Månad: augusti 2025

Söndagslistan vecka 35

Publicerad den av Hannas krypin

Vill återigen varna för ett långt inlägg. 🙂

När jag åkte till min match så var det mulet. Förväntade mig regn men det sprack upp och så blev det en sådan härlig sensommardag. Sista dagen i augusti levererade verkligen. Fast jag dömt en match i herrar division 6 och sprungit på en tung gräsplan var jag bara tvungen att gå ut och få mer sol på nosen. Tog ett varv i skogen så det blev totalt fyra kilometer. Utöver de dryga åtta då som jag fick ihop på matchen. Bilder kommer längre ner i inlägget.

Fotade blommorna som var utanför klubbhuset. Som en blandning mellan vitsippor och ölandstok.

Fick ett pytteomklädningsrum. Fick plats två stolar, ett ”bord” och så jag då. Det behövs verkligen inte mer när jag dömer ensam. Matchen gick hur bra som helst, det var så roligt att få döma division sex igen efter ett gäng pojkar 15 och flickor 15-19. Gillar helt klart variationen bäst. Min skada höll sig i skinnet. Eller så hade jag inte tid att tänka på den.

Hade en liten ”kompis” på rutan när jag skulle åka hem. Rullade sakta iväg och då flyttade den till sist på sig.

När jag kom hem pratade jag lite med Rickard innan han skulle åka iväg på sin match. Vi har lite gått om varandra den helgen när matcher med mera löst av varandra. När han åkt tog jag mina hörlurar, gympaskor utan strumpor (skulle visa sig vara ett misstag. Har ett fint skavsår på hälen nu….) och tog promenaden som jag skriver om i början av inlägget. Titta så fint det var:

När jag kom hem tog jag en matta och stretchade i trettio minuter. Hur skönt som helst att få till två pass med stretch på samma dag. Kan det vara början på en ny god vana igen. Och nu har vi kommit fram till veckans söndagslista. Blir kanske lite upprepningar men vill ändå sammanfatta veckan.

Känsla: Höstkänslor blandat med sommarkänslor. Som helhet en bra vecka med lite allt möjligt smått och gott.

Väder: Höstiga morgnar och temperaturer runt 17-20 på dagen. Det är den här mellantiden när det är svårt att klä sig vettigt.

Träning: Jag tog två vilodagar efter förra helgens matcher. I tisdags lufsade jag en runda i skogen. Gjorde ont överallt så tog det lite lugnare resten av veckan. På fredagen tog jag och Rickard en lång runda i vackra Tivedens nationalpark. Med tanke på hur utmanande naturen är får det räknas som träning. I går blev det ingenting och idag har jag dömt herrar division 6 och sedan tagit en promenad i skogen.

Stretch och rörlighet: Känns gött att vara tillbaka med min rörlighetsträning igen. Min kropp känns redan gladare. Nu ska jag ”bara” hålla i.

Mina positiva från veckan:

  • Att jag och Rickard fick en härlig dag i Tiveden. Det behövdes verkligen tid tillsammans.
  • Kul att döma herrmatch igen.
  • Jag är glad att jag fått till en nystart med min stretch.

Bilder från veckan: Spana in mitt inlägg från Tiveden för ett gäng bilder. Veckans tema är helt klart natur och svampar.

Önskar dig en fin start på nya veckan!

Från mode till träning och allt däremellan

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

När jag skrev godmorgon slog det mig att det var länge sedan som jag skrev ett morgoninlägg. Oftast är de tidiga inläggen tidsinställda. Jag vaknade av mig själv strax innan sju. Tog mig då upp för att stretcha trettio minuter och jämfört med igår så var känslan helt annorlunda. Jag kunde slappna av och trots att det var tidigt på morgonen gjorde det mindre ont än igår kväll. Kanske att gårdagens stretch ändå gjorde nytta fast det var mest jobbigt och plågsamt.

Så från stretch till dagens wordpressfråga:

Varför bloggar du?

