När klockan ringde imorse prioriterade jag att lägga ut mitt inlägg här på bloggen istället för att stretcha. Det där med stretchen fick jag lite äta upp för jag hade riktigt stela och trötta ben efter gårdagens cykling till jobbet. Vi käkade frukost och gjorde klart det sista. Avfärd blev runt nio-tiden. Det var tur att vi kom iväg tidigt då det var så mycket bilar på vägarna.
Paus i Emån. Det är lite nostalgi att stanna här. När barnen var små så hade vi som tradition att åka till Ölands djurpark. Då stannade vi alltid vid Emån för fikapaus.
Över Ölandsbron och havet låg helt vindstilla, så vackert!
På vägen mot Borgholm hamnade vi i bilkö. Det var så mycket bilar överallt. Kändes som att fler ”hemestrar” istället för att åka utomlands.
Vi hade med oss en pastasallad som vi åt när vi kom fram. Vid nummerlappautdelningen fick vi ta en varsin flaska med vätskeersättning. Valde hallonssmak och den smakade precis som YES diskmedel. Den där originaldoften. Pinade i mig den ändå eftersom det var riktigt varmt. Tänkte dock att just min dricka var spetsad med diskmedel….
Vi tog en promenad längs med en del av bansträckningen på Victoriajoggen. Hur fint som helst. I den här skogen kan man gå prinsessan Leonores stig och prins Alexanders stig.
Jag och Rickard värmde upp en bit tillsammans och så sa Rickard att han skulle visa mig en fin utsikt. Jag fick då se en ”närbild” av Borgholms slottsruin. Egentligen vill jag gå in i borgen men är lite för snål. Till slut blev det dags för start. Jag hamnade mitt i uppvärmningen. Det där att stå stilla när alla andra rör på sig är nog mer pinsamt än att missa något steg….
Som vanligt så ställer jag mig för långt bak så jag kunde inte springa i mitt tempo. Det var trångt i skogen där första kilometern gick. Där var det också svalt och skönt. Värre var det när banan ledde ut i hamnområdet. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter en vätskekontroll där jag kunde ta lite vatten och hälla över mig. Den lyxen fick vi inte… I mål kom jag på strax under 25 minuter. Det var svettigt och jag ville bara ge upp och gå istället. Man kan inte klaga på mitt huvud och min förmåga att pressa mig själv iallafall. Det är farten jag behöver få upp… Men det är under all kritik. Ledcykeln ledde täten fel så Rickard fick springa 500 meter för långt. Det ironiska var att vi pratade om det innan loppet att man inte alltid ska följa de andra för de kan leda fel.
Efter loppet gick vi till bilen, bytte lite kläder och knallade sedan ner till hamnen. Vi kollade på båtar och satt ner en stund. Det var lite pinsamt för jag tog kort på en båt där jag sedan såg att det datt lite folk. Jaja, personerna på båten vet inte vem jag är. Snart blev det dags för start i det stora loppet. Vi ställde oss på en bra plats där vi kunde se täten.
Herrarna är ruskigt snabba, samma kille som ledde loppet från start var också först i mål. Han kom in på målrakan som ohotad etta. Grymt ju. Han sprang på dryga 26 minuter, nio kilometer. Jag vill helt klart försöka få ordning på min fysik så jag kan springa både 4 kilometer och 9 kilometer. Dröm ju!
