Månad: augusti 2025

EMFA – Stärkt frihet och inte straff

Publicerad den av Hannas krypin

De senaste dagarna har jag sett en bild cirkulera på sociala medier med rubriken:
”EU-lag: Fängsla journalister för ’felaktig information'”. Texten hävdar att den europeiska pressfrihetslagen (EMFA) nu gör det möjligt att frihetsberöva, straffa och avlyssna journalister som sprider desinformation. Min första tanke var att det där kan inte stämma, jag måste ta reda på mer. Jag hittar direkt ett problem: påståendet är helt felaktigt och bygger på en misstolkning – eller medveten förvrängning – av vad lagen faktiskt säger. Jag låter det vara osagt hur det kan ha blivit så fel.

Vad är då EMFA?

European Media Freedom Act (EMFA) är en ny EU-lag som trädde i kraft den 7 maj 2024 och börjar tillämpas fullt ut den 8 augusti 2025 (European Commission, 2024). Den syftar till att stärka pressfrihet och att skydda journalisters källor. Lagen ska garantera ett redaktionellt oberoende och göra medieägandet mer transparent. Syftet med lagen är också att den ska hindra politisk och ekonomisk styrning av media (Säger ja tack till det! Politikerna hade alldeles för stor makt under pandemin). Lagen ska också förhindra att digitala plattformar godtyckligt tar bort innehåll från etablerade medier. Det säger jag också ja tack till! (European Parliament, 2024).

Finns det verkligen fängelsestraff för felaktig information i EMFA?

Det korta svaret är NEJ. Det längre svaret är att EMFA inte innehåller några bestämmelser om fängelsestraff för att sprida felaktig information. (European Commission, 2024). Lagen är inte ett “anti-fake-news”-paket. Däremot så är den designad för att motverka att stater använder vagt definierade begrepp som “desinformation” för att tysta medier.

Det som kan ligga bakom missförståndet är att vissa artiklar i lagen tillåter ingripanden mot medieaktörer i “övervägande allmänintresse” – men detta är strikt reglerat, kräver rättslig prövning och gäller endast i extremt allvarliga fall (t.ex. terrorism, grov kriminalitet) (European Parliament, 2024).
Det handlar helt enkelt inte om att straffa felaktiga fakta eller dålig journalistik.

Så varifrån kommer ryktet?

Jag skulle tro att det är från en sammanblandning med nationella lagar i vissa EU-länder som faktiskt kriminaliserar “fake news”:

  • Grekland: Fängelsestraff upp till 5 år för att sprida falsk information som kan orsaka oro eller skada förtroendet för staten (Reporters Without Borders, 2021).
  • Cypern (förslag): Liknande regler, också med upp till 5 års fängelse (Article 19, 2024).

Dessa nationella lagar är helt separata från EMFA – och är faktiskt exempel på vad EMFA försöker förhindra genom gemensamma pressfrihetsregler.

Hur kommer lagen påverka Sveriges pressfrihet?

I Sverige innebär EMFA främst att redan starka pressfrihetsregler förstärks. Det kommer bli obligatorisk med ett medieägarregister och källskyddet kommer stärkas. Det kommer inte bli någon kriminalisering av felaktig information. Sverige har grundlagsskyddad yttrandefrihet och tryckfrihet. (The Guardian, 2025).

Läs mer HÄR.

Livets kontraster

Publicerad den av Hannas krypin

I morse behövde S hjälp med en sak så medan han gjorde sitt så åkte jag och Rickard och tvättade bilen. När det var klart tänkte vi ta en promenad vid en av slussarna i stan. Men vi kom inte så långt innan S ringde om att han var klar med sitt. Några bilder hann jag dock ta:

Efter vår tur till stan var det dags att göra oss i ordning för något av det tyngsta man kan föreställa sig – att säga farväl till en liten ängel. En liten, liten ängel som aldrig fick chansen att ta sitt första andetag. Det är så orättvist. Livet ska börja med skrik, andetag och framtidsdrömmar – inte med tystnad. Inget barn borde behöva lämna världen innan det ens fått uppleva den.

