I förmiddags kollade jag till min fläder. Finns en hel del för min fina mamma att plocka. Vi brukar hjälpas åt och så får jag som tack för hjälpen lite saft av henne. Har du testat fläderblomssaft? Det är så gott och så enkelt att göra.
På förmiddagen ställde jag mig en halvtimme på crosstrainern. Det var på sega ben men check på en mil och dagens träning.
Om helgen var en varm och svettig historia så kan man inte säga detsamma om dagens väder. Det passade perfekt att gå till badet, knappt en människa i poolen och vi kunde göra allt vi ville: simma, dyka efter en liten skateboard och en hel massa annat. Det var varmare i vattnet än i luften så det var så kallt att kliva upp efter en och en halvtimmes badande.
Nu när det varit så varmt i helgen har pionerna slagit ut. De ser ut som fluffiga moln. Tror inte att de haft ett uns av rosa tidigare. Måste säga att jag gillar mina pioner ännu mer i år. Jag som var så bekymrad för ett tag sedan.
Känsla: Det har varit en tuff vecka med allt bil-strul och tidiga morgnar. Jag känner mig trött och sliten och behöver verkligen mina fyra veckors semester.
Väder: För lite sommar för min smak.
Träning: Jag vill knappt skriva hur lite träning som jag har fått den här veckan. Men mina dagliga steg har jag fått till och idag var jag ute och dömde fotboll. Det var dock segt att springa i värmen. Tänkte först att vi inte skulle ha vattenpaus men jag ångrade mig och fick äta upp mina ord: ”tycker inte att det är så farligt”.
Mina positiva från veckan:
Att äntligen ha fått gå på semester!
Sångstunden på Rickards jobb.
Fin sommarlunch på jobbet.
Det har varit varmt och härligt i helgen.
Fått en hel del gjort ute i trädgården.
Jag var ute och dömde herrar division 6 idag. Det var kul att få vara igång igen.
Veckans haha:
Veckans länkar:
Regeringen har kommit med en proposition som jag starkt motsätter mig. Gillar inte tanken på att enskilda personer i regeringsställning ska få utökad makt vid eventuella kriser. En sådan grundlagsändring kräver verkligen eftertanke. HÄR kan du läsa mer.
En Harvardprofessor blev starkt ifrågasatt under pandemin. Nu har han fått upprättelse.
Veckans sämsta: Är helt klart att bytet av kamaxelsensorerna inte avhjälpte problemet. Det största problemet är att bilen är seg att accelerera. Trycker på gasen men det händer ingenting. Inte ens varvmätaren reagerar. Så det behövs helt klart göras mer men det får bli efter vi varit på Gotland.
Efter allt röj och fix i trädgården så tog jag tag i terrariet och bytte sand. För dig som inte vet så har S två stycken skäggagamer, den ljusa har fått namnet Saga och den mörka heter Maja. Vi har haft ödlorna sedan 2017 så de börjar bli gamla nu. Hur som helst blev de överlyckliga över den nya sanden. De har fått bo kvar här när S flyttade hemifrån.
Han kom för övrigt hem igår. Härligt att ha hela skocken samlad igen. Till middag blev det hans goda chili con carne. Med nachos och creme fraiche till. Nom, nom, nom!
På kvällen tog vi allihopa en härlig promenad längs med kanalen. Det kom en bil som körde så fort förbi oss, på den där lilla vägen som inte alls är ämnad för biltrafik. Efter en stund kom samma förare tillbaka och frågade om vägen. Fattar inte hur han kunde komma så fel med tanke på var han skulle.
Idag var det dags att ta tag i trädgården. På själva uteplatsen frodades ogräset. Dels min basilika som självsått sig ända dit och så allt annat smått och gott. Att blogga om mitt trädgårdsfix passar dessutom väldigt väl in på Åkes lördagstema: hoppa på tåget. Dagens ord är just grönt.
Tex den här smultronplantan. Den kommer tillbaka på exakt samma ställe år efter år. Låter den därför få vara kvar. Den imponerar på mig, att välja en sådan karg växtplats men ändå till och med få bär. Den verkar trivas betydligt bättre än smultronplantorna som jag hade i min pallkrage. Min pallkrage förresten är en sorglig historia. Tänkte jag skulle få till en härlig liten ros-rabatt men istället frodas ogräset. Innan jag gör något åt den behöver jag köpa en ny.
