Författare: Hannas krypin

Staten kan inte i första stunden uppmana alla att vaccinera sig, för att i nästa stund låta människor som tar skada stå sitt kast. Det riskerar att skada legitimiteten i framtida vaccinationskampanjer. 

Debattartikel Expressen

Har du läst att de som krävt skadestånd av staten för sina vaccinskador (narkolepsi) fått avslag? Det är inget annat än skamligt och ger mig inget hopp om att de som fått skador av covidvaccinet kommer få någon ersättning. Vem går in och hjälper om inte staten tar sitt ansvar? Staten som ska värna om den svaga människan.

När svininfluensan härjade så kom ett påbud om massvaccinering, den sprutan tog jag faktiskt men det var enbart för att en kollega tyckte att jag osolidarisk och oempatisk (känns det igen kanske….) Då var jag inte stark nog att stå emot pressen. Men iallafall.

Jag läste en bra debattartikel igår angående det här. Om man vill att människor ska vara ”lydiga” och följa påbud om massvaccinering, då kan man inte därefter lämna människor åt sitt öde, att de får klara sig bäst de kan själva. I avtalen med läkemedelsföretagen avsäger sig läkemedelsföretagen sitt ansvar vid eventuella biverkningar. Det är ett ansvar som jag tycker att läkemedelsföretagen egentligen ska ta. Och om de kan friskriva sig ansvar, då kan inte staten göra detsamma. Särskilt inte när de utövar påtryckningar att man måste vaccinera sig. Staten måste ta sitt ansvar! Solidariteten kan inte gå åt bara ett håll.

Jag hoppas att fler människor vågar stå upp framöver och inte falla för pressen att vaccinera sig. Om man ska vaccinera sig så ska det vara för att man själv vill, inte för att andra tycker att man ska göra det. Framförallt ska man kräva att staten tar ansvar!

En systematisk översikt och metaanalys har nyligen släppts avseende effekterna av de restriktioner och medicinska interventioner som infördes under den senast utlysta pandemin. Här handlar det inte om uppskattad data utan vi ser som uppfriskande kontrast till det som pågått några år nu att riktig vetenskap i form av verklig datainsamling gör ett återtåg.

Forskarna definierar lockdown som införandet av minst en obligatorisk, icke-farmaceutisk intervention (NPI). De använder ett systematiskt sök- och screeningförfarande där 19 646 studier identifieras som potentiellt skulle kunna adressera syftet med sin studie. Efter tre nivåer av screening kvalificerade 32 studier. Av dessa kunde uppskattningar från 22 studier omvandlas till standardiserade mått för inkludering i metaanalysen.

Från Sjuksköterskeuppropet

Det är något som jag verkligen har saknat under pandemin, data som visar hur saker och ting verkligen ligger till och inte bli matad med politiska floskler. Data som har vetenskap i ryggen och inga ekonomiska vinstintressen bakom. Därför blir jag så glad när studier som den HÄR och den HÄR dyker upp. I den här har man undersökt effekterna av restriktioner och interventioner som infördes under coronapandemin. Det är ju nu som man verkligen kan grotta ner sig i vad som fungerade och vad som faktiskt fungerade mindre bra. Vad som var en bra idé på pappret var inte en lika god idé i praktiken.

COVID-19 lockdowns were “a global policy failure of gigantic proportions,” according to this peer-reviewed new academic study. The draconian policy failed to significantly reduce deaths while imposing substantial social, cultural, and economic costs.

“This study is the first all-encompassing evaluation of the research on the effectiveness of mandatory restrictions on mortality,” according to one of the study’s co-authors, Dr. Lars Jonung, professor emeritus at the Knut Wicksell Centre for Financial Studies at Sweden’s Lund University, “It demonstrates that lockdowns were a failed promise. They had negligible health effects but disastrous economic, social and political costs to society. Most likely lockdowns represent the biggest policy mistake in modern times.”

Källa HÄR