Jag är så trött, tänker ofta att jag är för gammal för mitt tempo. Men det resonemanget är att göra det lite för lätt för mig. Många av mina kollegor är yngre än jag och är minst lika trötta. Så den här senaste veckan har jag tänkt en del på det här med att jobba heltid. Jag tror inte att det är bra för hälsan i längden att jobba på det sätt som blivit normen i dagens samhälle. Inte med tanke på hur samhället har utvecklats. Man ska jobba heltid, ta hand om hem och familj, sig själv och så gärna träna. Lägg också till det här med att äta rätt. Kraven är stora. Inte undra på att man blir trött.
Så hur skulle man kunna komma tillrätta med problemet med att många sliter ut sig? Det första jag tänker är att göra om vad som räknas som heltid (förutom det faktum att vi många gånger skulle behöva vara fler händer). Som vårdpersonal har vi inte 40 timmar som heltid. Tror jag har 37 timmar eller om det är 36. Jobbar man bara nätter som sjuksköterska räknas en heltid på 34 timmar om jag inte missminner mig helt. Tycker det låter rätt så skapligt ändå, motsvarar ca tre nätter i veckan.
På flera platser i landet har man testat arbetsdagar som är sex timmar istället för åtta. Det har fallit ut väl med mer välmående personal. Men det är en kostsam reform och många drar sig nog för att införa det. Kostnaderna är höga, men frågan är vad som egentligen är dyrast i längden. Kortare arbetspass och friskare personal eller längre arbetstid och sjukskrivningar som följd?