Jag har velat köpa nya växter till trädgården men eftersom vi haft en del biltrubbel så har det fått vänta. När jag röjde i rabatterna i dag så kom jag på att jag har växter som självsått sig på helt andra ställen. Som lavendeln ovan, jag grävde upp den och satte den istället i ordentligt i rabatten.
Och så här blev det. Kanske ser lite tomt ut men jag räknar med att växterna kommer vilja sprida ut sig mer. Jag har också två stycken stäppsalvior som fått nya platser:
Och så här blev det. Parasollet ska plockas fram och så ska vi ta fram lådorna med kuddar. Märks det vilken som är min favoritfärg på trädgårdsblommor? Jag har lite fix i rabatterna och mellan stenplattorna kvar att göra men det får vara så här nu. Det viktigaste var stenplattorna just vid altandörren.
I förmiddags var det dags för årets sommarsjungning på Rickards jobb. Jag var vit och rosa precis som förra året. Ett av paren blev så glad att se mig att jag fick världens bamsekram. Jag blev faktiskt precis lika glad att se dom. Eftersom att solen sken från en klarblå himmel så beslöt vi oss för att testa att sjunga utomhus. Det gick bra förutom att våra texter blåste iväg vid ett tillfälle och mitt i en sång började wifi buffra.
Vi åkte hem och hämtade barnen och sedan åkte vi iväg på Rickards systersons studentmottagning. Det blev en trevlig eftermiddag. Vi åt potatissallad och kött, till efterrätt blev det tårta och kolakaka med både daim och dumle i. Hur gott som helst.
Vi hämtade också lilla Agda. Jag vette katten om verkstan löst problemet. Motorlampan lyser fortfarande och när jag testade accelerera så tändes skiftnyckeln igen. Kanske att motorlampan slocknar efter ett par starter. Efter att ha stängt av bilen och startat den igen så hade skiftnyckeln slocknat. En sak är säker, det blir inte den verkstan igen. Förra gången vi anlitade samma verkstad så bytte de bara bromsbeläggen och missade helt att det inte var det som var problemet: bromsröret var helt av på ena sidan och höll på att gå av på andra sidan. En normal firma hade ringt oss och upplyst om att det var fel på bromsrören och velat åtgärda det. Den här gången blev det den här verkstan för att det var närmast och vi inte vågade åka så långt med bilen. Men aldrig mer!
Idag sov jag i alla fall en timme längre än igår. Det tar sig. Men jag höll på att göra något som jag inte gjort sedan jag var barn: ramla ur sängen. Gjorde någon akrobatisk rörelse som höll mig kvar i sängen…. Skrattade lite åt mig själv.
Vad är det bästa som har hänt dig den här veckan? Att jag äntligen påbörjat min efterlängtade semester.
Om du fick välja en sak att göra idag som skulle göra dig riktigt glad, vad skulle det vara? Vi ska ju sjunga på Rickards jobb idag. Det brukar alltid göra mig glad.
Om du kunde ge ditt framtida jag ett råd, vad skulle det vara? Tänk efter före.
Vad är det mest kreativa du har gjort den senaste tiden? Övat på sommarsånger.
Om du fick välja en sak att göra annorlunda imorgon, vad skulle det vara? Försöka få min kropp att vilja sova längre på morgonen.
Undrar hur lång tid det kommer ta innan min kropp fattar att den inte behöver vakna klockan fem. Det är nämligen tiden som jag vaknade imorse. Fruktansvärt onödigt. Jag lär väl komma in i nya vakna-tider lagom tills det är dags att börja jobba igen.
I morse åkte jag och Rickard iväg med bilen. Det var en konstig upplevelse då verkstadskillen ville att vi skulle ställa bilen precis vid ingången. Sedan sa han inte till att vi kunde åka iväg och att han ringer när bilen är kvar. Istället säger han att vi kan sätta oss på kontoret och vänta. Där gick min gräns. Jag sa att vi kommer tillbaka om en timme när han sa att bilen skulle vara kvar. Vi åkte istället hem till mina föräldrar för att hämta förstärkaren inför sjungandet på Rickards jobb. Det var bara pappa som var hemma, mamma har åkt till Hälsingland för att närvara vid sin systers begravning.