När vi kom hem från kyrkan, hela familjen tillsammans, åt vi lunch. Efteråt gick jag och la mig och sov en timme – det var verkligen välbehövligt. Den vackra begravningen har satt sin prägel på sinnesstämningen idag. Samtidigt är det märkligt hur livet, trots sorg och förlust, ändå fortsätter på något sätt. Efter en sådan här dag blir kontrasten till vardagen extra tydlig – från tystnad och tårar i kyrkan till skratt och vattenstänk vid badet. Jag, S, A och I gick till badet och var där i dryga timmen. Fin stund tillsammans!

Kvällen blir lugn: film, chips och dipp.

Sol, bad och fotboll

Publicerad den av Hannas krypin

Min lediga onsdag kan enkelt sammanfattas i tre ord: sol, fotboll och bad. Det var en riktigt fin dag – lagom varm, klarblå himmel och sensommar blandat med högsommar i luften. Imorgon ska det bli ännu varmare än idag.

Efter lunch packade jag och Ida ihop våra grejer och gick till badet. Rickard var på utbildning med jobbet och både S och A hade annat för sig, så det blev bara vi två. Det var dock ganska mycket folk där – lite för mycket för både min och Idas smak. Vi doppade oss, dök efter den lilla skateboarden som vi alltid gör. Ida ville dessutom lära mig att simma som en sjöjungfru. Ida var en bra lärare. Det blev inte någon längre stund. Skönt ändå att få lite sol på kroppen och jag har faktiskt fått lite mer färg.

På badet stötte vi dessutom på en före detta kollega. Sånt är alltid kul! Vi hann prata en stund, och det är verkligen trevligt att springa på bekanta så där oväntat.

När jag och Ida kom hem blev det en lugn eftermiddag. Jag gjorde inte så mycket, mest vilade och tog det lugnt. Jag behöver helt klart såna stunder också. Tycker allt att det har varit intensivt sedan jag kom tillbaka från jobbet efter semestern.

Till kvällsmat lagade jag en riktigt god korvgryta – enkel men väldigt god. Efter maten tog jag en promenad bort till fotbollsplanen för att kolla när kompisen J dömde en division fyra-match. Alltid kul att se honom i action. Samtidigt var Rickard ute och dömde också, fast på en helt annan plan i en annan del av länet.

När matchen var slut och jag hade pratat klart med J och domargänget, började det skymma. Och jag insåg att kvällarna redan blivit märkbart mörkare. Känner mig faktiskt inte riktigt redo för det än…

Racereport Blodomloppet Jönköping

Publicerad den av Hannas krypin

Idag åkte jag, Rickard och A till Jönköping.  Målet var att springa blodomloppet. Vi alla tre var anmälda till fem kilometer. Jag flexade tidigare, strax innan Jönköping är det ett långt vägarbete och vi visste inte hur snabbt det skulle gå att ta sig igenom. Det gick väldigt smidigt så vi kom i god tid.

Vättern låg helt spegelblank. Den här delen av motorvägen är så vacker. Gränna-Jönköping är något alldeles extra tycker jag.

Start och mål var i Knektaparken som ligger vid rockssjön. Femman går runt sjön och milen springs också runt sjön och sedan fortsätter den fem kilometer till. Vi blev väldigt glada för vi stötte på Rickards bror och brorson som också skulle springa. Jag gjorde en slarvig uppvärmning, (läs ingen alls) och gjorde mig sedan redo för start. Även  denna gång hamnade jag långt bak. Se bara ⬇️⬇️

Till slut fick jag börja lufsa och det var ett evigt genande mellan människor som gick och som joggade betydligt långsammare än jag. Vet inte hur många hälar jag av misstag trampade på eller hur många som jag krockade med när jag ville förbi. Otroligt frustrerande men själva banan är riktigt fin.

