Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård.
Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!
Den här bilden snodde jag skamlöst från bloggenHannas lilla liv. Jag har alltid tänkt att göra sitt bästa handlar om att ge exakt lika mycket av sig själv varje dag och oavsett dagsform. Men så behöver det ju inte vara. Dagsformen påverkar helt klart och man kan inte vara i toppform alla dagar. Hur man mår påverkar helt klart hur mycket man orkar göra. Det kanske helt enkelt handlar om att göra sitt bästa utifrån dagens förutsättningar. Det behöver inte vara max, det lilla är bra nog. Det kan dock vara svårt i dagens prestationsinriktade samhälle. På jobbet har man krav på sig från både kollegor och chefer. Man förväntas prestera på max.
Men när jag funderar lite till tänker jag att det är viktigt att ta ett steg tillbaka, få lite perspektiv på saker och ting och våga landa i att allt inte alltid måste vara på max. Det måste få vara okej att göra lite mindre en dag. Att lyssna på kroppen och inte försöka göra allt perfekt. Det går nämligen inte. Jag tänker att göra sitt bästa är att vara ärlig mot sig själv om vad som faktiskt är möjligt just nu – utan att jämföra med gårdagen eller med andra. Så att göra sitt bästa är inte att göra mest. Det är att göra det man kan med de resurser man har, och att vara okej med att det ser olika ut från dag till dag.
Dags för ett litet kvällsinlägg. I morse anades solen ett tag, men snart utbyttes soluppgången till dimma, någon plusgrad och allmän gråskala. Men fint var det så länge solen varade! Jag har jobbat idag och det var rätt så lugnt på jobbet.
Regeringen hade utlyst en tyst minut idag, klockan tolv, en vecka efter dådet som kostade flera människors liv. E som var samordnare på onkologen tyckte vi skulle ta fram blommor och ljus. Vi var ett stort gäng från båda avdelningarna som slöt upp för en tyst minut. Det kändes väldigt fint!
På eftermiddagen kom en av våra specialistläkare i lungmedicin och berättade en del om varför vi behöver syre, vad som händer i kroppen vid syrebrist med mera. Det var riktigt intressant. Mycket kände jag igen från när jag pluggade. Det är bra med repetition!
Kvällens träningspass blev trettio minuter på crosstrainern. Har haft en vecka med lite mindre träning och ingen stretch så behöver komma igång igen. Kroppen känns inte riktigt bra efter tandutdragningen men jag vill inte vila helt. Skynda långsamt och lyssna på kroppen är melodin.
Varför tittar jag så sällan på program i TV4? Därför att de avbryts av reklam, hej vilt. (Här snodde jag Klimakteriehäxans svar)
Varför har jag inte fastnat för en endaste podd? Därför att det tar så mycket tid. Vet att jag kan lyssna när jag tar mina promenader i skogen eller när jag städar men jag vill lyssna fokuserat utan att göra en massa annat samtidigt.
Varför blir jag inte irriterad på trailerverksamheten i Sveriges Television? Därför att jag inte tittar på SVT.
Varför vill jag vara utan papperstidning? Därför att jag inte läser tidningen. Prenumererade på corren men eftersom den alltid bara samlades i högar så slutade vi.
Varför tittar jag på morgon-tv (oavsett kanal)? Därför att Rickard gärna tittar på morgonnyheterna. Men om han har jobbat natt och jag själv sitter i mitt hörn i soffan brukar jag inte titta.
Gångna veckas bubbel. Trevligt samtal med både mamma och pappa. Fint att hänga med Rickard i Stendörren och prata med varandra utan en massa annat som är i vägen.
Nuvarande veckas bubbel: Den här veckan har jag hand om samordningen på jobbet så tror det kommer bli mycket prat i telefon.
I min egen bubbla. Försökte jag vara när jag var hos tandläkaren i fredags.
Fy bubblan för… Tja p-böter, onda tänder och annat smått och gott.
Ett bubblande skratt… Jag fick mig ett gott skratt när jag och Rickard tittade ”Mission Impossible dead reckoning”. Att det skulle få oss båda att skratta rätt så gott var otippat.
En bubblande dryck… Nej jag har inte druckit så många bubblande drycker. Räknas kolsyrat vatten?
Enbubblande berättelse. Det får bli en fortsättning på berättelsen som jag skrev HÄR.
Helena satt kvar i den tysta verkstaden, ljuset från elden fladdrade över hennes ansikte medan tankarna rörde sig likt skuggor i rummet. Bubblorna hon skapade bar andras minnen, andras sorger och förhoppningar. Men hennes egna minnen var instängda, orörda, som en kista hon aldrig vågat öppna.
