När jag skriver det här inlägget så har jag kommit hem från jobbet. Hunnit äta lite mellanmål och landa lite. Jag cyklade i morse och tänkte faktiskt fuska och be Rickard komma och hämta mig och cykeln med bilen. Men så tänkte jag på vilken bra träning jag får av att cykla i motvinden. Valet var då lätt även om jag ångrade mig under tiden, haha. Gick bara fem minuter långsammare trots att motvinden var dubbelt så stark jämfört med förra veckan när jag cyklade senast. Rickard var snäll och kom och mötte, det hade han verkligen inte behövt men jag blev så glad.
I morse var jag med om något lite kusligt. Jag var i det där gränslandet mellan sömn och vakenhet. Jag drömmer att jag går på en väg och medan jag går där så är det någon som knackar på min axel. Jag kände det så starkt att jag funderade över om det var en dröm eller verklighet. Tänkte tanken att det kanske var I som ville något men när jag vaknade till så var det såklart ingen där. Tyckte det kändes lite obehagligt faktiskt. Den här händelsen påminner mig om en rad andra ”spökliga” händelser som jag varit med om genom åren.
Jag spelade anden i glaset som tonåring. Du vet det där spelet där man har ett glas och ett papper med bokstäver, siffror och en ja eller nej-ruta. Alla lägger sitt finger på glaset och så ställer man en fråga som sedan glaset svarar på. När jag gjorde det på ett ridläger som tonåring så dök det upp en skugga på väggen i form av en klo. Vi hittade inget i rummet eller utanför som kunde förklara skuggan. Av förklarliga anledningar blev vi alla såklart livrädda och ingen av oss har sedan spelat anden i glaset igen.
Sedan dess har jag varit med om en rad skumma saker. När jag gick i gymnasiet så jobbade jag extra på helgerna, både i vretaskolans ladugård och i stallet. Dock inte samma helger. Men iallafall, det gick inga bussar så tidigt på morgonen så då sov jag alltid över i ett stort hus, huset kallades för ”flygeln”. Kring det här huset så flödade spökhistorierna. Det var inte många som vågade sova där fast det fanns många sängplatser. När man kom in i huset så var det toalett till vänster och så trappan rakt fram som ledde till övervåningen. Till vänster låg två rum, köket rakt fram och så sovrum till höger. Jag sov alltid i rummet till höger för det vänstra rummet kändes så obehagligt på något sätt. Så en dag när jag var ensam i huset så stängde jag dörren till det vänstra rummet och då hör jag en knackning på den dörren som jag precis stängt. Jag öppnade dörren igen och mycket riktigt, det var ingen där. Jag var helt ensam när det hände.
En annan gång så var jag i köket, barnen var på skola/dagis och då ser jag en skugga i hallen. Återigen fanns det ingenting där som kunde förklara det jag såg.
I samma lägenhet så hade jag precis gått och lagt mig, Rickard var på jobbet och jag hade inte somnat än. Då ser jag en dam i rummet i långt svart hår och svart kappa. Hon går kanske en meter i rummet och försvinner sedan. Nu tänker väl du att jag drömde men jag var vaken, hade precis lagt mig. En annan gång så åkte badrumsdörren upp av sig självt. Kollade barnen, de sov och Rickard satt i soffan och kollade på tv.
På mitt gamla jobb har jag också varit med om konstigheter, damskrik i källaren, ett ansikte i fönstret på tredje våningen och så en knackning på fönstret i köket. Vi var tre stycken som hörde knackningen men det var ingen där.
Sen har vi också alla tillfällen som jag känt på mig saker och ting som sedan händer eller de gånger jag tänker på en person som sedan ringer.
Eller stegen i hallen när barnen låg och sov och Rickard var på jobbet. Hasande steg som var så tydliga att det var precis som att det var någon där.