Mittsäsongsträff och min lilla bil

Min lilla bil är hemma igen! Men så ovant det var att köra den efter att ha kört vår stora bil. Efter jobbet åkte jag och Rickard till verkstan för att hämta ut min bil. Vi fick också se kamremmen och att bilen över huvudet taget har rullat är ett underverk. De där ”taggarna” som ska haka i kugghjulen var helt avskavda på ett stort område. Det är inget annat än tur att bilen inte kraschat. Nu önskar jag mig en lugn sensommar/höst utan några mer bil-problem.

Ikväll var det dags för den årliga mittsäsongsträffen med de som är aktuella för nästa nivå, division fem och så tjejerna. Division fyra körde också fast efter oss. Med söndagens lufsiga känsla kvar i kroppen var jag helt klart nervös. Hur mycket kommer jag kunna springa? 19 grader (perfekt) och kraftig blåst (mindre perfekt) bjöds vi på vädermässigt. Vi slapp regnet i alla fall. Ett år så stod vi och tryckte under taket tills regnet och åskan dragit bort. Jag blev fruktansvärt nervös när jag fick höra att vi skulle köra 4*40 meter (min akilleshäl) och sedan springa 1600 meter på tid. Efteråt fick jag veta att tidtagningen för oss tjejer stoppades på 1400 meter. På ena sidan var det medvind och den sträckan med motvind var allt annat än rolig.

Jag sprang dessa 1600 meter på samma kilometertid som när jag sprang mitt näst snabbaste Victorialopp. Tänk att jag kunnat hålla den farten i 9 kilometer. Idag ville jag bara ge upp. Men då sa jag strängt till mig själv att jag skulle skärpa mig. Det var ju bara 1600 meter. Pinsamt dessutom att inte kunna pressa mig den korta sträckan.

Rickard skulle springa med division fyra domarna och jag hängde kvar. Det var så onödigt att åka i två bilar. Jag passade på att stretcha de viktigaste musklerna. Nu så här efteråt känner jag mig både nöjd och missnöjd. Men återigen ska jag skärpa till mig. Tänka snälla tankar och vara nöjd. Jag slutförde och jag sprang helt okej på de korta. Det blev ett bra träningspass.

Motorhaveri och en mentalt tuff dag

Idag var det skönt att komma hem från jobbet, få sätta sig en stund i köket med Rickard och prata lite innan han skulle på fotboll. Han hade varit snäll och förberett kyckling så det enda jag behövde göra var att koka ris och fixa en god sås. Det har varit en mentalt tuff dag idag. Det är verkligen inte lätt att jobba med människor och ibland hamnar man i riktigt svåra stunder. Stunder där man bara kan stå bredvid och finnas där så gott det går.

Jag cyklade från jobbet idag, Agda är nu äntligen inne på verkstan och har fått sin dom. Mycket riktigt så var det kamremmen. Verkstads-killen trodde inte det först men efter att ha flyttat på x antal prylar i motorrummet och slutligen kommit fram till kamremmen konstaterades det att det var i grevens tid. Tio mil till, och vi hade haft ett komplett motorhaveri. Det var inte många tänder kvar på den där kamremmen och oljetråget var fullt med gummi. Det konstigaste var att det bara var motorfelslampan som lyste och inte skiftnyckeln som talar om att det är fara å färde. Skiftnyckeln lös ett par korta snuttar här och där men slocknade lika snabbt igen.

Appropå cyklingen, känns som att mina ben nu kommit in i det nya med regelbunden cykling. Det gick riktigt fort att cykla hem. Det är skönt att få känna mig snabb i cyklingen i alla fall. Efter maten tog jag cykeln igen och cyklade bort till fotbollsplan där Rickard skulle döma. Kul att få se på lite fotboll igen. Men vad kallt det var. Jag frös och efter de senaste veckornas värme var det verkligen en ovan känsla. Tanken kom över mig, är sommaren slut nu? Men det vill jag inte tänka på så släppte den tanken lika snabbt igen.