Hur som helst, efter en kort promenad så åkte vi tillbaka till verkstaden och det första som möter oss är ett ”vi har dåliga nyheter”. Vi hann båda tänka ett gäng negativa tankar. Jaha, nu var det inte kamaxelsensorerna utan något värre fel. Men den dåliga nyheten var att de fått fel sensorer så bilen är inte klar utan kan fixas först imorgon. Vi båda drog en lättnadens suck.
Under covid-19-pandemin präglades samhällsdebatten av en stark tystnadskultur. Den som ifrågasatte den officiella linjen eller försökte presentera alternativa, vetenskapligt grundade perspektiv riskerade att bli marginaliserad, avfärdad eller i värsta fall tystad på olika sätt.
En av de mest uppmärksammade personerna som drabbades av detta är den svenske epidemiologen och professorn Martin Kulldorff. Han var tidigare verksam vid Harvard Medical School, och har i över två decennier arbetat med smittspårning, vaccinövervakning och epidemiologisk metodutveckling.
År 2020 var han en av de tre huvudförfattarna bakom Great Barrington Declaration, ett dokument som förespråkade en annan strategi än de omfattande nedstängningarna som infördes i stora delar av världen. I deklarationen föreslogs en metod kallad fokuserat skydd, där man prioriterade att skydda de mest sårbara, särskilt äldre, samtidigt som man lät barn, unga och friska vuxna leva mer normala liv. Kulldorff betonade också att det saknades stark vetenskaplig evidens för skolnedstängningar och vaccintvång, och han lyfte fram naturlig immunitet som en viktig komponent i pandemihanteringen.
Trots att dessa perspektiv nu i efterhand får alltmer stöd, fick Kulldorff betala ett högt pris. Hans åsikter stämplades som kontroversiella, och han blev av med sin tjänst vid Harvard. I flera kretsar blev han en symbol för hur vetenskaplig oenighet kvävdes i en tid då ett ”rätt” narrativ dominerade.
Men tiderna förändras, Martin Kulldorff kommer nämligen att ingå i Robert F. Kennedy Jr:s vetenskapliga kommitté, som ska granska pandemihantering och bidra till mer evidensbaserad och öppen beslutsprocess i framtida kriser. Det är en sorts upprättelse – inte bara för Kulldorff personligen, utan för principen att vetenskapen alltid måste få vara fri, transparent och öppen för debatt.
Förhoppningsvis innebär detta ett steg mot en framtid där vi vid nästa pandemi slipper ogenomtänkta beslut styrda av rädsla, prestige eller kortsiktiga ekonomiska intressen – och i stället får se beslut grundade i solid vetenskaplig evidens och respekt för mänskliga rättigheter.
Idag jobbade jag mitt sista pass innan semestern. Redan vid halv tio tyckte jag att jag jobbat klart fast det var rätt många timmar kvar på passet. Jag har ingen semesterkänsla alls. Kanske är det det trista vädret. Kommer vi få någon riktig sommar i år? Kikade på prognosen för Gotlands-vädret och den varmaste dagen har i dagsläget har en nätt temperatur om 16 grader. Men det är ett tag dit så vädret hinner förhoppningsvis vända.
I eftermiddag hämtade Rickard dacian, äntligen är rutan hel. Så skönt att ha en bil färdig. Min ford ska lagas imorgon. En sak som jag tänkt på under den här veckan utan bil är hur bortskämd jag är med att ha bil. Allt blir så mycket krångligare utan bil. Det enklaste blir hur krångligt som helst.
Idag bjöds det på den traditionella sommarlunchen på jobbet. Sill, jordgubbar och verksamhetschefen hade gjort riktigt goda snittar. Det var så gott och jag åt massor. Årets första jordgubbar, nom, nom, nom. Vi hade också avtackning för vår bästa verksamhetschef som ska sluta längre fram i sommar. Jag har även varit på en utbildning för den nya EKG-apparaten som ska komma i nästa vecka. Det var mycket nytt och det bästa är att få knappa och trycka själv. Det går inte att förstöra något.
Så Agda då, Rickard tog bilen till bilverkstan och det mest troliga felet är några sensorer till kamaxeln som styr accelerationen som felar. Jag blev glatt överraskad över priset och vad felsökningen visade. Förväntade mig nämligen det värsta: att behöva skrota bilen. Men en reparation på 3000 är högst överkomligt. Inga roliga pengar såklart men alternativet är ändå värre. Så nu håller vi alla tummar att bilreparatörens erfarenhet ska stämma på min lilla Agda.
