Måndagsbubbel vecka 7, Glad måndag och Varför, Därför!

Idag blir det ett inlägg med en hel massa veckoutmaningar. Klimakteriehäxans ”varför, därför”, Madeleines måndagsbubbel och Caritas ”Glad måndag”.

Varför tittar jag så sällan på program i TV4? Därför att de avbryts av reklam, hej vilt. (Här snodde jag Klimakteriehäxans svar)

Varför har jag inte fastnat för en endaste podd? Därför att det tar så mycket tid. Vet att jag kan lyssna när jag tar mina promenader i skogen eller när jag städar men jag vill lyssna fokuserat utan att göra en massa annat samtidigt.

Varför blir jag inte irriterad på trailerverksamheten i Sveriges Television? Därför att jag inte tittar på SVT.

Varför vill jag vara utan papperstidning? Därför att jag inte läser tidningen. Prenumererade på corren men eftersom den alltid bara samlades i högar så slutade vi.

Varför tittar jag på morgon-tv (oavsett kanal)? Därför att Rickard gärna tittar på morgonnyheterna. Men om han har jobbat natt och jag själv sitter i mitt hörn i soffan brukar jag inte titta.

1. Gångna veckas bubbel. Trevligt samtal med både mamma och pappa. Fint att hänga med Rickard i Stendörren och prata med varandra utan en massa annat som är i vägen.
2. Nuvarande veckas bubbel: Den här veckan har jag hand om samordningen på jobbet så tror det kommer bli mycket prat i telefon.
3. I min egen bubbla. Försökte jag vara när jag var hos tandläkaren i fredags.
4. Fy bubblan för… Tja p-böter, onda tänder och annat smått och gott.
5. Ett bubblande skratt… Jag fick mig ett gott skratt när jag och Rickard tittade ”Mission Impossible dead reckoning”. Att det skulle få oss båda att skratta rätt så gott var otippat.
6. En bubblande dryck… Nej jag har inte druckit så många bubblande drycker. Räknas kolsyrat vatten?
7. En bubblande berättelse. Det får bli en fortsättning på berättelsen som jag skrev HÄR.

Helena satt kvar i den tysta verkstaden, ljuset från elden fladdrade över hennes ansikte medan tankarna rörde sig likt skuggor i rummet. Bubblorna hon skapade bar andras minnen, andras sorger och förhoppningar. Men hennes egna minnen var instängda, orörda, som en kista hon aldrig vågat öppna.

Natten gick och gryningen färgade horisonten i bleka toner av rosa och blått. Havets andning var konstant utanför, en rytm som följt henne hela livet. Med en djup suck sträckte hon sig efter glaspipan. Skulle hon våga?

Hon tände elden igen, lät glaset smälta och forma sig under hennes händer. Det glödde, droppade som honung innan det långsamt tog form. Hon blåste försiktigt, såg hur sfären växte, hur dess yta blev tunnare och tunnare. För ett ögonblick var hon rädd att den skulle spricka, att minnet inom henne skulle rusa ut och dränka henne. Men hon fortsatte.

Bubblan skimrade inte som de andra. Den var dämpad, en tyst reflektion av något hon ännu inte kunde se. Hon höll upp den mot ljuset, och sakta började en skepnad framträda. En hand som smekte hennes kind. Ett skratt som en gång fått hennes hjärta att sjunga. En röst som viskade hennes namn.

Hon drog efter andan och kände hur hennes knän vek sig. Det var så länge sedan. Hon hade trott att minnet försvunnit, att tiden suddat ut konturerna. Men här var det, inneslutet i glasets bräckliga yta. En kärlek hon förlorat, en tid hon aldrig vågat återvända till.

Helena satt länge och betraktade bubblan i sina händer. För första gången kände hon vad hennes kunder känt – en blandning av smärta och tröst, av att minnena fanns kvar, att de aldrig riktigt försvann. Att de alltid levde inom henne.

När morgonen blev till dag, reste hon sig långsamt och gick ut på klippan. Hon höll bubblan framför sig, lät vinden leka med dess yta. Och sedan, med ett sista andetag, släppte hon den fri. Bubblan svävade uppåt, dansade i den svala havsbrisen. Solen reflekterades i dess yta, och för en kort stund tycktes den lysa starkare än allt annat. Sedan – med en knappt hörbar viskning – sprack den och försvann.

Helena blundade. Hennes hjärta var lättare än på många år.

När hon vände sig om och gick tillbaka till verkstaden, visste hon att hon aldrig skulle sluta blåsa bubblor. Men hon visste också att ibland måste man våga släppa taget för att verkligen kunna minnas.

Tänkte vi avslutar med Glad Måndag. Idag måndag är jag glad för att:

• Det har varit soligt och fint. Jag jobbade så kunde inte njuta så mycket av solen men jag blev glad ändå.
• Appropå sol så upplever en person mig som en solstråle. Kändes så fint att få höra.
• Min skadade vad är inte bra idag. Men jag är iallafall inte tillbaka på ruta ett vilket jag var rädd för.