Författare: Hannas krypin

Jag kom hem med en riktigt dålig känsla. Det har inte hänt något särskilt men är så trött på att bara vänta och så fick jag en dålig känsla av ett samtal. Inte blev det bättre av att grannens hund trycker precis bredvid staketet och börjar skälla och morra exakt den sekund jag går förbi. Blev verkligen livrädd för jag såg inte att hunden var där. I vanliga fall är jag beredd på skällandet eftersom jag ser hunden på avstånd och att den är ute men det gjorde jag inte idag. Det är inte hundens fel att den är som den är men det är ägaransvar. Jag väste högt några väl valda ord och hör hur hunden morrar bakom mig. Mitt redan dåliga humör blev hur som helst ännu sämre. Och det skulle bli värre visar det sig….

För Rickard ringde mig, då visar det sig att vår nya bil är kvaddad. Bilfirman skulle göra någon mjukvaruuppdatering på växellådan och tog sedan ut den för provkörning. Då är det en idiot rent ut sagt som kör in i bilen bakifrån. Bakrutan och baklyktor måste lagas. Ja och så måste bakvagnen riktas om. Så nu måste vi ha hyrbil i en månad. Jag är så klart glad att ingen skadade sig men det är så surt. Vår fina bil! Hoppas den hinner bli klar tills vi ska till Gotland. I dessa oroliga tider vet man ju ingenting om leverans i tid eller inte.

När jag ändå är igång och gnäller kan jag berätta att vi haft problem med ventilationen. Första gången det felanmäldes var i mars förra året. Det har varit turer hit och dit och fram och tillbaka. Så till slut vände vi oss till hyresgästföreningen och då blev det fart på hyresvärden. Det är ju bra att det till slut händer något men jag tycker inte att man ska behöva ”hota” med annan instans.

Jag var så nervös inför instruktörs-utbildningen som jag skulle gå idag. Helt i onödan skulle det visa sig. Det var inget förhör på något sätt, vi gick igenom allting tillsammans och vi fick alla testa och öva. Vi var fyra deltagare och så instruktören såklart. Jag har haft svårt med en sak så länge men idag lossnade. Var ju hur enkelt som helst. Fast jag trodde att det skulle vara så svårt….

Vi gick till Linds och käkade mat. Blev lite besviken på min lunch för det skulle vara ramslöksskryddad sås men det var inte mycket ramslök i den såsen. Citronbiskvin däremot, den var inte dum alltså, hade inte tackat nej till en till. I teorin iallafall, det hade nog inte gått i praktiken, haha.

Det är så intressant det där med teamträning och hjärtlungräddning. Eftersom allt ska göras efter en viss handlingsplan spelar det ingen roll att vi som deltagare inte har träffat varandra förut. Allt flyter ändå och alla hittar sina roller. Jag blev en lite naturlig ledare i någon situation. Hur som helst så kan jag nu titulera mig instruktör för HLR för sjukvårdspersonal. Känns bra och det ska bli så kul att få hålla kurs senare i maj.

Ikväll bjuder jag på färgstarka tulpaner, kvällens middag och så fotboll. Grön gräsmatta, gul domare, rött bortalag och grönt hemmalag. Färgstarka fredag är Lillasysters fredagstema. Det var så kul, det spelades en niomannamatch och det var en tjej som dömde. Vi (jag och Rickard) gick direkt och pratade med henne och hennes kompis. Vi fick berätta en massa om fotboll och dömandet. De blev lite förvånade när de fick veta hur länge vi dömt. Vi ser uppenbarligen yngre ut än vi är. Det är inte dumt alltså, haha. Matchen då? Det var en sån där match som jag älskar att titta på, det hände många olika saker. Det är en sån där match som är väldigt utvecklande att ha. Kul kväll!

Flora och Julia har gjort en lista med tio saker som de sett fram mot i april. Men jag var lite sen på bollen och skrev inget inlägg då. Däremot sparade jag rubriken och skriver om saker jag ser fram emot i maj istället.

• Sol på nosen och knoppande pioner. Men jag får nog vänta till juni med blommorna. Det är det tråkiga med pioner. När de väl blommar så blommar de så kort tid.
• Pilates utomhus i solen och värmen
• Jag ser fram emot att få fortsätta springa utomhus. Jag ska bara bli helt frisk så jag kan komma igång igen. Kanske vågar komma igång lite försiktigt idag. En jogga/gå-runda i skogen vore inte så dumt.

• Examensdag! Att få lägga undan skolböckerna helt och inte behöva se åt några böcker längre. Som jag känner nu så vill jag aldrig mer plugga. Någonsin! Men vem vet, om fem år eller något kanske jag vill på´t igen….
• Med värmen som smyger sig på blir det äntligen dags att njuta av måltider utomhus. Jag ser fram emot att ha grillkvällar och umgås med nära och kära.
• Efter månader av vinterkyla och snö är det äntligen dags för naturen att vakna till liv. Jag ser fram emot att se alla vackra blommor som börjar blomma överallt, från tulpaner till körsbärsträd.
• Jag ska gå en instruktörsutbildning i hjärt- och lungräddning. Jag ska också hålla mina första HLR-utbildningar för kollegorna.