Efter ett par kilometer kunde jag springa lite mer i mitt tempo. Är verkligen inte nöjd med min slutgiltiga tid men har ju bra anledningar till att det blev som det blev. Kul utflykt!

Kvällssolen över Vättern! Så vackert!

Förr eller senare exploderar  jag

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har läst en bok. Efter en rekommendation av S började jag läsa Förr eller senare exploderar jag av John Green. Jag började i går kväll vid läggdags och läste ut den i dag. Det är en sån där bok som jag omöjligt kan släppa taget om. Sen var jag ju såklart tvungen att göra det, eftersom jag skulle till jobbet. Men tankarna stannade kvar, och så fort jag fick en ledig stund här hemma var jag tillbaka i Hazels värld.

I boken får man följa Hazel Grace Lancaster, en 16-årig tjej som lever med en obotlig cancersjukdom. Hennes mamma övertalar henne att gå med i en stödgrupp för unga med cancer – något Hazel egentligen mest går med på för att göra sin mamma nöjd. Men där, mitt i den trötta kyrkokällaren, träffar hon Augustus Waters. Augustus är charmig och så full av liv. De är väldigt olika, men ändå så lika. De förstår varandra på ett sätt som känns ärligt och djupt. De dras till varandra som magneter, och det som börjar som vänskap utvecklas snabbt till något mer.

Det som gör boken så stark är inte bara kärlekshistorien, utan hur den skildrar livet, sjukdomen och döden utan att bli överdrivet sentimental. John Green lyckas skriva om cancer utan att det blir en berättelse om offer – det är snarare en berättelse om att vara människa, att älska, att tvivla, och att vilja bli ihågkommen. Hazel och Augustus har en speciell dynamik. Deras samtal är fulla av ironi, intelligens och känsla. Man skrattar med dem, lider med dem, och får följa med på en resa som är både vacker och hjärtskärande.

Det här är en bok som verkligen lämnar avtryck. Den får en att tänka på hur man lever sitt eget liv, vad som är viktigt, och hur skört – men också meningsfullt – allt kan vara. Jag är glad att S rekommenderade mig att läsa den.

Söndagslistan vecka 32

Publicerad den av Hannas krypin
Skramlar det här paketet med nåntro?

I dag har hela familjen varit hemma hos mina föräldrar för att fira Kevins fem-årsdag. Mamma bjöd på potatissallad och kalllskuret. Det finns ingen som kan göra potatissallad som min mamma! Kevin fick en legolåda av oss som han blev glad över. Det var trevligt men jag fick sådan huvudvärk efter ett par timmar så vi åkte hem och jag gick och la mig och sov en timme. Kommer säkerligen inte somna sen, risken finns att jag sov alldeles för länge. Men det var det ändå värt för jag är piggare nu och huvudvärken har släppt.

Känsla: Bra vecka men lite ledsna känslor då en väldigt omtyckt kollega jobbar sina sista pass nu. Försöker att inte tänka på det så här i förtid eller vad man ska säga.

Väder: Ingen högsommarvärme direkt men det har varit över tjugo grader.

Träning:

  • Måndag: Cyklade 13 kilometer
  • Tisdag: Mittsäsongsträff med domarklubben.
  • Onsdag: Jag gick en promenad på 6 kilometer och stretchade trettio minuter.
  • Torsdag: Vilodag.
  • Fredag: Badade med barnen.
  • Lördag: Dömde match i lilla Falerum. Jag och Rickard tog en promenad tillsammans på kvällen.
  • Söndag: Vilodag.

Veckans nya kunskap: Jag har grottat ner mig i bakteriefamiljen som bland annat orsakar kolera. Det finns så mycket nytt och spännande man kan lära sig.