Söndagslistan vecka 31

Jag tog med min matta och mina block ut i trädgården, hade den där lusten att stretcha en timme. Bäst att då passa på. När jag började min stretch var det soligt och riktigt varmt. Jag fick också besök av en liten humla som flög runt klövern som var precis bredvid mig. När jag var nästan klar noterade jag att molnen blivit riktigt mörka. När stretchen var klar och jag låg kvar på gräsmattan och bara njöt av den friska luften så kom de första regndropparna.

Känsla: Trots att jag är trött på grund av mycket jobb så är jag ändå glad. Älskar mitt jobb och mitt liv. Punkt!

Väder: Det har varit omväxlande varmt och soligt. Men det har också varit riktigt oväder där en ICA-butik i stan blev helt översvämmad.

Träning: Ja, vad ska jag säga om veckans träning. Jag har rört på mig i alla fall och jag har kommit igång med min stretch igen.

  • Måndag: Cyklade till och från jobbet.
  • Tisdag: Vilodag
  • Onsdag: Cyklade till och från jobbet.
  • Torsdag: Vilodag
  • Fredag: Jobbade dubbelpass så cyklade i full fart hem. Stretchade 25 minuter.
  • Lördag: Stretchade 40 minuter. I övrigt orkade jag inte ens ta en promenad. Jag var så trött.
  • Söndag: 4 kilometer löpning i skogen och en timmes stretch.

Mina positiva från veckan:

  • Att jag kommit igång med min stretch igen. Kroppen tackar mig redan.
  • Det var så trevligt att vara på badet tillsammans, hela familjen.
  • Kommit igång med stretch igen.

Konstiga: Förra veckan så upptäckte jag att jag tappat mitt ena örhänge. Den här veckan hittade jag själva plattan på fönsterbrädan i badrummet. Inget av de hemmavarande barnen vill kännas vid att de lagt plattan där. Igår kom Rickard med den andra delen, han hade trampat på den i vardagsrummet. Så frågan är hur det gått till. Hur kan jag ens ha tappat örhänget när det är av den karaktären att det skruvas fast?Och hur kan delarna hamnat så långt från varandra?

Pinsamma: Att jag fick totalt hjärnsläpp och svamlade förvirrat om att i ”pannkakor är det väl inte laktos, det är ju gluten”. Sekunden efter kom jag på att pannkakor är baserade på mjölk……

Veckans ”gränsen är nådd”: Sorry men nej. Här går min gräns. När man börjar identifiera sig som ett djur har det gått alldeles för långt. Här behöver man steppa in som förälder och säga stopp. Vad menar barnet? Tror barnet på riktigt att ”hon” är en katt eller handlar det om att barnet leker katt. Precis som man kan leka mamma, pappa, barn? Vi vuxna ska stärka barnen så de blir trygga vuxna, inte jamsa med i allt som barnet hittar på. Vi ska inte förvirra barnen genom att springa på allt de hittar på i sin fantasi.

Bilder från veckan:

Som att stå på samma ställe och stampa

Efter en förmiddag där jag inte gjorde många knop tog jag mig ut i skogen för en långsam jogg. Min plan var två varv men eftersom jag fick kämpa med det mentala ända från start tänkte jag att det får räcka med ett varv i det långa spåret i skogen. Elljuspåret är 2,3km och så finns det en extra slinga om femhundra meter. Jag tog mig runt hela varvet men känslan är inte kul alltså. Det känns som att jag aldrig kommer vidare, som att jag står och stampar. Jag håller igång på olika sätt men jag blir inte bättre.

Om jag ler så kan jag kanske lura kroppen….

Jag ska inte klocka mig själv egentligen då det bara ger dålig känsla. Samtidigt vill jag ha koll. Tänker tillbaka när jag var i min bästa form: då var min lufs snabbare än mitt nuvarande tävlingstempo. Det är sju år sedan och jag ska verkligen inte jämföra mig med när jag var sju år yngre och sisådär 15 kilo lättare. Men det är svårt tycker jag. Att försöka springa som 40+ är något helt annat än att springa som 35-åring. Jag vill känna att jag kommer framåt, känna att träningen ger något. Förutom de där långsiktiga hälsoeffekterna alltså. Jag vill bli bättre!

