Det satt långt inne men vi bestämde oss i sista stund för att åka ner och springa Västerviks stadslopp. Med vi menar jag, Rickard och Marcus. Barnen ville inte följa med. Vi lämnade ett regnigt hemma och kom till ett minst lika regnigt Västervik. Jag hade shorts och en tunn långärmad tröja på mig. Note to self är att även om det är 17 grader och regn så går det alldeles utmärkt att bara ha ett linne på överkroppen.
Vi efteranmälde oss. Det som är så bra med det här loppet är att om man springer Byrundan får man 100 kronor rabatt på startavgiften. Det är taget! I väntan på barnloppet som är lite tradition att titta på så fotade jag och Marcus makro.
Kolla vilka närbilder min mobilkamera kan ta:
Eftersom min skada inte blev värre av loppet i fredags så tänkte jag att jag kan springa. Vila har ju inte hjälpt så jag tänker att jag kan göra det som jag inte får ondare av. Som att springa lopp. 😝🙈 Jag och Marcus sprang första tre tillsammans, sen tappade jag honom. Jag tog ”ta det lugnt” på lopp till en helt ny nivå. Men jag sprang hela vägen och dessa 6 kiloneter är det längsta jag sprungit under hela året. Förutom under matcherna men det räknas inte. Tror senaste sexan jag sprang var på detta lopp förra året….. Det är inte bra alls.