Fundering: Om jag ska börja ge blod igen. Just min blodgrupp är det stor brist på. Jag har varit blodgivare för några år sedan

Mina positiva från veckan:

  • Att äntligen ha två bilar igen. Lyx kanske men för oss går det inte att ha bara en bil.
  • Ett härligt bad tillsammans med familjen.
  • Skoj att få träffa Daniel Gustavsson och få höra lite anekdoter från hans karriär.
  • Det var väldigt roligt att få komma ut på fotbollsplan igen och döma. Ännu roligare blev det eftersom jag fick fint beröm.
  • Promenaden som jag tog tidigare i veckan var så fin! Härligt kvällsljus och solen som sken så vackert.

Bilder från veckan:

Fel väg-men rätt känsla

Publicerad den av Hannas krypin

Idag har jag dömt höstsäsongens första match. Jag hade blivit tilldelad en division 6-match ute i Falerum. Igår kollade jag på kartan för att se var fotbollsplan ligger. Såg ut som att den skulle ligga ute i vid vägen. Men jag gjorde den lilla missen att inte förstora kartan så missade att jag skulle svänga av. Åkte alldeles för långt och hamnade i Kalmar län innan jag hittade en plats där jag kunde vända. Tur jag hade åkt i god tid…

Fick ett litet krypin att byta om i. På dessa små fotbollsplaner ute på landet är det inga fancy grejer direkt. Det är vanligt att domaren får dela dusch med spelarna exempelvis. Men det är en stor del av charmen med att komma ut på fotbollsplanerna ute på landet. Av förklarliga skäl åker jag dock hem och duschar.

Hur gick matchen då? Jo det ska jag berätta att det här var en av de trevligaste division 6-matcherna som jag dömt. Jag fick acceptans för mina domslut och jag hade väldigt roligt. Fick beröm av spelarna och en spelare sa till och med att jag var den bästa domaren som de haft i år. Inte nog med berömmet från spelarna så fick jag också höra från publiken att jag gjorde det bra. Sådant värmer en domares hjärta!

Som ett troll i håret och fem en fredag

Publicerad den av Hannas krypin

Äntligen fredag säger jag. Idag var jag så trött när klockan ringde. Att jobba måndag-fredag tar på krafterna. Nästa vecka kommer kollegor tillbaka och då återgår jag till mitt lite mer oregelbundna arbetsschema som helt klart passar mig bättre.

Igår var jag och Rickard på en domarträff. Styrelsen hade bjudit in Daniel Gustavsson, en av Östergötlands främsta assisterande domare. Han har dömt över 400 matcher som assisterande i herrallsvenskan. Lägg också till en gedigen karriär som FIFA-domare där han dömt både Champions league, Europa league med mera. Han har dömt med Jonas Eriksson och varit i fotbollens finrum om man säger så. Det var en inspirerande kväll samtidigt som jag inser hur mycket man måste vara beredd att offra för att komma så långt.

Dagens jag, eller rättare sagt min före och efter-badet-look….. När jag kom hem från jobbet ville jag landa en stund och sedan gick vi hela familjen till badet. Till och med Rickard hoppade i. Vi hade vattenkrig och hur trevligt som helst. När vi gick till badet var det grått och dant men varmt. Ju längre vi var i plurret, desto finare kväll blev det. Härlig fredag och härlig avslutning på arbetsveckan!

Avslutningsvis så tänkte jag svara på Elisas fem fredagsfrågor. Det var lite kluriga frågor den här veckan måste jag säga.