Kroppen vet bäst

Godmorgon!

Jag orkade inte göra så där jättemycket igår. Att jobba måndag-fredag varav två dubbelpass tog verkligen på mina krafter. Tänkte springa en runda men valde att gå och lägga mig och sova istället. Det var verkligen välbehövligt. Gårdagens fysiska aktivitet fick bli fyrtio minuter stretch. Det var allt. Idag är jag piggare så idag ska jag försöka springa en runda. Springa är väl en sanning med modifikation, blir väl mest en lufs.. Snart börjar höstens matcher så behöver springa några pass nu så jag inte chockar kroppen. Vet du vad jag skulle vilja kunna: både transportcykla till jobbet och samtidigt kunna köra tuffa löppass. Enda sättet att ta mig dit är att göra just både och.

Hoppa på tåget – ö: Stora karlsö

Som den Gotlandstok jag är hade det väl varit otippat om jag inte skrev om Gotland när Åkes tema för veckan är just en ö. Men det hade varit lite väl tråkigt att fokusera på saker som jag redan skrivit om. Jag skriver ju så mycket om Gotland i vanliga fall…. Så jag tänkte att vi skulle ta en tripp tillbaka till 2018 när vi besökte en av Gotlands öar: Stora Karlsö. Det har jag faktiskt inte berättat så mycket om.

Stora Karlsö ligger bara en halvtimmes båtfärd från Klintehamn. Det är en liten ö vars omkrets är ca 6,3 kilometer och den högsta punkten är 51 meter. Stora Karlsö är känd för ett rikt fågelliv och många orkidéer. Under maj-augusti kan man åka båt ut till ön och det finns både restaurang, vandrarhem och möjlighet till övernattning i den stora fyrbyn.

I land på Stora Karlsö. Innan vi fick ströva fritt på ön fick vi förhållningsorder eftersom fåglar häckar på ön och det är ett fågelskyddsområde. Det finns en stor grotta på ön: stora förvar som vi besökte. Vid utgrävningar av grottan har man hittat 7000 olika fynd. Mest ben och krukskärvor men man har kunnat se aktivitet från medeltiden till stenåldern.

Den här vackra, lummiga stigen leder fram till en liten stenig badplats. Där långt borta ser man lilla Karlsö. När vi åkte till Stora Karlsö kunde man också välja en tur som stannar på lilla Karlsö. Det är dock inte möjligt i år. Jag vet inte om det permanent eller bara i år. Lilla Kalsö är nämligen helt annorlunda i sin karaktär. Det är ett fågelberg med enormt många olika fågelarter som häckar där. Ön har en areal på 1,5 kvadratkilometer och består av en nästan cirkelrund högplatå, 66 meter över havet. Platån omges av låga slätter men också branta stup. I norr finns också ett rauklandskap.

Det finns ett flertal rösen på ön. På öns högsta punkt ligger Rojsu och mitt i röset växer Linnes ask, efter en resebeskrivning av Carl von Linné 1741. På den södra sidan av ön finns röset Lauphargi men det röset besökte vi inte. Rösena är ca 3000 år gamla. Häftigt att tänka på! En närmare kik på trädet avslöjar ett metallrör. Frågorna är många, hur har röret hamnat där? Vad är syftet? Ska röret stabilisera trädet?

Jag och S gav oss ut på egen upptäcksfärd och Rickard, A och I gick åt ett annat håll. Vackra fyrbyggnaden kan du se ovan.

Vi hittade bland annat en pyttegrotta och ville såklart se utsikten. Efter lite utforskande sammanstrålade vi alla fem och åt en glass i väntan på båten.

Hej då Stora Karlsö, vi ses kanske igen.