Min blogg startade som en modeblogg. Jag var inspirerad av de allra första modebloggarna. De flesta har slutat blogga men en finns fortfarande kvar: Englas showroom. Älskade att läsa hennes blogg och inspireras av hennes temainlägg och snygga outfits. (Läser fortfarande hennes blogg, kanske för att det känns lite som en gammal vän). Djupt inne i mig finns fortfarande en liten fashionista som älskar snygga kläder. Kan vara därför som garderoben och förrådet är knökfullt med snygga kläder. Nu går jag mest i träningskläder. Tycker det är onödigt att ta människokläder när jag ändå byter om till arbetskläder på jobbet.

Men nu kom jag i från ämnet. Efter några år så bytte bloggen inriktning. Jag ville inspirera till träning och hälsa. Det är så mycket man kan göra själv för att må bättre och ge sig själv de bästa förutsättningarna för att må bra långt upp i åldrarna. Det som många inte tänker på är att hur man tar hand om sig som ung kommer definitivit påverka hur man mår som äldre.

Sen kom pandemin och då fick bloggen ett nytt fokus. Fortfarande med inslag av vardag, träning och hälsa men ”modebloggens tid” var definitivt förbi. Jag velade länge om jag skulle skriva om mina tanker kring pandemin eller inte men landade till slut att jo, det ska jag. Även om jag kanske skulle bli osams med folk. Det kändes så pass viktigt att vara en motpol till skräckpropagandan i media att jag valde att visa på ett annat perspektiv. Framförallt det här med polariseringen mellan ovaccinerade och vaccinerade. Det var en galen tid som jag tror att jag aldrig kommer glömma.

Så med denna långa utläggning har du fått det långa svaret på varför jag bloggar. Det korta svaret är att jag älskar att skriva. Älskar att dela med mig av högt och lågt och jag tycker så mycket om att besöka andras bloggar och läsa om vad de hittar på om dagarna och annat intressant.

Omtag/Nystart

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har inte kunnat motivera mig till att göra något vettigt i dag. Förutom att laga mat till barnen vill säga. Inte ens solen kunde motivera mig att ta mig ut på en längre promenad. Latmasken fick helt klart styra så jag tog bokstavligt talat bara en promenad på cykelvägen runt huset. Det blev max 500 meter.

Jag har varit en slarva med stretch och rörlighet. Igår startade jag om med Devis (<<LÄNK) 30 dagars utmaning. Check på dag två på min nystart. Igår var det härligt och jag slappnade av rejält, ikväll hade jag en helt annan känsla. Det gjorde ont överallt och ingen ställning kändes bra. Får hoppas på bättre känsla imorgon. Jag känner så starkt att jag behöver både styrketräning och rörlighet och just nu blir det bara löpning. En sak i taget.

Med naturen som huvudperson

Publicerad den av Hannas krypin

Jag vill varna redan nu för att det här kommer bli ett långt inlägg med många bilder. Kunde inte välja….

Jag och Rickard har länge varit sugna på att gå den längsta rundan i Tivedens nationalpark: trehörningsrundan. Den går hela vägen runt sjön trehörningen och passerar alla entréer i Tivedens nationalpark. Leden är 9,5 kilometer lång (med våra avstickare blev det elva kilometer) och beskrivs som bitvis krävande. Personligen så tycker jag inte att det är den tuffaste leden som jag gått. Att följa leden är väldigt lätt. Det finns tydliga lila markeringar så att gå fel är svårt. Enligt beskrivningen av rundan ska det fattas markeringar vid något ställe men det upplevdes aldrig som något problem. Det var bara att följa stigen och vattnet som var vår ständiga följeslagare förutom dryga två kilometer från huvudentrén till entrén ösjönäs. I Ösjönäs finns det bland annat en höghöjdsbana. Lät ju riktigt spännande att klättra där.

Jag är väldigt duktig på att hitta svamp. Det vill säga svamp som jag inte har någon aning om vad det är för något. Den där gula svampen såg riktigt god ut. Dock så har jag stor respekt för svamp och skulle aldrig plocka annat än kantareller och olika sorters soppar.

