varsin macka i väntan på att regnet skulle lägga sig.
När det droppade lite fortsatte vi vår vandring. Konstaterade att det hade varit skönt med gummistövlar… Efter ett tag kändes det som fötterna simmade….
Det här ovädret hoppades vi på att slippa men det kan jag säga att vi inte gjorde. Men äsch, det är ju bara lite vatten så vi knatade på och så sprack det upp och blev fint. Därefter slapp vi regnet och hade halvklart väder. Det kändes helt okej.
Någonstans mellan Vidingsjö och Bjärka Säby står dessa jättebjörnlokor. Bilden gör inte stammen rättvisa på den högra bilden, den var grövre än vad den ser ut. Maffiga växter men högst invasiva och växtsaften orsakar brännblåseliknande utslag vid kontakt med växtsaften. Otäckt värre tycker jag.
Sista delen går längs med Kinda kanal (beror såklart på åt vilket håll man går), fantastiskt vackert och så mysiga små partier. När det var ett par kilometer kvar delade sig vägen och det var lite lurigt åt vilket håll vi skulle så vi valde ett håll och med facit i hand blev det ju bra. Men jag trodde faktiskt att vi kommit alldeles galet. Nåja, det värsta som hade kunnat hända var ju att vandringen blev betydligt längre än vi tänkt oss. Vid ett tillfälle gick leden förbi en tomt där det kom en utrusande rottweiler (något liknande iallafall) och både jag och Rickard blev livrädda. Men matte hade bra pli på hunden och bad om ursäkt för att hunden hade rusat ut på det där sättet. Gillar att hon bad om ursäkt och inte bara lät hunden hållas. Jag var faktiskt rädd att hunden skulle bita oss. Bra vakthund….
Nu är jag lagom mör, har duschat av mig alla kryp. Kändes iallafall som att jag hade med mig hela skogen hem. Det är smart att köra på långbyxor även om det är varmt. Många av sträckorna går genom hög växtlighet och då är det skönt att ha lite på benen som skydd.