Natten gick och gryningen färgade horisonten i bleka toner av rosa och blått. Havets andning var konstant utanför, en rytm som följt henne hela livet. Med en djup suck sträckte hon sig efter glaspipan. Skulle hon våga?
Hon tände elden igen, lät glaset smälta och forma sig under hennes händer. Det glödde, droppade som honung innan det långsamt tog form. Hon blåste försiktigt, såg hur sfären växte, hur dess yta blev tunnare och tunnare. För ett ögonblick var hon rädd att den skulle spricka, att minnet inom henne skulle rusa ut och dränka henne. Men hon fortsatte.
Bubblan skimrade inte som de andra. Den var dämpad, en tyst reflektion av något hon ännu inte kunde se. Hon höll upp den mot ljuset, och sakta började en skepnad framträda. En hand som smekte hennes kind. Ett skratt som en gång fått hennes hjärta att sjunga. En röst som viskade hennes namn.
Hon drog efter andan och kände hur hennes knän vek sig. Det var så länge sedan. Hon hade trott att minnet försvunnit, att tiden suddat ut konturerna. Men här var det, inneslutet i glasets bräckliga yta. En kärlek hon förlorat, en tid hon aldrig vågat återvända till.
Helena satt länge och betraktade bubblan i sina händer. För första gången kände hon vad hennes kunder känt – en blandning av smärta och tröst, av att minnena fanns kvar, att de aldrig riktigt försvann. Att de alltid levde inom henne.
När morgonen blev till dag, reste hon sig långsamt och gick ut på klippan. Hon höll bubblan framför sig, lät vinden leka med dess yta. Och sedan, med ett sista andetag, släppte hon den fri.Bubblan svävade uppåt, dansade i den svala havsbrisen. Solen reflekterades i dess yta, och för en kort stund tycktes den lysa starkare än allt annat. Sedan – med en knappt hörbar viskning – sprack den och försvann.
Helena blundade. Hennes hjärta var lättare än på många år.
När hon vände sig om och gick tillbaka till verkstaden, visste hon att hon aldrig skulle sluta blåsa bubblor. Men hon visste också att ibland måste man våga släppa taget för att verkligen kunna minnas.
Tänkte vi avslutar med Glad Måndag. Idag måndag är jag glad för att:
Det har varit soligt och fint. Jag jobbade så kunde inte njuta så mycket av solen men jag blev glad ändå.
Appropå sol så upplever en person mig som en solstråle. Kändes så fint att få höra.
Min skadade vad är inte bra idag. Men jag är iallafall inte tillbaka på ruta ett vilket jag var rädd för.
Söndag igen då! Det har varit en blandad vecka. Mycket att göra på jobbet. Tandutdragning som blev en väldigt dyr historia. Inte nog med att själva tanden kostade mer än beräknat. Lyckades också med bedriften att få parkeringsböter. Fråga mig inte hur jag kunde missa den stora skylten om parkering för buss…. Får väl skylla på att jag var i min smärtdimma.
Idag har vi mest haft en slappedag. Otroligt skönt. jag och Rickard tog en kort promenad, samma runda som jag tog ensam igår. Skönt att komma ut en stund men det som gjorde mig piggare var att ta en tupplur. Tupplurar är verkligen underskattade.
Så till veckans söndagslista då.
Känsla: Händelsen i Örebro har såklart påverkat min vecka. Så outsägligt sorgligt.
Väder: Minusgrader blandat med plusgrader. Jag har fått sol på nosen men mest har det varit grått ute.
Mina positiva från veckan:
Fick en fin kommentar här på bloggen som gjorde hela mig dag!
Fin kritik av cheferna.
Veckans ytliga som gjorde mig glad var att en person tyckte jag hade en cool stil. Jag hade min rosa fluffiga jacka, blommiga tights och vinterboots på mig.
Trevlig utflykt tillsammans med Rickard. Jag vill iväg på något snart igen.
Veckans träning: Jag är väldigt glad över att jag har kunnat börja löpträna lite försiktigt igen. Det går inte fort, men jag joggar!
Måndag: 30 minuter stretch
Tisdag: 30 minuter stretch. Vi åkte till Stendörren, jag och Rickard. Hur mysigt som helst att vara där.
Onsdag: Lugn jogg, närmare bestämt jogg kombinerat med gång i tre kilometer.
Torsdag: 15 minuter lugn jogg. Skillnaden mot onsdagens lugna jogg var att det blev 15 minuter jogging i ett svep. Styrketränade med mina gummiband och 30 minuter stretch.