Vi gjorde en del avstickare, bland annat till jättegrytan. Det stod på skylten att det skulle vara en sträcka på 300 meter men så långt var det inte. Det gick snabbt att gå och snart var vi tillbaka på leden runt trehörningen. En avstickare blev riktigt tuff, tärnekullerundan som startar vid entrén vitsand och sedan är 1,5 kilometer lång. Där hittar man vitsandsgrottorna. Först trodde vi att vi redan hade gått förbi dom. Men vad lite vi visste haha. Här ska man alltså gå in. Se nedan:

Jag rekommenderar gå åt andra hållet så man får det här tuffa partiet uppför istället för nerför. Här blev jag helt lyrisk. Älskar att klättra på såna här ställen!

Bilderna ovan är från tärnekullerundan. Så häftigt att gå i denna makalösa natur! Det var verkligen kontraster mot trehörningsrundans mer beskedliga stigar och branta stigningar.

När det är dryga 1,5 km kvar till huvudentren så kan man välja om man vill gå förbi stenkällan eller en annan väg som var 400 meter längre. Det var såklart givet att gå via stenkällan. Den vägen är kortare och vem säger nej till mer dramatisk natur? Inte jag i alla fall.

Nu har vi fått se en hel del av Tivedens nationalpark och det som vi rekommenderar om man vill ha häftiga upplevelser är att gå stora trollkyrkorundan, tärnekullerundan och såklart inte missa stenkällan.

Måste avsluta med en sista bild. Den där stora klippan var det riktigt läskigt att stå under.

Vardagligt pladder

Publicerad den av Hannas krypin

Vad ska jag skriva om i kväll? Det är frågan…. Jag skulle kunna berätta om att jag blev orimligt provocerad av en sak. Så där så att en person som egentligen inte känner mig såg att jag var arg. Jag har helt klart inget poker face. Jag skulle också kunna berätta lite kort om att jag och Rickard var på föräldramöte på I:s skola. Första föräldramötet på flera år faktiskt. Inte för att vi inte velat utan för att det inte varit något möte på flera år. Det kom ju en pandemi i vägen och sen har vissa saker inte kommit tillbaka. Eftersom jag var på föräldramöte har jag heller inte tränat. Däremot har jag stoppat i mig både chips och ostbågar. Jag brukar aldrig vilja ha chips men nu i sommar har jag fått cravings på just chips.

Hur som helst så tar jag helg nu. Jag har tre lediga dagar framför mig, det har varit en slapp och bekväm vecka. Nästa vecka blir mer jobb men det tar vi då. Det enda jag har planerat i helgen är att jag ska döma en fotbollsmatch. Hoppas på fint väder med så vi kan grilla den där grillbiten som ligger kvar i frysen. Vad ska du göra?

Kalla fötter, paletter och ett försök till distans

Publicerad den av Hannas krypin

Först var tanken att jag skulle jobba ett extrapass idag men i slutändan behövdes inte det. Jag vaknade strax innan fem ändå, fast jag inte behövde. Så onödigt! För ett par veckor sedan så läste jag en liten notis om att det behöver fyllas på i blodlagret. Jag har varit blodgivare men slutade då jag tyckte det påverkade min löpning för mycket. Men när jag såg den där notisen om blodgivning tänkte jag att jag skulle anmäla mig som blodgivare igen. Jag har dock fått kalla fötter. Jag som jämt klagar över att jag är trött, hur skulle det påverka mig att ge blod? Och hur skulle min träning påverkas? Hade tid för nyregistrering idag men valde faktiskt att avboka.

Tre skott som jag fått av S och S när jag och Rickard var där i vintras.

Jag har pysslat med mina paletter och flyttat allihopa till köksfönstret. Det är ett gäng. Jag klippte ett skott från en palett på jobbet och den har ”ynglat” av sig nu så jag har några stycken. Skotten jag fick från S och S har också växt så det knakar. Jag hoppas att allihopa överlever hösten och vintern. Av erfarenhet vet jag att tiden som kommer framöver är den sämsta för paletterna.

Den här paletten är ett skott från paletten som min mamma fick av mig. Har för mig att sorten heter space cake.
Jag klippte av topparna så får jag se hur växten utvecklar sig.

Idag var min tanke att jogga en mil. Det var en riktigt bra idé i teorin. I praktiken var det bara hemskt på alla sätt och vis. Min skada gjorde sig definitivt påmind, trots att tempot var så lågt att det inte ens borde vara jobbigt. Joggade snabbare förra veckan när jag var ute på lokmilen. Efter fyra kilometer valde jag att gå sista 1,4kilometer hem. Det var helt klart en dålig dag för att göra en lång historia kort. Mina tankar kring min löpning tänker jag dela i ett annat inlägg.

