Ja, vad ska man säga. Här fick jag faktiskt ett rejält lårplask.
Idag har det regnat ända fram till lunch. Jag trodde faktiskt inte att vi skulle komma iväg till badet som jag lovade I. ”Om du hoppar i med mig så vill jag bada” sa hon. Det var inte så mycket begärt tyckte jag. Men jag var lite bekymrad om vi skulle komma iväg eller. inte. Men ikväll har det varit riktigt varmt, blåsigt dock. Det bästa med att gå till badet när det inte är perfekt väder är att man får poolen för sig själv. Det var två andra flickor som också badade. Efter en stund var vi helt själva. Det var så kul för S och A följde med och vi körde vattenkrig. Jag lyckades inte blöta ner S, han var helt överlägsen. Men kul hade vi. Jag fick för mig att dyka från trampolinen. Det är något som jag faktiskt aldrig vågat så blev glad att jag utmanade mig själv. Jag har videobevis med:
PS: Missa inte mitt inlägg som jag la ut i morse: min fina utflykt med Rickard och A. DS.
I lördags fick jag den där lusten att göra något, jag ville ut på utflykt. Jag googlade korta vandringsleder och då blev jag snabbt påmind om Stjärnorpsravinen och Stjärnorps slottsruin. Stjärnorpsravinen tros ha skapats av stjärnorpsbäcken vid utloppet till Roxen. Vid utloppet ligger även Stjärnorps slott vilket nu för tiden är en ruin. Så vi åkte dit, jag, Rickard och A. Parkera gör man smidigast vid Stjärnorps kyrka och där finns också en skylt som visar var man ska gå.
Naturen vid Stjärnorpsravinen är verkligen unik. Bäcken ringlar sig fram och överallt finns gigantiska ormbunkar. Arten heter strutbräken och är helt klart områdets mest dominanta växt. Det finns ingen markerad led utan det är grusväg nere vid bäcken och man kan gå lite hur man vill. Små gulliga träbroar finns lite här och var som tar en över bäcken. Efter ett tag var i alla fall jag lite bortkollrad, det är helt klart en labyrint.
Hittar ofta svamp men alltid den oätliga sorten. Eller maskätna soppar….
Jag läste om en trappa, vi hittade tre. Uppe på branten går stigen som vanligt precis vid stupet. Den sista trappan ovan ledde fram till en glänta där det fanns ett bord där man kunde sitta och fika. Det fanns inget särskilt att se. Stigen fortsatte framåt men vil valde att ta samma väg tillbaka till trappen då det var riktigt brant och det fanns ingenting att hålla i. Inte ens träd. Ingen av oss kände för att knalla ner där på det där lite ”sliriga” underlaget.
Uppe på höjden. Visst är det intressant att jag som är så höjdrädd hamnar på platser som dessa…… Visst är det en rolig synvilla att jag nästan ser större ut än ruinen.
Stjärnorps slott lät byggas fältmarskalk Robert Douglas mellan 1655 och 1662 på sin hustrus, Hedvig Mörners, egendom. Bygget stannade dock av vid hans död 1662 och slottet blev aldrig helt färdigt. Det användes fram till 1789 då en brand, som bröt ut när många av arbetarna var borta, förstörde huvudbyggnaden. Endast kapellet och en flygel återuppfördes. Slottet ägs idag av familjen Douglas, och kapellet används som kyrka. Ruinen har restaurerats och tornet går att besöka. HÄR kan du läsa mer kring slottets historia. HÄR kan du läsa när tornet hålls öppet nästa gång. Dock så är inga öppettider publicerade än.
Vi gick också in i Stjärnorps kyrka. Där var det väldigt blått. Efter besöket i kyrkan åkte vi till Bergs slussar för att käka glass. Jag var väldigt sugen på mjukglass och så fick det blir. Mjukglass och så en kula polkagris. Precis det jag hade cravings på.
I Bergs slussar kunde man kika på dessa gamla slussportar. Så otroligt häftigt att gjutjärnet håller i 200 år. Det är kvalitet det!