Fredag: Vila efter min tand-dragning.
Lördag: 30 minuter stretch.
Söndag: Var med på domarklubbens söndagsträning. Men det var kanske för tidigt. Fick såklart ont och huruvida jag får börja om en aning vet jag först imorgon.
Bilder från veckan: Ett axplock av veckans bilder.
Rickard har dömt årets första match (avis!!!) och jag tog mig ut i skogen en kort sväng. Gick inte hela fyra kilometer. Med förhöjd temp i morse kändes det dumt att gå långt. Det var skönt att få frisk luft. Passade också på att prata med pappa en stund.
Igår bröt jag min stretcha varje-dag svit. Enligt tandläkaren fick jag inte böja mig fram för mycket pga risken för blödningar efter min utdragna tand. Det var bara att lyssna. Desto skönare att sträcka ut mina trettio minuter idag istället. Min förhöjda temp imorse var bara tillfällig.
Annat jag pysslat med är att sortera in kläder i garderoben. Det här är alla mina träningskläder, två hyllplan. Men allt är inte nytt såklart, jag har samlat på mig under många år. Här ser man ett praktexempel på vilken spara jag är. Jag kan inte motivera ett endaste köp till, skulle verkligen behöva rensa. Den vänstra bilden visar alla mina kläder från Stronger… Galet att tänka på hur mycket pengar som ligger i garderoben…
När Rickard kom hem från matchen såg vi på en ny serie på Netflix: Åremorden. Det är samma kvinnliga huvudrollsinnehavare som i serien vuxna människor. Serien var väldigt bra och sevärd. Jag och Ida har tittat på Melodifestivalen. Jag gillade Klaras och Eriks låt. Låten med schlagers lät som en cover på ”waterloo”. Tyckte det var samma strofer i musiken som i Abbas gamla låt. Det var lite så där faktiskt.
Igår blev det läggdags tidigt, jag var så trött och hade ont. Det jag kunde äta var fruktsoppa och glass. Det gör ont i vänstra sidan av munnen och även om jag inte tuggar på den sidan gör det ont. Jag har också haft lite förhöjd temp. Vårdpersonal säger alltid att man inte kan vara ”lågtempad”. Men det är precis det jag är. Om jag normalt sett har en morgontemperatur på runt 36,3 så känner jag definitivt av när tempen ökat till 37,5. Det är inte feber i vårdens mening men kroppen känner av det. Efter förlossningen med Ida fick jag livmoderinflammation. Då hade jag feber på över fyrtio grader. Minns fortfarande hur dåligt jag mådde fast det var 13 år sedan.
Så från tråkigheter till något mer lättsamt. Den här veckan tänkte jag hoppa på tåget. Åkes ord är för den här veckan är ”interaktion”. Interagerar med andra människor är något man gör varje dag på olika sätt. I familjen, med barnen, på jobbet och sociala medier. Vi kan tex ha spontana möten på stan eller djupa samtal över en kopp kaffe. Hur glad kan man inte bli av ett leende från någon man möter fast man inte känner varandra?
I familjen ser interaktionen ofta annorlunda ut. Alla har en historia och man kan vara både nära och distans till varandra. Det är komplicerat med relationer tycker jag. Kommunikationen kan vara både avslappnad och laddad. Kärleksfulla ord och omtänksamma handlingar varvas med smågnabb om disk eller vem som glömde släcka lampan. Ibland räcker en blick eller en suck för att förstå varandra, medan andra gånger krävs långa samtal för att reda ut missförstånd.
Vad gäller sociala medier, här kan interaktionen bli helt annorlunda. Man väljer själv vilken del av sitt liv man delar med sig av och kan lätt skapa en bild av att allt är perfekt rosa-fluffigt. Jag tycker att det blir alldeles för ytligt ibland. Ingen lever perfekta liv och alla har sina egna personliga problem. Det syns inte utåt om man inte väljer att säga något. Samtidigt så gillar jag det faktum att man på olika sätt kan interagera med följarna. Med gillningar och delningar av inlägg exempelvis.
När jag läser bloggar tycker jag att jag kan interagera på ett lite mer reflekterande sätt. Jag som bloggare delar med mig av min vardag, olika erfarenheter och åsikter som jag har. Jag läser också andras bloggar och delar med mig av mina tankar kring deras inlägg. Relationer byggs upp fast man kanske aldrig träffats i verkliga livet. Kommentarerna tycker jag är viktiga, både att själv engagera mig och skriva kommentarer på andras inlägg och läsa kommentarer som jag får på mina inlägg. Till slut känns bloggarna som vänner. Du som bloggar, håller du med om det?