Kommer AI ta över världen?

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll på Rapport pratades det om oron kring AI. Vissa forskare menar att tekniken kan utvecklas så snabbt att vi människor riskerar att tappa kontrollen. Några går till och med så långt som att säga att AI en dag kan dominera världen. För mig låter det nästan som den sämsta science fiction-rullen – typ I, Robot med Will Smith. Där börjar det med att robotar är en självklar del av vardagen i människors hem, men till slut tar en superdator kontrollen. Ironiskt nog är det just en robot, tillsammans med Will Smiths rollfigur, som till sist räddar världen.

När jag hör sådana resonemang kan jag inte låta bli att tänka: AI är ju trots allt ett mänskligt hittepå. Det är vi som bygger, programmerar och sätter riktningen. Då borde vi också kunna bestämma när det är dags att dra i nödbromsen. Vi måste inte testa varje ny möjlighet bara för att vi kan. Vi måste våga säga: hit men inte längre. Hur svårt ska det egentligen vara?

Men den stora frågan är förstås: går det ens att styra en sådan utveckling? Historien visar att när ny teknik väl har introducerats blir den svår att hålla tillbaka. Det räcker inte med att ett enskilt land sätter gränser – den globala konkurrensen driver på i en takt som är nästan omöjlig att bromsa. AI utvecklas inte bara i forskningslaboratorier, utan också av stora företag och stater där ekonomiska och strategiska intressen väger tungt. Frågan är därför inte bara om tekniken kan kontrolleras, utan också vem som har makten att göra det – och på vilka grunder.

Historien ger oss många exempel på hur konsekvenserna av ny teknik blivit tydliga först i efterhand. Industrialiseringen, digitaliseringen och sociala medier har öppnat enorma möjligheter – men också skapat problem vi inte förutsåg. Kanske är det just där min oro ligger: vad händer om AI utvecklas snabbare än vår förmåga att reflektera över dess konsekvenser?

För att knyta ihop säcken: nej, jag tror inte att AI kommer ”ta över världen” i bemärkelsen att robotar får mänskliga tankar och styr som i filmerna. Däremot tror jag att den som lyckas gå längst i utvecklingen får ett enormt övertag – och därmed makt. Jag oroar mig också för oavsiktliga konsekvenser. Vad händer om vi använder AI i system som redan är instabila? Vad händer om tekniken missbrukas för övervakning och manipulation? Eller om vi bygger system som är så komplexa att vi själva inte längre förstår hur de fungerar?

En dag under en femårsperiod

Publicerad den av Hannas krypin

Snart måste jag nog inse att hösten är här vare sig jag vill eller inte. Det är sista veckan i augusti och dagarna blir märkbart kortare. Solen sjunker tidigare för varje kväll och skymningen dröjer sig kvar längre än vad jag vill erkänna. Det känns tydligt att luften är kallt. Det är bara solen som värmer.

Egentligen tycker jag om hösten. Naturen bjuder på sprakande färger, där det gröna successivt ersätts i nyanser av gult, rött och orange. Luften blir klar och det är lättare att andas djupt och fylla lungorna med frisk luft. En luft som känns helt annorlunda jämfört med sommarens värme.

Men ändå… Känslan av vemod kommer som ett brev på posten. Min ständiga följeslagare när sommaren går mot sitt slut.. Som jag alltid längtar efter att få hålla kvar solens sista strålar. Hösten är vacker men påminner så tydligt om tiden som går, om nystart att vintern väntar runt hörnet.

Ska vi ta en kik och titta på vad jag gjort just den 25:e augusti under en femårsperiod? Vi börjar med 2024. Bilderna är från just 25:e augusti genom åren.

Då gjorde jag faktiskt inget särskilt mer än jag var i en bokläsarperiod och var fast i boken ”kvinnorna vid Cane River”.

2023 spelade vi bowling, hela familjen tillsammans. Minns att jag var urdålig, som alltid då med andra ord. Behöver helt klart rännorna för att hålla mig på banan så att säga.

