I morse var jag med via länk på ett möte med jobbet. Tände det tredje advents-ljuset som jag struntat i i helgen och så drack jag en iskall skumnisse. Kände väl inte alltför mycket smak.
Jag har inte mått så bra fysiskt den här veckan, hade låg feber i tisdags och ackompanjerat av en gräslig hosta. Rickard googlade på huskurer och fysiskt aktivitet ska ju vara bra. Så i förmiddags åkte jag och Rickard till ett skogsområde i Ljungsbro. Finns ett fem kilometers spår och vilket spår alltså. Det var jag väl kanske inte helt i form för att gå: backe upp och backe ner. Men någon nytta kanske det gjorde för jag kunde sjunga bättre än vad jag trodde. Imorgon är det dags för den årliga sångstunden på Rickards jobb och eftersom de ser fram mot det så mycket vill vi inte ställa in. Inte utan att sjunga genom repertoaren ordentligt vill säga. Men nu gick det väldigt bra och jag mår bättre. Behövde helt klart både sången och promenaden i skogen.
Jag fick frågan av Madeleine varför Maja reagerade som hon gjorde igår. Det var så enkelt som ett klassiskt stressbeteende. Normalt sett tar jag bara ut en av ödlorna i taget. Den här gången fick båda komma ut samtidigt och på den där stora, öppna ytan har ingen markerat sitt revir. Det blev helt enkelt för mycket för Maja som ville visa att det här är hennes yta där hon är bossen. Jag löste det så att hon fick komma tillbaka till terrariet. Idag tog jag ut Maja, hon var betydligt lugnare när hon inte kände behovet av att hävda sig. Precis som Saga igår så hittade hon en skön sovplats. Men hon var så rolig för hon såg ut att sova men varje gång hon kände att jag tittade på henne så tittade hon tillbaka.