Det är augusti och det är helt klart något med just augusti….
Jag försöker känna efter hur det känns – men det är mycket på en gång. Det är som om allt rör sig långsamt framåt, samtidigt som tiden springer i väg för mig. Sommaren har sakta börjat glida undan, och hösten står runt hörnet och väntar.
Det är en tid av övergång, snart skolstart för barnen och rutiner som jag ska försöka hitta tillbaka till. Snart är kollegorna tillbaka som haft andra perioden som sina semesterveckor. I höst kommer jag få nya kollegor. Någon flyttar, en annan går på föräldraledighet. Några ska börja plugga eller har valt att göra något helt annat. Det kommer säkerligen hända mycket samtidigt. Det känns spännande. Men samtidigt…..
Det jag känner mest är en blandning av längtan och vemod. Sommaren gick så fort och det är samma sak varje år. Jag kommer på mig själv med att göra mentala listor – allt jag ville hinna göra men av olika anledningar inte gjorde. En känsla av att vilja hålla kvar något som sakta börjar glida iväg. Det går inte att hålla kvar, bara försöka glida med. Så det blir så mjukt som möjligt.
Samtidigt tänker jag på allt som blev. Det fina och alla små ögonblick som stannar kvar. Ljus som dröjer sig kvar sent på kvällen, samtal som blev viktiga, skratt som kom oväntat. Det finns något i just augusti som ändå gör det lätt att minnas. Och visst är det okej att känna flera saker samtidigt. Vemod och tacksamhet. Längtan och rastlöshet.
Vi får hoppas på en lång skön höst. Förutsättningarna för det brukar vara rätt god på den här ön i alla fall.
Ha en fin helg!
/Ingrid
Det håller vi tummarna för. Önskar dig detsamma.
Så vackert du beskriver känslorna när sommaren går mot sitt slut. Det här inlägget talade verkligen till mig, för såhär har jag känt i augusti i så många år – blandningen av längtan och vemod, och viljan att hålla kvar något som sakta börjar glida iväg. För min del handlade det alltid om att friheten att leva och göra som jag vill upphörde när skolan respektive arbetet började efter den sköna och så intensivt efterlängtade ledigheten. Vetskapen om att en lång period av mörker, kyla och arbete i omåttliga mängder väntade var alltid så tung att den behövde förträngas. Nu har jag klivit av ekorrhjulet, och augusti känns inte lika vemodig längre. Nu kommer känslorna efter almanackan istället, och det känns befriande.
Önskar jag kunde kliva av ekorrhjulet. Försökte för några år sedan att skapa mig ett liv genom att sälja produkter från Forever Living. Men det var så svårt så jag gav ärligt talat upp.
Jag känner också vemod trots att jag hunnit med det jag velat. Jag är inte klar med ljusa, sena sommarkvällar med promenader och glass. Och fler bad hade jag också önskat.
Samtidigt har jag resor att se fram emot i höst, så en del av mig längtar till det.
Säger ja tack till både mer bad och mer glass. Ikväll har jag fått både och. Härligt att du har lite resor att se fram emot i höst.
Det är helt okej att känna flera saker samtidigt.
Ha en bra fredag.
Carin
Ja det är det ju. Känslor kommer nog alltid vara lite motstridiga i mångt och mycket. Önskar dig detsamma.
Visst är det precis så där man känner när semestern är slut, man får bara känna hur det glider ur händerna. Minnen i kombination med det som blev eller aldrig var. Intressant med nya kollegor, sådant brukar vara trevligt.
Ja men exakt! Jag har så många minnen samtidigt som jag tänker på allt som jag skulle velat ha mer av.
Vi var liiiite synkade idag, fast ändå inte riktigt. Jag känner mera att det är slut med värmen och temperaturerna närmar sig höst och vinter. Och det gillar jag inte.
Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt, och det verkar ni har haft. Och du, ju äldre man blir ju fortare går tiden, bara så du vet;-)
Alla säger att tiden går snabbare ju äldre man blir. Konstigt det där ju!