25 augusti 2022 hade jag precis börjat plugga igen och just den här dagen pratade vi om lungsjukdomar bland annat. Cyklade till skolan och tog denna vackra bild i morgonsolen.

25 augusti 2021 skrev jag precis som idag om hur det börjar kännas mer och mer som höst. Jag och J assisterade Rickard i en match. Det är en av dom sista matcherna som jag och Rickard dömde tillsammans.

25 augusti 2020 jobbade jag kväll och kände mig så där härligt inspirerad. Augusti var min månad. Vet inte om jag håller med i dag vad gäller den känslan.

Söndagslistan vecka 34

Publicerad den av Hannas krypin

Jahopp, så var helgen till ända och imorgon ska jag jobba igen. Jag sov som en tonåring idag, först vid halv tio vaknade jag. Hur skönt som helst så jag är pigg! I förmiddags tittade jag och I på den otecknade varianten av Draktränaren. Älskar den filmen och Tandlöse (en av drakarna) är så söt! Det var väl ungefär det jag hann med innan det var dags att åka i väg på veckans sista match. Även idag var det varmt och skönt. Solen sken och det blåste inte alltför mycket.

Känsla: Jag har en bra känsla som helhet. Men en av dagarna var jag arg som ett bi. Tur att jag samma dag fick skratta mycket.

Väder: Det har varit konstigt väder den här veckan. Åska exempelvis fast det samtidigt var rätt kallt. Jag har också fått blivit mer solbränd. En morgon var det bara fem grader så jag har tagit fram min rosa lurviga jacka igen.

Träning: Om förra veckan var en slapp vecka så har jag tagit igen det med råge den här veckan. En mil ute i skogen, tre fotbollsmatcher och så transportcykling till jobbet. Inte undra på att benen är trötta.

  • Måndag: joggade lokmilen. Fick ett rejält skrubbsår som tack.
  • Tisdag: Vilodag
  • Onsdag: Dömde pojkar 15 i Malmslätt. Gick hur bra som helst.
  • Torsdag: Cyklade till och från jobbet, 26 kilometer.
  • Fredag: Vilodag
  • Lördag: Dömde pojkar 15-16.
  • Söndag: Dömde flickor 15-19.

Mål för kommande vecka: Jag vill få till ett distanspass till och så vill jag få till ett pass med styrketräning.

Köp: Jag har beställt lite nya kläder till I. Det behövs lite allt möjligt smått och gott i hennes garderob.

Något fint jag snubblade över:

Mina positiva från veckan:

  • Även om jag snubblade i skogen så är jag glad över att ha joggat en mil. Det var länge sedan som jag fick till ett riktigt distanspass.
  • Jag är glad över att ha dömt tre matcher. Har haft så roligt på fotbollsplan.
  • Trevligt att hänga med S och S igår.

Bilder från veckan:

Fotboll, ananaspaj och kompishäng

Publicerad den av Hannas krypin

Den här lördagen susade förbi i ett svep. På förmiddagen var jag ute och dömde fotboll. Solen värmde från en himmel som inte var helt klarblå, fick helt klart tillbaka min känsla av sommar. När jag kom hem såg jag att ansiktet fått lite färg, och på handleden hade jag den där klassiska randen efter klockan – lika tydlig som alltid efter en solig dag på planen. Mina ben kändes däremot tunga och sega och det blev kanske inte säsongens bästa insats. Men heller inte min sämsta insats.

När jag kom hem tog jag en dusch, åt lite och gjorde undan administrationen som hör till. Sen var det dags för mer fotboll. Rickard hade en ny assisterande domare i sin match, och jag ville gärna åka dit och stötta honom med tips och feedback. Det var roligt att se hur duktig han var redan från start. Vissa har det bara i sig medan andra får jobba lite mer för att komma in i rollen. Den här killen hade det definitivt. Kul att se och inspirerande.

Efter matchen var det bråttom hem igen, för vi skulle få besök av våra vänner S och S. Under tiden jag var iväg på min match hade Rickard passat på att baka ananaspaj. Pajen smakade så bra, söt och kladdig och alldeles perfekt. Vi satte oss ner och fikade tillsammans, pratade om livet och allt som hänt sedan sist. Det blev en fin timme.