Idag åkte vi iväg på semesterns sista utflykt: jag, Rickard, S, A och I. Vi styrde kosan ner till Gränna, den lilla staden innan Jönköping om man kommer norrifrån. Jag hade två krav: köpa polkagrisar och äta mjukglass med smak av polkaströssel på. Jag har den där idén om att om man ska till Gränna så måste man köpa polkagrisar och spana in när de gör karamellerna. Men vi ska kanske ta det från början. Att besöka Gränna mitt i semester-tider är kanske inte det smartaste. Det var mycket folk precis överallt. Hur som helst så styrde vi kosan ner till hamnen och ställde bilen där. Så vi började utflykten med att spana in de små karamellkokerierna (är det ens ett ord?) som finns i varje hörn. Vi spanade in vilka butiker som hade de bästa erbjudanden och la det på minnet till senare.
I Gränna finns ett museum där de visar Andréexpeditionen. Den elfte juli 1897 lyfte en ballong som skulle ta tre upptäckare till Nordpolen och kartlägga den norra delen av nordpolen geografiskt från luften. Teamet stötte på en rad utmaningar och nådde aldrig sitt mål. Ca 30 år efter expeditionens start hittades de tre äventyrarna på Vitön. Man vet fortfarande inte hur de dog.
I ett hus bredvid finns en utställning som visar mer av Grännas historia. Här fanns hur mycket trevligt som helst att se och läsa om Grännas historia. Jag tycker att det var väl värt ett besök.
Kyrkan var öppen så vi gick in dit en sväng. Kyrkan är byggd på den gamla kyrkan från 1100-talet. Den gamla grunden finns bevarad under den nya kyrkans golv. Det är en kyrka byggd i barockstil. Jag tycker det är fascinerande hur kyrkan kunde byggas utan vår moderna teknik.
Så efter besöket i kyrkan gick vi upp på berget. A och I ville inte så jag, Rickard och S gick upp själva. Trots att det var grått kunde vi se bortanför Visingsö och såklart Gränna från ovan.
Efter besöket på berget var i alla fall jag väldigt sugen på min mjukglass med polkaströssel så vi letade upp ett bra ställe. Eller jag var nog ganska ”besvärlig” för det skulle inte bara vara mjukglass, det var tvunget att vara ett ställe som hade polkaströssel. Jag köpte min glass på Grenna glass där dom gör all glass själv. De hade väldigt spännande smaker men inget som föll barnen i smaken.
När glassen inmundigats skulle det shoppas polkagrisar. Vi köpte lite olika smaker förutom äkta Gränna polkagrisar med smak av mint. Kvinnan bakom polkagrisen hette Amalia Eriksson, hon föddes 1824, gifte sig med en skräddare och fick en dotter som fick namnet Ida. Endast polkagrisar gjorda på Amalias sätt får kallas för äkta Gränna polkagrisar.
För att klara sitt uppehälle sökte och fick Amalia år 1859 tillstånd av Magistraten i Gränna att ”här i staden såsom försörjningsmedel med egna händer idka Bagerihantering af grövre och finare brödsorter och tillverka s k ”Polkagrisar”. Borgmästaren i staden, Carl Johan Wennberg, fick underteckna detta privilegiebrev som gjorde det möjligt för Amalia att på heltid baka och sälja Polkagrisar.
Idag, över 160 år senare, tillverkas Polkagrisarna i Gränna på i stort sett samma sätt som under Amalias dagar.
Dottern Ida hjälpte sin mor med tillverkningen och förstod att ta tillvara på Polkagrisens möjligheter och utvecklade sin mors kunskaper. Tack vare detta kunde Polkagrisen leva vidare även efter Amalias bortgång, år 1923 vid 99 års ålder. Den första utomstående personen som fick ta del av Amalias hemlighet var fru Greta Nordstedt, bosatt i det Nordstedska Huset på Brahegatan 39 d v s det hus som idag är Grenna Polkagriskokeri.