  1. Vad i dig har du försökt ändra på, men som kanske inte behöver ändras? Jag strävar alltid efter personlig utveckling. Sen om jag behöver är helt klart en annan sak.
  2. När blir du för mycket – och när blir du för liten? Jag blir för mycket när jag blir nervös för då kan jag säga knasiga saker. Idag pratade vi om kryddor i bröd och en av läkarna sa en sak som jag började tokskratta åt. Så pass att jag höll på att sätta i halsen. Sen kunde jag inte sluta skratta. Så pinsamt ju! Jag blir helt klart liten när jag egentligen känner att jag också vill delta i en diskussion men inte får en syl i vädret eller chans att komma in i samtalet. Då blir jag en tyst mus istället.
  3. Vad tycker du om att få vara – men bara i vissa sammanhang? Mitt givna svar är i centrum och då i centrum på fotbollsplan. Fast ändå inte, om domaren hamnar i fokus så har det inte varit en bra insats. Men det är helt klart en liten parentes. Annars kan jag nästan ha lite social fobi, även i sammanhang där jag känner alla.
  4. Vad brukar du säga att du ”borde” göra, men ännu inte har börjat? Komma igång med min pilatesträning igen.
  5. När känner du dig som mest mottaglig för förändring? När jag valt det själv och inte känner den där förväntan eller kravet från någon annan. Jag brukar alltid säga att den enda som man kan påverka till förändring är sig själv. Förändring måste komma inifrån och kan inte bli påtvingat av någon annan.

När sommaren släpper taget

Publicerad den av Hannas krypin

Det är augusti och det är helt klart något med just augusti….


Jag försöker känna efter hur det känns – men det är mycket på en gång. Det är som om allt rör sig långsamt framåt, samtidigt som tiden springer i väg för mig. Sommaren har sakta börjat glida undan, och hösten står runt hörnet och väntar.

Det är en tid av övergång, snart skolstart för barnen och rutiner som jag ska försöka hitta tillbaka till. Snart är kollegorna tillbaka som haft andra perioden som sina semesterveckor. I höst kommer jag få nya kollegor. Någon flyttar, en annan går på föräldraledighet. Några ska börja plugga eller har valt att göra något helt annat. Det kommer säkerligen hända mycket samtidigt. Det känns spännande. Men samtidigt…..

Det jag känner mest är en blandning av längtan och vemod. Sommaren gick så fort och det är samma sak varje år. Jag kommer på mig själv med att göra mentala listor – allt jag ville hinna göra men av olika anledningar inte gjorde. En känsla av att vilja hålla kvar något som sakta börjar glida iväg. Det går inte att hålla kvar, bara försöka glida med. Så det blir så mjukt som möjligt.

Samtidigt tänker jag på allt som blev. Det fina och alla små ögonblick som stannar kvar. Ljus som dröjer sig kvar sent på kvällen, samtal som blev viktiga, skratt som kom oväntat. Det finns något i just augusti som ändå gör det lätt att minnas. Och visst är det okej att känna flera saker samtidigt. Vemod och tacksamhet. Längtan och rastlöshet.

Lite höst, lite sommar och väldigt mycket jag

Publicerad den av Hannas krypin

Idag har jag tvingat mig själv att inte tänka höstiga tankar. Augusti är en sommarmånad. Men gissa om det var svårt när jag på jobbet behövde ta på mig både värmejacka och värmeväst.

Höstigt värre…. Men jag blev snabbt varm när jag och en kollega hjälptes åt att packa upp nya pallar till avdelningen.

Dagen gick fort, hade en del smått och gott att pyssla med. När jag kom hem sa jag direkt till Rickard att det inte blir någon träning med domarklubben. Har ont i min muskel efter gårdagens träningspass. Såklart… Hade blivit väldigt förvånad om muskeln inte kändes. Lagade kvällsmat (chili con carne) till mig och barnen och sedan gick jag ut i kvällssolen. I lurarna hade jag nygamla svenska favoriter. Tycker vi har en hel del bra svenska artister som definitivt förtjänar mer internationell uppmärksamhet.

Jag tänkte bara ta en kort promenad men så fick jag feeling och knallade bort mot badet, ut mot stora vägen och sedan tillbaka. Det blev en nätt runda om nästan 6 kilometer. Min muskel då? Jo, den protesterade men inte så pass att det blev värre under tiden som jag gick.

När jag kom hem tog jag med mig min pilatesmatta ut i trädgården och stretchade tjugo minuter. Mycket välbehövligt. Vore toppen om jag lyckas ta mig upp i tidigt imorgon så jag kan stretcha innan jag åker till jobbet. Tror kroppen skulle bli väldigt glad om jag lyckades.