När vi var vid Seboklint i förra veckan så noterade jag att det finns lite olika intressanta platser inom samma område. Jag var sugen på att göra en utflykt till dessa platser, Gärdserum kyrka, Dacke skans och Ekhultebergens naturreservat där det finns en rundslinga på fem kilometer. Barnen ville inte följa med utan jag och Rickard åkte själva. Vi började i Gärdserum. Här finns en vacker kyrka som jag velat kika på i flera år. Vill du veta mer om kyrkan så kan du läsa lite HÄR. Vi gick inte in i kyrkan då det verkade vara någon form av aktivitet där.
Bakom kyrkan går östgötaleden och det finns en avstickare upp på Glasberget, det var vårt nästa mål. Det går inte att missa skylten. För att komma upp på toppen får man gå 700 meter brant uppför. Men jag lovar dig att det är värt mödan. Det går inte att missa skylten och sedan är det bara att fortsätta följa de orangea markeringarna. När man kommer upp på toppen, följ markeringarna fram till en bänk, där finns den mest fantastiska utsikt över Gärdserum. Vi satt på bänken och njöt av utsikten och jordgubbar.
När vi sett oss mätta på vyn knallade vi ner igen och tog oss vidare till Dacke skans. Det är ett litet berg i Falerum där det finns en fornborg. Men så mycket av själva borgen finns inte kvar, det är i stort sett bara stenras och med lite fantasi kan man tänka sig hur det eventuellt har kunnat sett ut.
Efter besöket på Dacke Skans gjorde vi utflyktens sista stopp: Ekhultebergens naturreservat. Här ska det finnas en fem kilometer lång rundslinga vilket vi tyckte var lagom med tanke på gårdagens tur längs med vättern.
Parkeringen ligger precis vid vägen och slingans startplats på exakt samma ställe. Det här är ett berg så leden börjar uppför. Uppför och stenigt. En stor del av leden i början går uppe på berget.
Sen får man gå nerför och så kommer man fram till en skylt som visar att man kan gå åt vänster eller höger. Vi valde att gå leden åt vänster, tänkte att det nog inte spelar någon roll eftersom vi ändå skulle komma tillbaka på samma ställe. Där gick vi i en dalgång där det var uppbökat på ett ställe och efter det var jag livrädd för vildsvin. Skogen domineras av tallar av olika åldrar och blåbärsris.
Efter ett tag kom vi fram till en skylt som visade en liten avstickare på 400 meter. Skulle utsikten vara värt det? Vi velade en liten stund och tänkte sedan att det är bättre att chansa på att det är en fin utsikt än inte chansa och missa något. Vyn var helt klart värt det men mina bilder gör det inte rättvisa. Sjön du ser är Åkervristen.
Vid den här kolkojan fanns ledens sista markering. Fram till den här kolkojan var det tätt med markeringar. Vi gick lite längre fram och konstaterade att här tog det stopp. Döda granar blockerade vägen och vi konstaterade att leden måste ha dragits om på grund av det. Det fanns andra markeringar också men vågade inte chansa då dom också tog slut. Vi tog samma väg tillbaka och var snart framme vid bilen igen.
