Det är min kära pappa som har inspirerat till det här inlägget som jag ska skriva nu. Han la upp texten ovan i en av grupperna på Facebook som han administrerar. Jag håller med till 100%. Jag tänker på det ganska ofta. Hur många som anser att det är andra som ska ta ansvar för saker som går fel. Och hur man tycker att andra ska anpassa sig efter val man gör. Att man gör sig till offer i en situation där man själv kunnat välja att göra annorlunda men inte stå för det utan tycka det är alla andra som har gjort fel. Det är ett synsätt som man inte kommer långt med hos mig. Man har all rätt att leva som man vill men man kan inte kräva att andra ska anpassa sig efter det eller ens gilla det man gör. Med frihet kommer ansvar och ömsesidig hänsyn.
Alla beslut kommer med konsekvenser på ett eller annat sätt, en del mer angenäma än andra. Vilka konsekvenser man är beredd att ta är upp till var och en men man kan inte kräva att alla ska anpassa sig efter det. Att respektera varandra är viktigt men den respekten går åt båda håll. Jag kan inte välja att göra något som påverkar många människor och sedan tro att att inte reagerar. Jag kanske till och med blir ifrågasatt, med allt rätt om personer runt omkring mig blir påverkade på mindre trevliga sätt.
Respekt är ingen envägs-kommunikation. För att få respekt måste jag också respektera andra. Visar jag inte respekt, nej då kan jag inte förvänta mig att få respekt tillbaka. Det är något som jag upplever gått förlorat i dagens samhälle. Att roffa åt sig och sedan tro att allt är frid och fröjd. Allt kommer med ett pris och vilket pris man är beredd att betala är upp till var och en. Dock så kan priset bli dyrt och frågan man ska ställa sig är om det är värt det. Hur som haver, man kan inte välja vilka konsekvenser ens livsval har så bäst att tänka efter före.
