Igår blev det läggdags tidigt, jag var så trött och hade ont. Det jag kunde äta var fruktsoppa och glass. Det gör ont i vänstra sidan av munnen och även om jag inte tuggar på den sidan gör det ont. Jag har också haft lite förhöjd temp. Vårdpersonal säger alltid att man inte kan vara ”lågtempad”. Men det är precis det jag är. Om jag normalt sett har en morgontemperatur på runt 36,3 så känner jag definitivt av när tempen ökat till 37,5. Det är inte feber i vårdens mening men kroppen känner av det. Efter förlossningen med Ida fick jag livmoderinflammation. Då hade jag feber på över fyrtio grader. Minns fortfarande hur dåligt jag mådde fast det var 13 år sedan.
Så från tråkigheter till något mer lättsamt. Den här veckan tänkte jag hoppa på tåget. Åkes ord är för den här veckan är ”interaktion”. Interagerar med andra människor är något man gör varje dag på olika sätt. I familjen, med barnen, på jobbet och sociala medier. Vi kan tex ha spontana möten på stan eller djupa samtal över en kopp kaffe. Hur glad kan man inte bli av ett leende från någon man möter fast man inte känner varandra?
I familjen ser interaktionen ofta annorlunda ut. Alla har en historia och man kan vara både nära och distans till varandra. Det är komplicerat med relationer tycker jag. Kommunikationen kan vara både avslappnad och laddad. Kärleksfulla ord och omtänksamma handlingar varvas med smågnabb om disk eller vem som glömde släcka lampan. Ibland räcker en blick eller en suck för att förstå varandra, medan andra gånger krävs långa samtal för att reda ut missförstånd.
Vad gäller sociala medier, här kan interaktionen bli helt annorlunda. Man väljer själv vilken del av sitt liv man delar med sig av och kan lätt skapa en bild av att allt är perfekt rosa-fluffigt. Jag tycker att det blir alldeles för ytligt ibland. Ingen lever perfekta liv och alla har sina egna personliga problem. Det syns inte utåt om man inte väljer att säga något. Samtidigt så gillar jag det faktum att man på olika sätt kan interagera med följarna. Med gillningar och delningar av inlägg exempelvis.
När jag läser bloggar tycker jag att jag kan interagera på ett lite mer reflekterande sätt. Jag som bloggare delar med mig av min vardag, olika erfarenheter och åsikter som jag har. Jag läser också andras bloggar och delar med mig av mina tankar kring deras inlägg. Relationer byggs upp fast man kanske aldrig träffats i verkliga livet. Kommentarerna tycker jag är viktiga, både att själv engagera mig och skriva kommentarer på andras inlägg och läsa kommentarer som jag får på mina inlägg. Till slut känns bloggarna som vänner. Du som bloggar, håller du med om det?
Fint om interaktion skriver du! Ja, visst kan bloggen bli vänskap. Själv bloggar jag till och från, har testat olika forum under årens lopp sedan 2014 då en förändring inträffade i mitt liv och mitt skrivandet som jag nog föddes med fick plats i att blogga.
Jag har läst lite runt hos dig också.
Nu får vi se hur det går att kommentera. Jag har nämligen haft WP en gång och sedan dess haft svårt att få igen om kommentar då och då. Fick helt utan vidare en avatar hos Ankis Bildblogg, men den dök inte upp här. Tove heter jag och min adress är https://litetill.bloggo.nu
Det gick alldeles utmärkt att kommentera. Ibland kan det strula lite. Välkommen till mig! 😀
Håller med dig till hundra procent. När jag ska skriva ett inlägg som kanske blottar mig mycket tänker jag både länge och väl innan. Fast det är på såna inlägg som jag får mest interaktion. Jag gillar det, för då får jag ju också andra synvinklar. Det blir liksom terapi också. Dessutom är jag liksom su en lågtempad människa. Skönt att höra från en sköterska tycker jag.
Håller med om att det är terapi att dela med sig av lite mer personliga inlägg. Det är skönt att skriva av sig.
Visst är bloggvärlden en plats där man interagerar med andra bloggare. Till slut känns det nästan som man känner varann. Vi har träffat bloggare vi följt i flera år och det kändes som gamla vänner. Vi visste så mycket om varann så samtalet flöt lätt och inte kändes det som ett första möte.
Din feber och smärta efter tandutdragningen går säkert över om någon dag nu när eländet är ute, men någon gång hände det att jag fick ta till en penicillinkur…
Ha det gott!
Kul att ni träffat personer som ni träffat via bloggen. Kan tänka mig att det känns som att man redan känner varandra. Ja, idag hade jag normal morgontemperatur men det gör ju fortfarande ont. Inte konstigt direkt så som munnen blev behandlad för att få väck tanden.
Jag upplever definitivt bloggvärlden som ett sätt att interagera och reflektera, och gillar det. Fördelen är att man kan interagera på sina egna villkor, och man får utrymme att tänka efter innan man trycker på ”skicka” 😉
Jag håller med!
Vad gäller kroppstemperatur håller jag helt med dig. Brukar också ligga lågt och hackar tänder när tempen når upp till 37,5 grader. Hoppas att tandvärken ger med sig. Konstigt att säga tandvärk när den onda tanden ju tagits bort.