Bilden är en före-bild. Nu ler jag inte så mycket, ont som jag vet inte vad. Nu undrar du såklart vad jag har gjort. Jag har haft problem med en tand, den har helt enkelt gått sönder. För länge har jag skjutit upp att lösa problemet. Idag var det dock ohållbart så jag fick en akuttid. Jag kände mig så fjompig men det gjorde verkligen jätteont när jag skulle röntga tanden. Att bita ihop var en pina. Hela tanden var öm och smärtsam. Tandläkaren lyckades som tur var få väck tanden efter mycket om och men. Egentligen behövde den opereras bort men eftersom jag hade så fruktansvärt ont så gjorde han sitt yttersta för att hjälpa mig. Och tanden är väck inklusive en infektion som säkerligen orsakat smärtan.
Man brukar alltid prata om självbestämmande inom vården. Att man har rätt att bestämma själv kring föreslagna åtgärder och ingen kan bestämma vad man ska tacka ja eller nej till. Eller hur man ska hantera sin kropp. Det är dock något som jag upplever inte gäller hos tandläkare. Jag fick såklart en känga kring att jag inte gått till tandläkaren på länge. Jag höll på att säga att jag har självbestämmande och därmed fri att välja själv hur ofta eller hur sällan jag går till tandläkaren. Men jag måste nog erkänna att han har rätt i sak. Nästa gång som jag får problem med en tand ska jag inte vänta tills det är kris och panik.
Tänk så mycket det gör för mitt mående att kunna löpträna. Igår kunde jag jogga en kilometer, idag var jag sugen på ett längre pass. Testa benet och se lite vad det håller för. Låter kanske vanskligt men det gäller att läsa signalerna. Det fick bli 15 minuter, visst kändes det men det gjorde aldrig jätteont. Jag ville inte pressa benet längre än dessa 15 minuter. Efteråt tog jag fram mina motståndsband från Stronger. Jag valde bandet med motståndet medium. Det fick bli olika varianter på höftlyft, tio repetioner*3. Jag fotade övningarna med syfte av att lägga ut här på bloggen. På mitt instagramkonto @hannafialotta finns övningarna i rörlig bild. Det blev också trettio minuter stretch. Känner mig alldeles glad och prillig nu!
Det var så härligt att få sol på nosen när jag åkte hem från jobbet. Att slippa mörkret gör verkligen något med humöret. Idag fick jag fin feedback från kollegor. Det är alltid trevligt att få höra att jag gör ett bra jobb. Idag var jag samordnare, jag hade bland annat hand om vårdplatserna och var spindeln i nätet.
Redan igår hade jag bestämt mig för att springa på löpbandet ikväll. Jag kunde springa i en hel kilometer utan att jag fick mer ont. Totalt blev det tre kilometer jogg kombinerat med gång. Det fick även bli tio minuter på crosstrainern.
Sedan det svåra….
Det är nog ingen som missat det fruktansvärda som hände i Örebro igår. När jag och Rickard hade det som mysigast i Stendörren så gick en ensam man in på en skola och sköt ihjäl flera människor och sig själv. Vad är det som händer egentligen? Vad får en att göra ett sådant illdåd? Mina tankar är hos de drabbade!
Idag var jag och Rickard lediga samtidigt. Med våra arbetstider tajmar det inte alltid så bra så det gäller att passa på. Trots att vädret inte var det roligaste så åkte vi till Stendörrens naturreservat. Det var någon minusgrad när vi kom dit och så snöade det. Stendörren ligger vid kusten mellan Nyköping och Trosa. Vi går alltid rundan runt Äspskär så vi får gå över hängbroarna. Men det finns mycket annat att utforska också. Tex långa uddholmen och naturum.
Rickard tog med grejer så vi kunde tända en brasa. Vi fick till slut fyr, lagom tills det kom en båt från länsstyrelsen och fyllde på ved. Först trodde vi att vi skulle få skäll för att vi eldade. Det var hur mysigt som helst. Inte att vi trodde att vi skulle få skäll utan att lyssna till den sprakande brasan och få vara bara han och jag. Vi satt länge, tills det var nästan bara glöd kvar.
När vi kom fram var det tomt på bilar, det var bara vi. Lite annorlunda mot sommaren då det är fullt i varje hörn. När vi var nästan framme vid bilen mötte vi fyra personer. Annars hade vi hela Äspskär för oss själva.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.