Fem en fredag vecka 31: Mera sommar

Arbetsveckan startade med att jag jobbade ett dubbelpass och det slutade med att jag behövde jobba dubbelpass i dag med. Blir en liten extra slant nu i augusti men också i september, det är inte så dumt. Jag tog bilen i morse men cyklade hem. Konstaterade att det går fort nu. När jag var hemma var det nästan helt mörkt. Är.inte.redo. När jag kom hem kände jag väldigt starkt att jag behövde stretcha igenom kroppen. Hittade ett pass som gjorde att jag kopplade av rent mentalt men kroppsligt hade jag ont överallt. Känns att jag slarvat och det är verkligen hur dåligt som helst. Att slarva med stretch funkar när man är ung men ju äldre man blir desto viktigare blir det. Längtar redan till imorgon när jag får stretcha igen.

Dagens lilla bildskörd: dagens jag när jag åkte till jobbet, dagens oväder (som tur är inte hela dagen) och så dagens kvällsmat: kyckling med cashewnötter. Vi var tre personer som inte hade med sig matlåda, jag och K för att vi redan jobbat ett dagpass. Var smidigt att ta takeaway.

Elisas fem fredagsfrågor är tillbaka efter Elisas två veckors ledighet på Åland. Temat är såklart sommar.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka till Elisa så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vad var du orolig för i början av sommaren som inte blev något alls? Hm, kan faktiskt inte komma på något. Eller jo, att min skada skulle bli värre av att springa lopp men så blev det inte.
  2. Vad har du unnat dig mer av än vanligt? Glass och chokladpinnar. Det korrekta namnet är nog krokofanter och jag har haft ett starkt sug efter det precis hela sommaren.
  3. Vad har varit sommarens vackraste utsikt? Högklint på Gotland, Glasberget i Falerun, Västanåslingan i Gränna och Visby.
  4. Vad har du fått nog av den här sommaren? Skällande, ettriga hundar och att det nästan jämt ska blåsa så mycket.
  5. Vad gav/ger dig verklig vila i sommar? Helt klart all familjetid, alla utflykter och allt roligt vi gjort.

Det här hände i juli

I almanackan är det första augusti men där är inte jag. Mentalt känns det mer som att sommaren bara börjat. Att det är augusti idag känns verkligen konstigt. Innan jag hinner reagera kommer hösten vara här med kyliga vindar och mörka morgnar och kvällar. Men det tänker vi inte på nu. För jag tänkte istället drömma mig tillbaka till vackra juli.

Juli med några korta snabba: Så fin månad med så mycket familjetid och skratt. En månad som jag kommer bära med mig.

Väder: Juli har bjudit på allt vädermässigt. Sol, regn, åska och riktigt högsommarvärme. Lägg också till att det har blåst väldigt mycket. Inte undra på att gräsmattan är full av ogräs.

Träning: Efter att ha konstaterat att min skada inte blir bättre av helvila så har jag fått till en hel del bra pass: intervallpass på ljunkan med Rickard och S, intervallpass med domarklubben. Jag har dömt en träningsmatch i pojkar 15 Jag la också ner dyra pengar på att renovera min cykel och har på två veckor cyklat 18 mil. Inte undra på att benen är lite chockade och möra.

Utflykter:

Finaste: Min och Rickards dag på Öland. Tid att bara vara och tid att bara koppla av. Tänker ofta på hur fint vi hade det.

Utmanande: Att klättra med S i i Sörjsöns äventyrspark.

Något jag saknat: Jag har stretchat alldeles för lite, längtar efter mer tid på mattan med mer avslappning.

Något jag är glad över:

  • Jag är väldigt glad över att jag vågade dyka från trampolinen på badet. Inte ens som barn har jag vågat dyka från högre punkter än de där startblocken som finns vid alla bassänger.
  • Att jag kunnat springa sommarens tre lopp: Byrundan, Västervik city run och Victoriajoggen.
  • Jag är glad över att jag inte fått någon ny skada. Låt det få fortsätta så tack!
  • När jag och Rickard var i Borgholm på Öland träffade vi Rickards bror och brorson. Vi ses inte så ofta.