Dina tankar om interaktion är intressanta och bra. Och visst blir man vänner i Blogglandia trots att man inte träffas. Vissa bloggare har jag haft kontakt med sedan 2009 och vi kommenterar fortfarande hos varandra. Andra bloggare/läsare har lämnat Blogglandia av olika anledningar. En sak är helt säker – i Blogglandia kan man interagera utan att vara social irl, vilket kan ha sina fördelar;-)
Ja det tycker jag också är lite konstigt. Tänker att det är nerverna som spökar. Lite som fantomsmärta efter man har amputerat något. Håller med dig om din reflektion kring blogglandia.
Visst är det spännande att lära känna nya människor genom bloggar, absolut!
Snygg tolkning av veckans ord!
Ha en fin helg!
Visst är det så. I bloggvärlden pratar man med personer som man kanske inte pratat med IRL. Kul och berikande.
Jag håller med på din sista fråga. Det är ju en annorlunda slags bekantskap/vänskap, men jag har träffat flera numera ”riktiga” vänner via bloggar och forum!
Jag hade en vän som jag träffat via bloggvärlden. Vi hängde under flera år men sen tappade vi kontakten och nu har hon flyttat. Lite tråkigt!
Hoppas att du snart har mindre ont efter att din tand tagits bort. Och när du kan äta ordentligt och febern är över så kommer tröttheten säkert också ge med sig.
Jag kan känna igen mig i att min blogg framställer mitt liv som mer rosa-fluffigt än det är. Det blir nog lätt så när det i huvudsak handlar om resor. Sedan är jag sådan som hellre drar mig undan, både i verkliga livet och bloggmässigt när det är tufft. Som nu i veckan när jag hade två dagar då jag var full med inre stress. Då föredrar jag att inte blogga, fokusera på att lösa problemet och att meditera för att försöka lugna mitt inre.
Medan många säkert känner att det är skönt att öppna upp sig i bloggen. Sätta ord på sina känslor och få pepp och kanske även bra tips.
Fast det håller jag inte med om. Din blogg följer en tydlig linje: skriva om dina resor. Då hade det istället blivit lite konstigt om du helt plötsligt slängde in ett personligt inlägg. Tycker det beror helt och håller på bloggens karaktär och fokus. Tycker inte din blogg är perfekt rosa-fluffig. 🙂
Jag håller definitivt med, de flesta nära jag har är via sociala medier. Det är där man fått berätta saker får sin sida mer och mindre från andras åsikter om en som person.
Gällande temp är jag som dig vid 37 är jag dålig. Jag försöker leva på att allmäntillstånd är viktigare än ”riktlinjer”. Lider med dig kring smärtan.
Håller med om allmäntillstånd, det är ibland viktigare än parametrar.
Sitter o nickar och hummar, jag håller helt med dig. Att jaga följare har jag aldrig begripit, tvärtom, jag är glad då någon ny läsare tillkommer i bloggen men är nöjd med de läsare jag har. Och jag märker de gånger jag tar upp något lite jobbigare ämne hur engagerade och stöttande bloggvänner är! Det tycker jag är det viktigaste, mina riktiga vänner på nätet! Men visst känner jag mig ibland stressad över att jag borde hälsa på bloggvänner när jag varken har ork eller lust, man får ju ge o ta efter sin egen förmåga. Att lära känna bloggvänner lite mer på djupet är givande, och jag har genom åren träffat rätt många, antingen över en fika eller att jag har hälsat på eller de har besökt mig. Vartenda fysiskt möte har överträffat mina förväntningar, alla är precis lika fina som jag hoppats och lite till! Trevlig helg
Alltså jag håller så med dig. Det är så fint att skriva om något jobbigt och sedan få peppande och stöttande kommentarer. Kan också känna stress ibland att hälsa på men då tar jag det nästa dag istället. Bloggvärlden ska vara kul och lustfylld. Kul att de du träffat överträffat alla förväntningar. Önskar dig detsamma!
Är ju lågtempad här också så jag känner av det ordentligt även här när jag passerar 37.5, hujeda mej.
Relationer kan verkligen vara knepiga beroende på allt möjligt, är ju själv mycket för att vara ”själv” under perioder, orka liksom. 😉
Tycker bloggandet är ett bra sätt att få perspektiv på tillvaron, både mig själv och att läsa andras bloggar.
Har ju bloggat sedan 2006, många perspektiv blir det ju. 😉
Ha det bäst nu och krya på dig.
Det är svårt med relationer. Man får ta det goda med det tråkiga. Håller med om dina tankar kring bloggandet.
Jag antar att du interagerar hela dagarna på jobbet du med, ibland det så skönt att inte interagera alls när man kommer hem. Jag tänker att hela livet är byggt på olika typer av relationer. Det är ganska spännande.
Jag håller med dig om ”bloggvänner”. Det känns som man känner varann. Nu har mitt bloggläsande och interagerande varit lite dåligt ett tag, men jag gillar att läsa bloggar och gärna det vardagliga. Som ung hade jag brevvänner, skrev mängder av brev och jag hade en salig blandning av brevvänner. Några träffade jag. Jag tänker att bloggande är lite som brevväxling, men ibland kan jag sakna att skriva och få pappersbrev.
Ja, så är det ju. När jag kommer hem från jobbet efter en intensiv dag vill jag bara ta det lugnt. Visst lär man känna varandra i bloggvärlden! Gillar också vardagliga bloggar. Det ger mig så mycket mer. Kul att du haft brevvänner. När jag var barn hade jag en kompis som samlade på brevpapper. Undrar om hon skrv brev också. Jag minns inte.