Ett avhopp

I går kom beskedet att Magnus Gisslén, statsepidemiolog på folkhälsomyndigheten (FHM), avgår från sitt uppdrag. Orsaken är att det nu finns alldeles för lite medicinsk kompetens i ledningen på FHM. I den här debattartikeln berättar han mer om sitt beslut. (Bakom betalvägg). Han beskriver en myndighet på väg utför. Det bedrivs exempelvis ingen egen forskning inom smittskyddsområdet vilket är en relevant förklaring till varför kompetens försvinner från myndigheten. Enligt Gisslén ser det helt annorlunda ut i våra grannländer. I Danmark har man erfarna läkare på i stort sett alla ledande positioner och inga beslut fattas utan välgrundade medicinska bedömningar.

Just det är intressant tycker jag. När det gäller folkhälsa måste medicinsk vetenskap prioriteras – inte det som råkar passa politiska narrativ eller ekonomiska intressen. En myndighet som bär ansvaret för befolkningen måste stå stabilt på medicinsk expertis, på forskningsresultat och på den långsiktiga kunskap som professionen för med sig.

Vi vet från pandemin hur mycket som står på spel. När råd och rekommendationer är tydliga, evidensbaserade och väl förankrade, skapar det trygghet och förtroende hos befolkningen. Men när råden istället blir otydliga, spretiga eller uppfattas som politiskt färgade, riskerar det att undergräva tilliten – inte bara till en myndighet utan till hela systemet. Tillit är färskvara och kan förloras snabbt.

Därför behövs en folkhälsomyndighet som inte bara förvaltar utan också utvecklar kunskap. Forskning inom smittskydd och infektionssjukdomar är inget ”trevligt att ha” – det är en förutsättning för att kunna stå bättre rustade nästa gång vi ställs inför en kris, vare sig det handlar om en ny pandemi, antibiotikaresistens eller andra folkhälsoutmaningar.

För mig blir Gissléns avhopp ett tydligt tecken på att vi måste tänka om. Om våra grannländer lyckas kombinera stark medicinsk kompetens med goda beslutsstrukturer – varför skulle inte Sverige kunna göra detsamma?